Sidor

onsdag 10 juni 2020

"Brännaren" av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Brännaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 366
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The puppet show
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 maj 2020




Första meningen: Stenringen är en urgammal, stillsam plats.

Baksidetext
En seriemördare bränner människor levande vid de förhistoriska stencirklarna i Storbritanniens Lake District. Han lämnar inga ledtrådar efter sig, och polisen är hjälplös.

När hans namn hittas inristat i de förbrända resterna av det tredje offret tas den avstängde kommissarie Washington Poe tillbaka i tjänsten och kastas in i en utredning som han inte vill ha något med att göra. Han paras motvilligt ihop med den lysande men socialt tafatta civila utredaren Tilly Bradshaw och det omaka paret upptäcker ett spår som enbart var menat för Poe. I takt med att antalet offer ökar börjar Washington Poe inse att mycket mer står på spel för honom personligen i fallet än vad han kunnat föreställa sig...

Min kommentar
När jag gick igenom intressanta boksläpp för någon månad sedan fick jag ögonen på Brännaren. Kanske mest för att den utspelar sig i Lake District, ett fantastiskt område i norra England. Plötsligt en dag så låg den här på hallmattan och den fick så klart tränga sig före i läskön.

Vi rör oss över nästan hela Lake District och jag hade nog missat det var så stort. För några somrar sedan var jag i området på semester och jag måste nog säga att jag känner mig lurad på alla dessa stencirklar. Vi besökte inte en enda. De nämndes inte ens. Jag gillar i alla fall den här karga och ödsliga miljön, den passar prefekt för en historia om en seriemördare.

För min del så är detaljnivån (eller egentligen förklaringsnivån) på tok för hög. Det kommer så detaljerade förklaringar att något som egentligen är väldigt enkelt blir komplicerat. Det stör inte alltför mycket, men ibland känner jag mig lite irriterad. Ett nytt favorittecken kanske jag har fått också, ett spegelvänt frågetecken (⸮), som används för att indikera ironi. Det låter perfekt för mig (och här passar inte ⸮ eftersom det är sant).

Huvudpersonerna är speciella. På ett bra sätt. Mest gillar jag Tilly, hon är helt fantastisk och borde ha varit med mycket mer. Jag är tacksam för att det inte skrivs mig på näsan vilken diagnos hon eventuellt har. Det framkommer väldigt tydligt. Ibland känns hon dock lite som en karikatyr, men den känslan går över snabbt. Även Poe är lätt att tycka om, han har ett ytterst välutvecklat rättspatos. Utan att för den skull bli självgod. Och sättet han behandlar Tilly på är underbart.

Slutet var nog menat att bli en tvist, men jag hade tidigt en känsla av att det var något lurt med en av karaktärerna. Det var det, så förvånad blev jag inte. Jag uppskattar inte alls den här typen av slut, för övrigt. Sida efter sida ägnas åt att förklara allt som har hänt genom att brottslingen berättar för polisen. Det blir så oerhört krystat.

En liten fundering bara över översättning av titel och mördarens epitet. På engelska kallas mördaren The Immolation Man, vilket kanske inte går att översätta på ett bra sätt, men immolation har med offer att göra och speciellt då rituella offer. Att kalla en mördare Brännaren känns i jämförelse lite nedvärderande. Originalets titel är The Puppet Show och efter att ha läst ut boken så tycker jag att det är en betydligt bättre titel.

Brännaren är i alla fall väldigt spännande och ja, den är klurig också. Det är mycket utredning, vilket jag gillar. Det är en ganska brutal historia, men inte direkt något frossande i våld och blodiga detaljer. Jag läser gärna mer om den här udda duon och det glädjer mig att det har kommit ytterligare två delar i serien. Nu får man bara hoppas att de översätts. Snarast.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,40 i genomsnitt (beräknat på 3 044 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Brännaren: Johannas deckarhörna, hyllan och Bokprataren.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

4 kommentarer:

  1. Åh vad jag känner igen den där irritationen över att allt avslöjas och förklaras genom att brottslingen berättar om precis varenda händelse. Jag hade inte hört talas om den här boken och tror kanske att jag hoppar över den.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fram till det där lite krystade slutet så är boken bra och det nya radarparet som skapats här är obetalbart 🙂

      Radera
  2. riktigt bra och spännande bok, ända in i sista sidan...
    http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2020/05/brannaren-av-m-w-craven.html

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag ogillar den här typen av slut där författaren låter mördaren förklara allt som hänt för polisen. Själv tyckte jag nog att det var Poe och Tilly som gjorde boken läsvärd.

      Radera