"Dolt i mörker" av Elly Griffiths

Författare: Elly Griffiths
Titel: Dolt i mörker
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 308
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The chalk pit
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Ruth Galloway 9
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 maj 2020




Första meningen: Han borde inte köra, det vet de allihop.

Baksidetext
I en gammal kalkstenstunnel i Norwich hittas ben från ett människoskelett. När rättsarkeolog Ruth Galloway undersöker benen visar de sig inte alls vara något medeltidsfynd, utan tycks nyligen ha kokats och grävts ner. Fallet hamnar på kriminalinspektör Harry Nelsons bord, och efter att en ung kvinna anmälts försvunnen börjar han undersöka mystiska rykten om ett underjordiskt samhälle för hemlösa.

Kort därefter hittas en död kropp utanför polisstationen, samtidigt som en småbarnsmamma spårlöst försvinner från sitt hem. När frun till Nelsons kollega Clough också försvinner ställs utredningen på sin spets. Ruth och Nelson måste jobba tillsammans för att avslöja de mörka hemligheter som döljer sig i underjorden, innan det är för sent.

Min kommentar
Jag blev ju lite, lite besviken när jag läste förra delen så det var med en aning oro jag började läsa Dolt i mörker. Det skulle ju vara förståeligt om man tappar lite i någon bok i en så här lång serie. Även om jag kanske tycker att hon har tappat stinget lite, Griffiths, så är det fortfarande bra. Nyhetens behag är dock över.

Det känns lite som att det går på rutin nu och jag tycker att det är lite oinspirerat. Lite tråkigt, till och med, men det beror nog på att det har blivit för många karaktärer att följa. Nu är det ju plötsligt ett helt gäng poliser och deras respektive som vill vara med och visa upp sina, ofta, trassliga privatliv. Vilket betyder att mina favoriter får mindre utrymme. Som till exempel Ruth. Jag gillar verkligen hennes humor och självdistans, men tyvärr så är hon allt mer sällan med i sin yrkesroll och mer som Kates mamma och Nelsons... ja, vad hon nu är. Cathbad är ännu en karaktär som nu mer får på tok för lite utrymme. I den här boken får vi också träffa fler av Ruths kollegor, vilket är kul. Det borde ju faktiskt finnas hur mycket folk som helst på universitetet.

Att hänga med de här människorna är lite som att träffa sina släktingar/vänner som man bara träffar några gånger om året. Allt känns välbekant och tryggt. Även poliserna har kvalificerat sig till att kallas familj. Den enda som känns lite utanför är Tanya Fuller. Jag tycker att de andra behandlar henne lite nedlåtande och hon beskrivs på ett sätt som får mig att tro att det är meningen att vi inte ska tycka om henne. Är det för att hon är ambitiös eller för att hon gör vad som helst för att klättra uppåt? Det återstår att se, antar jag.

Jag kan tycka att det är lite för tydligt vem författaren vill att man ska misstänka. Vid ett flertal tillfällen så hoppade nästan "Misstänkt!" ut från sidorna. Det tyckte jag var lite tröttsamt. Historien är lite långsökt och upplösningen känns inte helt genomtänkt, men det är ju faktiskt inte brottet som är det viktiga i de här böckerna. Och så blir jag ju lite less på att någon av huvudpersonerna alltid måste bli personligt involverad. Det är faktiskt inte trovärdigt.

Nästa bok är redan inplanerad för junis läsning. Med tanke på hur Dolt i mörker slutar så ska det bli intressant att läsa vidare. Men hur många gånger kan man ta död på Ruths hopp? Egentligen?

På Goodreads hade den 4,16 i genomsnitt (beräknat på 9 150 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Dolt i mörker: Johannas deckarhörna, Bokstunder och Tofflan.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.