Sidor

lördag 15 augusti 2020

"Vita spår" av Emelie Schepp

Författare: Emelie Schepp
Titel: Vita spår
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 338
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Jana Berzelius 2
Förlag: Wahlström & Widstrand
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 juli 2020




Första meningen: Flickan satt tyst och tittade ner i tallriken med yoghurt och skivade jordgubbar.

Baksidetext
Ett X2000-tåg står stilla på Norrköpings centralstation i den kalla vinternatten. Ombord har en ung kvinna hittats död. Hennes fingrar är blodiga och från munnen droppar ett vitt skum. Det visar sig att kvinnan på tåget inte har rest ensam. Med sig hade hon en väninna som nu är spårlöst försvunnen. Vilka är kvinnorna? Och vad har hänt dem?

Ett märkligt fall måste lösas och Jana Berzelius kopplas in som åklagare. Men det dröjer inte länge förrän fallet blir mer personligt än hon har tänkt sig. Återigen ställs hon öga mot öga med sitt dunkla förflutna. När kriminalkommissarie Henrik Levin och hans kollega Mia Bolander får upp ett spår förstår Jana att misstankarna riktas mot en person i hennes absoluta närhet. En man hon helst vill glömma, en man som vet för mycket om henne. För att skydda sitt förflutna måste hon hitta den misstänkte innan polisen gör det.

Min kommentar
När det faktiskt blev en liten tripp till Norrköping i sommar så var valet av bok som skulle följa med väldigt enkelt. Det fanns bara ett alternativ och det var Vita spår, som ju utspelar sig just i Norrköping. Första delen läste jag för två år sedan och även om jag hade en del invändningar mot den så var jag väldigt nyfiken på att fortsätta läsa serien. Detta var mitt första besök i Norrköping och det gav en viss merkänsla att faktiskt sitta på samma serveringar, gå på samma gator och se samma byggnader som beskrivs i boken.

Mina invändningar från första boken finns i mångt och mycket kvar även här. Vi kan väl börja med karaktärerna. Poliserna, i stort sett alla, beter sig som tjuriga tonåringar och ofta, väldigt ofta, beter de sig högst oprofessionellt. Jag tycker att de förvånansvärt ofta får en känsla, ofta har nära till personliga slutsatser och omdömen, och inte ägnar sig speciellt mycket åt utredning. Jana vet jag inte vad jag ska säga om. Det känns som att författaren är mån om att beskriva henne som en kylig och analyserande person, men vid ett flertal tillfällen så agerar/reagerar hon i affekt, utan att tänka efter. Jag tror att jag hade tyckt bättre om henne om hennes agerande hade stämt bättre överens med hennes karaktär. Dock vet jag med bestämdhet att jag är less på att få den ena detaljen efter den andra som berättar hur tät hon är. Hon sätter sig liksom inte i bilen och kör iväg utan hon sätter sig i sin BMW X6. Mia, hatobjektet från första boken, är fortfarande kvar. Hon är i sanning hemsk och borde inte vara polis. En del saker tyder ändå på att hon är på väg att ta sig i kragen.

Dialogen känns ofta lite krystad, vilket i många fall beror på det där med att poliserna beter sig som tjuriga tonåringar. Ibland känns det också som att jag läser ett filmmanus, speciellt när jag kommer till de ganska frekventa slagsmålsscenerna. Jag har inget behov av att känna till varenda spark. Historien är ganska förutsägbar, vad gäller vem som är skurk och vem som inte är det. Skurkarna är helt enkelt dåliga människor och det lyser tydligt igenom. Det förstör ändå inget av spänningen för man vet ju inte vad som kommer att hända på vägen.

Jag har egentligen inga trovärdighetskrav när jag läser en deckare, i alla fall inte så att jag stör mig på den gigantiska droghärvan i den lilla staden Norrköping. Eller korruptionsnivån på myndighetspersonerna. Jag kan till och med nästan köpa att det springer runt en åklagare som är en mördarmaskin. Däremot vill jag väldigt gärna att poliserna åtminstone ska ge sken av att ha haft en chans att klara antagning och utbildning. Och att brott inte löses genom slump, sammanträffanden eller annat som inte känns sannolikt. Det blir helt enkelt för otroligt.

Vita spår är en underhållande, annorlunda och fartfylld historia, men eftersom jag inte är speciellt glad i trådar som går genom flera böcker så hoppas jag att detta var det sista vi hörde om "mysteriet" med Janas bakgrund. Något säger mig dock att det inte är slut än. Men visst hade detta blivit en riktigt bra TV-serie?

Avdelningen för olika funderingar:
Jag har otroligt svårt att tro att någon förvarar ytterst komprometterande dokument på ett ställe som lätt kan bindas till honom. Det rimmar väldigt illa med personen i övrigt. Jag förstår inte heller hur man genom beskrivningen "elegant kvinna" kan dra slutsatsen att vittnet har sett Jana. Finns det verkligen bara en enda elegant kvinna i hela Norrköping?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 1 452 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Vita spår: Lottens bokblogg, C.R.M. Nilsson och Romeo and Juliet.

6 kommentarer:

  1. Spännande att läsa din recension. Jag var dock helt säker på att du skulle ge ett sämre betyg i slutändan, men det blev ändå helt okej. Kul!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag förstår att det låter så 🙂 Trots alla mina invändningar så är det underhållande!

      Radera
  2. Det här är ju en serie vi tycker lite olika om :-) Men jag förstår känslan om poliserna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det känns lite ovant 😁 Jag klarar liksom bara inte det här att man gör poliserna till... ja, vad man nu gör dem till, bara för att de ska vara "intressanta". Jag vill ha duktiga och normalbegåvade poliser 🙂

      Radera
  3. Allt det som du radar upp gjorde att jag bara har läst första boken. Som du säger kan deckare komma undan med rätt mycket men då vill jag åtminstone ha karaktärer som jag verkligen vill hänga med :-).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är svårt att förklara skillnaden, men det är nog så att om karaktärerna är lätta att tycka om så måste inte allt annat vara perfekt 🙂

      Radera