Film: Green book (2018)

Titel: Green book
Originaltitel: Green book
Genre: Drama
Regissör: Peter Farrelly
Manus: Brian Hayes Currie, Peter Farrelly, Nick Vallelonga
Skådespelare: Viggo Mortensen, Mahershala Ali, Linda Cardellini, Mike Hatton, Dimiter D Marinov
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: USA
Längd: 130 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 7 augusti 2020




Handling
År 1962, när nattklubbsvärden/utkastaren Anthony "Tony Lip" Vallelonga tillfälligt befinner sig utan arbete, går han med på att köra musikern Dr. Don Shirley på en tvåmånaders turné i djupaste amerikanska södern. Förvånad över att upptäcka att doktorn är afroamerikansk och inte en vanlig doktor, är Tony till en början ovillig att ta jobbet, men lönen är för bra för att tacka nej till. Doctor Shirley är välutbildad, raffinerad, konstnärlig, talar flera språk, innehar tre doktorstitlar och är den hyllade skaparen av en innovativ musikform medan Tony är en jordnära vanlig man med djupa band till sin stora familj, har en egenskap att hamna i trubbel och en förkärlek till rock'n roll och stekt kyckling.

Min kommentar
Green book har legat stjärnmärkt på Viaplay ända sedan den kom dit, tror jag. Den har aldrig känts riktigt rätt. Eller, det visste jag ju egentligen inte för det jag kände till om filmen är ungefär det som står i handlingen. Föga anade jag hur fel jag hade i mina förutfattade meningar. Detta är ingen politisk film. Om det är en sådan man vill se så ska man inte välja denna.

Det är väldigt många känslor som den här filmen framkallar och det är inte alltid jag vet vad jag ska göra av dem. En film som får en att känna så mycket kan aldrig vara fel. Jag var visserligen inte född 1962, när den här filmen utspelar sig, men jag betraktar ändå detta som "min" tid, modern tid. Att man ens skulle behöva en bok som berättar var en färgad kan bo, säkert, är så konstigt att jag knappt kan greppa det. Det är helt obegripligt att detta var så sent som 1962. Vi har helt klart kommit en bra bit sedan dess, men vi är långt ifrån framme än.

Relationen mellan Don Shirley och Tony Lip är komplicerad. Beroende på situation skiftar det vem som står över den andra i hierarkin. Mina känslor för dem är också komplicerade och faktiskt skiftar även de under filmens gång. I början tycker jag att Tony Lip är en riktig skitstövel och egentligen tycker jag inte om Don Shirley heller från början. Det är välspelat och kemin mellan de där två är väldigt bra. Jag fick uppfattningen att Don Shirley inte kände sig hemma eller accepterad vare sig hos de svarta eller de vita. Vilket nog faktiskt kan påstås även vad gäller Tony Lip. Man kan nog säga att mina känslor speglas i deras, för under färden så upptäcker de att de har massor att lära av varandra. Precis som det ju faktiskt är i verkligheten.

Green book behandlar ett tungt ämne och det låter kanske konstigt att kalla detta en feelgoodig film, men det är den. Trots elände så förmedlar den en mysig känsla. Det kan bero på den värme som genomsyrar berättelsen. Den är så klart lite väl tillrättalagd (det är ju Hollywood), men den har ett bra budskap.

Jag förstår ju att detta inte är exakt vad som hände, men Green book är en historia som är baserad på verkligheten. Detta är dessutom inte Don Shirleys berättelse, utan det är Tony Lips, så som han uppfattade det. Om jag berättar min historia så kan ingen komma och säga att den är felaktig, den är som jag uppfattade det. En vit kan aldrig sätta sig in i en färgads liv och detta gäller även tvärtom, en färgad kan aldrig sätta sig in i en vits liv. Vi kan bara försöka förstå varandra och vi får aldrig sluta försöka.



På Letterboxd hade den 3,6 i genomsnitt (beräknat på 209 227 betyg).
På IMDb hade den 8,2 i genomsnitt (beräknat på 337 689 betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam