"Kungariket" av Jo Nesbø

Författare: Jo Nesbø
Titel: Kungariket
Genre: Drama
Antal sidor: 606
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Kongeriket
Översättare: Per Olaisen
Serie: -
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 september 2020




Första meningen: Det var den dagen Dog miste livet.

Baksidetext
Roy är en mekaniker som lever ett enkelt liv uppe i bergen. Men friden störs när hans lillebror Carl återvänder till barndomstrakterna med en ny fru och högtflygande planer. Carl är en entreprenör och vill bygga ett stort hotell för att återuppliva bygden, men hemligheter från brödernas barndom gör sig snart påminda. Roy har alltid skyddat Carl, men kanske har lillebror gått för långt för att Roy ska kunna hjälpa honom denna gång. Ska han ta vara på sin broder?

Min kommentar
Det finns vissa författare vars böcker, oavsett vad, automatiskt hamnar på min autobuy. När en av dessa böcker erbjuds mig som recensionsexemplar så är det helt omöjligt att säga nej. Kungariket av Jo Nesbø är precis en sådan bok. Dagen efter den kom med posten började jag läsa. Och det var med en viss oro. Detta är den första fristående jag läser av honom och texten på baksidan hintade om att detta inte alls skulle vara någon deckare/thriller.

Faktum är att Kungariket påminner lite om Stina Jacksons Ödemark. I alla fall vad gäller tema. Det handlar om familjer och deras hemligheter. Skam och skuld. Dock är det inte alls lika magisk och vibrerande stämning här, utan mer hårdkokt. Precis som en Nesbø "ska" vara, men ändå lite mjukt. Ungefär som självaste Harry Hole (som ju detta inte är en bok om). Beskrivningen av byn och de som bor där gäller inte bara för byar norröver, den passar alla små byar. Bland annat den jag själv växte upp i.

Karaktärerna blir tydliga utan att de beskrivs. Deras handlingar får tala för dem och berättar vilka de är. Det gäller även huvudpersonen Roy och det är genom hans ögon vi får ta del av allt som händer. Roy är alltid beredd att skydda sin lillebror Carl. Förutom den gången när de var yngre, den gången då det verkligen behövdes. För detta har Roy ständigt dåligt samvete, som han försöker döva/rensa genom att göra vad som helst för att skydda Carl, nu när han är vuxen. Själv sitter jag och är lite skeptisk till att samtliga karaktärer (som inte är poliser) har problem med sin moraliska kompass.

Det är ganska uppenbart att detta är en modern version av Kain och Abel. Med en knorr (eller två). Har man ansvar för andra (vuxna) människor? Hur långt sträcker sig i så fall det ansvaret? Mord? Jag känner att min gräns korsas långt innan det. Jag hoppas och tror att min känsla för moral slår högre än familj. Jag kände mig tidigt ganska säker på vad som hade hänt, skulle hända och varför och så blev det också, i stort sett. Det förtar dock inte något alls av det spännande/obehagliga. Boken håller mig i ett järngrepp, trots det långsamma tempot. Som för övrigt passar berättelsen perfekt.

Kungariket är inte någon deckare eller thriller. Med en annan författare så hade den aldrig hamnat på deckar-/thrillerhyllan. Det känns orättvist mot boken och inte alls bra att läsare kan ha felställda förväntningar. Det här är nämligen en riktigt bra bok. Om man inte förväntar sig en deckare/thriller.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,04 i genomsnitt (beräknat på 346 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Kungariket: Kapprakt.