"Svart gryning" av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind

Författare: Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Titel: Svart gryning
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 422
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Rönning & Stilton 3
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2014
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 september 2020




Första meningen: Det är första dagen i november, så i dag kommer någon att dö.

Baksidetext
Olivia Rönning har valt att återvända till polisyrket och fått en tjänst i skånska Höganäs. När den lilla orten Arild drabbas av ett fruktansvärt barnmord dras Olivia in i utredningen.

Några dagar senare begås ett nytt barnmord. Denna gång på Värmdö. Sjuårige Aram har fått sin nacke avvriden på samma sätt som treåriga Emelie i Arild. De brutala morden ger eko över hela landet. Rikskrim och Mette Olsäter kopplas in. Misstankarna riktas mot rasistiska kretsar som uttalat hot mot båda barnens föräldrar.

Tom Stiltons vän Ronny ger honom en bok som han har fått in till sitt antikvariat. I boken ligger ett stort antal urklipp. Alla handlar om ett olöst mordfall på en gravid lyxprostituerad från 2006. "Jillfallet" var det fall som Stilton blev utmanövrerad från och aldrig har kunnat glömma.

När Marianne Boglund på SKL får en träff i registret söker hon upp Mette Olsäter. Testresultatet styr in utredningen på märkliga vägar.

Min kommentar
Min satsning och ambition att läsa klart serier fortsätter och det var nu dags för tredje delen i serien om Olivia Rönning och Tom Stilton. Jag ska inte säga att jag blev besviken på förra delen, men den innehöll en hel del av saker som jag inte riktigt gillar. Det var spännande ta tag i Svart gryning nu och se om det var något tillfälligt eller återkommande. Tyvärr verkar det vara återkommande. I alla fall är det nästan än värre i den här.

Jag blir både överraskad och glad i början av boken när vi plötsligt befinner oss i Skåne. Det är lite trist att så många böcker utspelar sig i Stockholm, så detta blev ett trevligt avbrott. Tyvärr höll det inte i sig så länge. Jag vet inte om det är stockholmares eller författarnas fördomar som kommer fram här, men det verkar som att de tror att det sitter rasister och trycker i varenda buske i Skåne. Och det är faktiskt inte alls så att skånska flaggan står för ett fritt Skåne. Lika lite som svenska flaggan är ett uttryck för rasism. Skånes flagga är, för gemene man, en landskapsflagga. Precis som vilken som.

Kapitlen är oftast korta och när de inte är det så finns det naturliga pausställen mitt i. Det gör att man ju (nästan) alltid hinner med ett kapitel till. Tempot är nog egentligen mer långsamt än snabbt. Det finns tid för eftertanke, men samtidigt finns det ett rejält driv framåt. För övrigt väldigt spännande det här med att ta hjälp av DNA, för att lösa gamla brott genom att få träff på släktingar. Det har vi ju sett att det fungerar i verkligheten, så sent som för några månader sedan.

Ett litet problem som jag tycker finns i böcker nu för tiden är att alla karaktärer tydligen måste vara intressanta. Alla "vanliga" människor göre sig icke besvär. Känns det som. Intressanta karaktärer i all ära, men själv tycker jag att det är mer intressant att läsa om "vanliga" människor, som jag kan relatera till. Är de alltså för tråkiga för att få vara med i en bok? Vad sänder det för signaler? Nåväl, Tom verkar vara en bra och sympatisk person, honom gillar jag. Det gäller även Mette och hennes man Mårten. Och så Kerouac så klart. En ovanlig karaktär, minsann. Oliva stör jag mig fortfarande på. Hon har en extremt fördömande attityd och hon sätter snabbt etiketter på andra människor. Poliserna, rent generellt, är lite ologiska. Antingen så gör de helt osannolika kopplingar, endast med hjälp av magkänsla, eller så förstår de inte saker som är hur tydliga som helst.

Den obligatoriska samhällsfrågan är i den här boken rasism. Ett ganska så minerat tema, men som jag tycker författarna navigerar bra igenom. Det är vidriga åsikter som luftas och det är svårt att föreställa sig att det faktiskt finns människor som tycker så här. Dock är jag av den alldeles bestämda åsikten att alla behöver inte tycka som jag. Jag behöver inte gilla alla andras åsikter, men dessvärre måste jag acceptera att det finns de åsikter som inte alls stämmer överens med mina. Tolerans gäller även för de som tycker "fel". I stället för att hemfalla åt samma typ av retorik: "alla [infoga valfritt epitet] är idioter", så kan man göra sig besväret att bemöta dessa åsikter med fakta och inte känsloutbrott.

Motivet är ganska så långsökt och historien är rejält osannolik med en hel del mer eller mindre märkliga sammanträffanden. Det blir alldeles för mycket slump av det hela. Men allvarligt, vem bryr sig? Svart gryning är rejält spännande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,99 i genomsnitt (beräknat på 1 549 betyg). Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Svart gryning: Bokstunder, Johannas deckarhörna och Just nu - just här.