Sidor

lördag 2 januari 2021

"Hur ljuset tar sig in" av Louise Penny

Författare: Louise Penny
Titel: Hur ljuset tar sig in
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 479
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: How the light gets in
Översättare: Carla Wiberg
Serie: Armand Gamache 9
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2013 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 december 2020




Första meningen: Audrey Villeneuve visste att det absolut inte skulle bli som hon föreställde sig.

Baksidetext
Julen närmar sig och i Québec innebär det en tid av bländande snöfall, glimrande belysning och sammankomster med vänner framför värmande brasor. Men för kriminalkommissarie Gamache faller en skugga över den vanligtvis festliga perioden. De flesta av hans bästa poliser har lämnat mordroteln, och fientliga krafter har börjat samlas mot honom.

Så när Gamache får ett meddelande från Myrna Landers om att en gammal vän inte anlänt som väntat till småstaden Three Pines välkomnar han möjligheten att komma bort från stan. Gamache blir förbryllad av Myrnas motvilja att avslöja namnet på sin vän och upptäcker snart att den saknade kvinnan en gång varit en av, inte bara Nordamerikas, utan världens mest kända personer och som nu är i princip bortglömd.

Under utredningens gång dras Gamache allt djupare in i Three Pines värld. I allt högre grad utreder han inte längre bara Myrnas väns försvinnande, utan söker också en trygg plats för sig själv och de kollegor som ännu är honom trogna. Finns det lugn att finna ens i Three Pines? Och till vilket pris?

Min kommentar
Hur ljuset tar sig in är den nionde delen i serien om den kanadensiske kriminalkommissarien Armand Gamache. Tills för bara någon månad sedan var den också den sista översatta. Det är med fasa som jag upptäcker att jag faktiskt snart är ifatt. Så bra är de här böckerna. Till och med så här långt in i serien. Faktum är att jag nog ser det här som den hittills bästa.

Det var så längesedan jag var i Three Pines (förra boken besökte inte byn överhuvudtaget) att jag blev lite överraskad när jag plötsligt var där igen. Det var ett kärt återseende, med både by och alla dessa gamla vänner. Jag har saknat dem. De känns verkligen som riktiga människor och det är vid ett flertal tillfällen som jag tänker "Ja, det är ju typiskt NN". Så verkliga är de. Främst av alla är den fantastiska Ruth. Och även hennes anka. Gud välsigne dem. Eller vad man säger. Julen i Three Pines är den där typen av jul som jag, en gång i mitt liv, skulle vilja fira. Minus bovarna då.

Jag hade nästan glömt (förträngt) hur förra boken slutade så återseendet med min andra favorit, Jean Guy, blev i det närmaste traumatiskt. Jag blir så ledsen, upprörd och arg när jag läser om honom och vill egentligen inte alls läsa om honom när han är så där. Ett annat återseende, som jag var osäker på om det var kärt eller ej, var Yvette Nichol. Hade hon förändrats? Även Armand Gamaches hund, Henri, får vara med och för första gången så känns det som att man får lära känna honom. Jag gillar honom. Även om han är korkad.

Något jag inte gillar är det där Arnot-fallet, som än en gång bubblar upp till ytan. Jag trodde (hoppades) att vi hade rett ut allt det där. Men icke. Korrumperade och maktmissbrukande poliser är något av det värsta jag vet och jag avskyr att läsa om det. Jag vill inte tro att det skulle kunna vara så här.

Boken börjar rejält spännande, speciellt det allra första kapitlet och speciellt om man har en liten släng av klaustrofobi. Ett tag funderar jag på hur i hela friden den starten hänger ihop med resten, men var lugn. Allt får sin förklaring. Spänningen ökar sedan hela tiden, ända till slutet. Det mest fantastiska är nog ändå att det är så mysigt och så roligt, trots allt elände, och det lyckas bara tack vare de härliga karaktärerna.

Serien om Armand Gamache är en serie som man helt enkelt bara måste läsa i ordning. Det händer alldeles för mycket med karaktärerna för att man ska få någon riktig behållning om man inte är med hela vägen. Egentligen så hade Hur ljuset tar sig in varit ett riktigt bra avslut på en riktigt bra serie. Allt knyts ihop. Om jag har förstått det rätt så tar något nytt sin början i nästa bok, vilket ju också är spännande. Hoppas jag.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 4,44 i genomsnitt (beräknat på 52 856 betyg).
Jag ger den 4,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Hur ljuset tar sig in: Bokstunder, Tofflan och Seniorvinklat.

10 kommentarer:

  1. Jag håller med om att den här är riktigt bra. Men faktum är att nästa i serien var en fullpoängare tyckte jag! Så du har mycket att se fram emot. :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den fick jag i julklapp 😁 Tänkte läsa den till sommaren, för om jag har fattat rätt så är det på sommaren den utspelar sig.

      Radera
  2. Jag fick ju de två jag saknade i serien i julklapp så nu ska jag fortsätta läsa. Tycker det är svårt att veta när de utspelar sig, men jag kan ju alltid tjuvkika här :-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Oftast tycker jag att det framgår av baksidetexten när boken utspelar sig, men ibland blir det till att gissa. Jag försöker i alla fall skriva i inlägget vilken tid på året det är så det blir lättare för andra som eventuellt gör som jag 😁

      Radera
  3. Å! Jag älskar den här serien! Fick ett presentkort i julklapp så nu har jag nätshoppat den tionde delen och den senaste som är översatt till svenska, Den långa vägen hem. Som jag längtar till att den kommer!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den här serien är så fantastiskt bra och jag är så glad att jag äntligen har kommit på ett sätt att inte glömma bort att läsa böckerna. Jag fick tionde delen i julklapp, men den får vänta till sommaren, eftersom jag läser efter årstiden 🙂

      Radera
  4. Spännande. Den här serien skriver jag upp på min lista för läsning. Jag gillar när man vinner på att läsa delarna i en serie i ordning, det tyder på att karaktärerna utvecklas efterhand. Skall kanske klicka in på Bokbörsen direkt, och se om första delen finns där.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag är helt såld på den här serien, av så många skäl. Ett av dem är karaktärerna, de känns som gamla vänner nu. Ett annat skäl är att det är så otroligt mysigt i den där lilla byn, trots att där händer otäcka saker. Hoppas du hittar första delen och att du gillar när du läser 🙂

      Radera
  5. Det är rätt svårt att jämföra den här boken med nästa bok för det är en enorm skillnad i tempo och handling. Nästa bok handlar nog mer om människorna även om det blir en gåta de behöver lösa även i den. Men jag föredrar den här boken framför den trots allt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det var nog lite högre tempo i denna, ja. I alla fall så hände det saker mest hela tiden. Människorna i de här böckerna är så intressanta så det funkar om det handlar mer om dem också.

      Radera