Smakebit på søndag: Dolt i vatten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det har inte blivit speciellt mycket läsning i helgen, tyvärr. Det är lite för mycket sport på TV. Bland annat handboll då, som plötsligt har blivit roligt igen. I dag är det minsann VM-final som spelas. Vilket gäng!

Jag tjuvstartade februaris läsning nu i helgen, eftersom jag i veckan fick veta att jag skulle få ett efterlängtat manus att testläsa nästa månad. Dolt i vatten av Catherine Steadman stod först i den kön och den har börjat väldigt bra.

Min smakebit är från början av boken, trots att jag har kommit betydligt längre. Starten fick mig verkligen att se fram emot att läsa resten:

Har du någonsin grubblat över hur lång tid det tar att gräva en grav? Du kan sluta grubbla nu. Det tar en evighet. Hur lång tid du än tror att det tar - fördubbla den.

Du har säkert sett det på film: hjälten som, kanske med en pistol riktad mot huvudet, svettande och stånkande gräver sig djupare och djupare tills han befinner sig hundraåttio centimeter ned i sin egen grav. Eller de två odugliga skurkarna som under stolligt kaotiska former grälar och pikar varandra medan jorden lekande lätt skvätter omkring dem.
    Så är det inte. Det är jobbigt. Ingen del av arbetet är lätt. Marken är kompakt och tung och trög. Det är så jävla jobbigt.
    Och tråkigt. Och enformigt. Och det måste bli gjort.