Sidor

lördag 9 januari 2021

"Stjärndamm" av Lars Wilderäng

Författare: Frida Andersson Johansson
Titel: Stjärndamm
Genre: Science fiction
Antal sidor: 296
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Stjärnklart 3
Förlag: Massolit Pocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 december 2020




Första meningen: Solens sista strålar letade sig fortfarande över horisonten.

Baksidetext
Den moderna civilisationens undergång är ett faktum och de få överlevande har bara ett mål: att kämpa för sina liv.

Den civilisation som sakta men säkert byggdes upp igen, tio år efter Nedsläckningen, är nu krossad. De tappert kämpande soldaterna var chanslösa mot den tekniskt överlägsna fienden. Inga kulor i världen kunde skydda dem mot det vapen som var nära att förinta dem alla.

Några av de få överlevande har åter samlats på Carlstens fästning, fångade som råttor och omringade av hotfulla ögon. Det måste finnas ett sätt att stoppa fienden. Om det så är det sista de gör, måste de försöka. Frågan är bara hur de ska ta sig ur sin fångenskap, och om det finns fler överlevare där ute.

Min kommentar
Stjärndamm är den tredje och sista delen i den här serien och det har tagit emot lite att läsa den. Min besvikelse blev stor när hela historien gjorde en rejäl sväng mot en väg som jag inte alls gillade. Eftersom jag är en väldigt envis person (och nyfiken) så kunde jag ändå inte låta själva upplösningen stå oläst och för evigt leva i okunskap om hur allt slutade. Det här är på riktigt en serie där jag aldrig varit helt säker på om mänskligheten faktiskt skulle överleva eller utplånas helt och hållet.

Den här boken börjar precis där den förra slutade, nästan som att det var samma bok. Trots att det bara är runt tre månader sedan jag läste Stjärnfall så kom jag inte ihåg detaljer. I alla fall inte från start. Det finns inga resuméer av vad som hänt, men efter ett tag så kommer lite tillbaka till mig. Det är inte bara händelsetråden som fortsätter, utan även alla dessa ingående beskrivningar av vapen, försvarsbyggnader/-teknik och strider. Jag är så sjukt less på det, jag tycker det är vansinnigt tråkigt. Och ointressant. Men utan att jag egentligen märker det så förändras något.

Knappt halvvägs in, kanske efter hundratalet sidor, så blir det riktigt spännande. Då återkommer det där som var så bra i första boken. Nu börjar det återigen handla om ren överlevnad och inte så mycket om zombies, vampyrer och kentaurer. Det är ju inte striderna jag är intresserad av och inte heller det som fångar mig. Jag vill läsa om hur man klarar sig utan allt det som vi ser som självklarheter. Jag vill läsa om vad alla dessa umbäranden gör med en människa.

Mitt i alltihop så kommer det plötsligt en tillbakablick, eller två faktiskt. I den första hoppar vi tillbaka till innan allt började. Den förstår jag inte alls. Detta hade vi väl ändå klarat av i de två tidigare delarna? I den andra tillbakablicken återser vi en karaktär som flyktade förbi i förra boken och då förstod jag inte alls vad han gjorde där. Nu kom förklaringen. Kanske hade inte heller den tillbakablicken behövts, men den tillför i alla fall något.

Karaktärerna är inte speciellt många, av förklarliga skäl, och de blir hela tiden färre. Man skulle kunna tycka att de är lite grunda, men jag tycker det är trovärdigt. De har liksom annat att tänka på än att förverkliga sig själva. Allt handlar bara om att överleva. Jag tycker att deras olika drivkrafter kommer fram i alla fall och det räcker väldigt långt för mig.

Stjärndamm är betydligt bättre än förra boken, men inte lika bra som den första. Slutet på alltihop känner jag mig lite kluven till. Jag gillar nog inte den vändningen. Epilogen som kommer är jag helt säker på att jag inte tycker om.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,16 i genomsnitt (beräknat på 714 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännande
FörutsägbarKlurig
LångsamTempofylld
OrdbajsigFåordig
MysigSuggestiv
MåbrabokTankeväckande
RörigGenomtänkt
SorgligRolig

Andra som bloggat om Stjärndamm: Bokhuset, Bokhyllan och Tentakelmonster.

2 kommentarer:

  1. Jag nöjde mig med första boken i serien och nu vet jag definitivt att jag gjorde rätt :).
    Dessutom har jag precis skaffat mig ett abonnemang på Book Collector och har nu skaffat mig massa jobb som jag egentligen inte behövde. Men kan det finnas något bättre än bokstatistik...?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, jag vet inte vad jag ska säga om hela serien. Blev ju så otroligt besviken på själva "problemet" eller vad man ska kalla det. Funderar just nu på om böckerna ska stå kvar i hyllan, ska få flytta hem till någon annan eller arkiveras i en flyttkartong...

      Vad kul att du skaffat dig Book Collector! Jag har inte ångrat mig en sekund, alla de där timmarna jag la på att få in allt är så klart värt det. Bokstatistik är ju den allra bästa formen av statistik!

      Radera