"Vi mot er" av Fredrik Backman

Författare: Fredrik Backman
Titel: Vi mot er
Genre: Drama
Antal sidor: 518
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Björnstad 2
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 januari 2021




Första meningen: Har du sett en stad falla?

Baksidetext
De bästa vännerna Maya och Ana lever ut sommaren på en gömd ö och försöker lämna omvärlden bakom sig, men ingenting blir som de hoppas. Rivaliteten mellan Björnstad och grannstaden Hed växer till en ursinnig kamp om pengar, makt och överlevnad som exploderar när städernas hockeylag möts. Samtidigt avslöjas en ung spelares innersta hemlighet och ett helt samhälle tvingas visa vad det egentligen vill stå för. Det kommer sägas att våldet kom till Björnstad det här året, men det är en lögn. Våldet fanns redan här.

Min kommentar
För ett år sedan startade jag 2020 med att läsa Björnstad och jag tänkte att det logiska är att starta 2021 på samma sätt. Genom att läsa Vi mot er, fortsättningen på Björnstad. Trots höga förväntningar så blev jag inte besviken. Att skriva om Fredriks Backman böcker är nästan lika omtumlande och jobbigt som att läsa dem. Hur jag än gör så kan jag aldrig förklara vad de här böckerna gör med mig. Jag har helt enkelt inte Backmans förmåga. Men jag gör mitt bästa.

Trots den långa startsträckan så blir jag redan från början nästan däckad av den vemodiga tonen. Det känns direkt att detta inte kommer att sluta väl. Vilket man ju för övrigt får en hel del hintar om också. Dock blir det ett väldigt omtuggande av samma saker, nästan lite ältande och ganska repetitivt. Märkligt nog så stör det mig inte så mycket som det nog borde. Utan att jag egentligen märker det så suger boken någonstans tag i mig. Det vimlar av liknelser, fantastiska sådana och det finns så många hjärtknipande meningar att jag hade kunnat fylla en hel citatbok. Fredrik Backman krossar mitt hjärta i varenda bok. Och mitt i allt det vemodiga och tragiska så lyckas karln med konststycket att få mig att skratta. Visserligen ofta skrattblandad gråt, men ändå.

Jag gillar verkligen de karaktärer som Backman har skapat, de känns så verkliga. Även om jag inte alltid tycker om det de gör så förstår jag dem. Jag kan lätt leva mig in i det de känner. Det är det viktiga. Förutom den självklara favoriten Benji så tycker jag nog mest om den gamle mannen Sune. Hans värdegrund är en som jag kan sympatisera med. Det är oerhört viktigt vilka signaler man sänder ut.

Något som den här staden är väldigt bra på är att titta åt andra hållet, vilket inte alls är snällt utan mer av en björntjänst. Eller i vissa fall till och med kasta mer bränsle på elden. Saker och ting spårar så otroligt lätt ur. Alla handlingar får konsekvenser, vartenda val man gör. Det räcker med ett felaktigt. Frågan är om jag inte hellre hade varit i händerna på huliganerna än den samvetslöse politikern. Han tänker bara på sitt eget bästa. Huliganerna har ett uns av heder och tänker, enligt deras mening, på stadens bästa. Men som vi alla vet så är vägen till helvetet kantad av goda intentioner.

Jag har alltid varit intresserad av sport och då specifikt ishockey och de här böckerna talar nog extra mycket till mig. Gissar jag. Däremot har jag aldrig förstått varför man måste känna hat mot motståndarlaget. Jag har bara kärlek för mitt eget. Det man inte tänker på om man känner det där hatet är att om inga motståndare fanns så skulle inte heller mitt lag finnas. Vem skulle de då spela mot?

Vilken iakttagare han är, Backman. Han lyckas hela tiden sätta fingret rätt på den springande punkten. Utan att bli klyschig eller sentimental. Kanske blir det lite väl många tragiska händelser här, men det känns inte omöjligt. Hat har en förmåga att eskalera och hela tiden flytta gränserna för vad som är "okej". Det är bara att titta ut i verkligheten, där hatet kan få människor att såga ner en staty av en (tidigare) älskad spelare. Bara för att han har fått affärer ihop med fel lag och uttalar sig lite klumpigt.

Av någon anledning så lyckas jag alltid, mellan böckerna, glömma exakt hur omtumlande det är att läsa Backman. Jag går nog igenom hela känslospektrat när jag läser Vi mot er. Och nu undrar jag bara när tredje boken kommer. Det hade varit fint att kunna starta 2022 med den...

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,33 i genomsnitt (beräknat på 82 729 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Vi mot er: Lottens bokblogg, Just nu - just här och Eli läser och skriver.