"I fiskarnas tecken" av Melissa Broder

Författare: Melissa Broder
Titel: I fiskarnas tecken
Genre: Drama
Antal sidor: 298
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The pisces
Översättare: Helena Hansson
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2018
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 7 mars 2021




Första meningen: Jag var inte ensam längre men jag var det.

Baksidetext
Lucy har skrivit på sin avhandling om Sapfo i nio år när förhållandet med pojkvännen tar slut och det blir omöjligt för henne att bo kvar i Phoenix. Systern Annika insisterar på att Lucy ska passa hennes hund och bo i systerns fantastiska hem: en glaskub i Venice Beach. Men Lucy finner ingen lindring från ångesten. Inte hos den grekiska kör av kvinnor hon möter i gruppterapin för kärleksberoende. Knappast heller på Tinder. Inte ens i den kravlösa ömheten hos hunden Dominic. Men allt förändras en dag vid stranden när hon spanar in en gåtfull simmare. Efter att ha blivit varse hans identitet tvingas Lucy att fullständigt omvärdera sin syn på vad kärlek och förhållanden kan vara.

Min kommentar
Den här boken dök upp som en överraskning från förlaget för ett bra tag sedan. Helt ärligt så har jag aldrig känt mig lockad att läsa den. Inte ens innan jag började höra vad den handlade om. Eftersom jag har problem med att göra mig av med olästa böcker (en släng av FOMO) så tog jag med den i min Boktolva i år. I fiskarnas tecken var precis det jag trodde att den var och nej, jag gillade inte The shape of water heller. Jag har ingen aning om var jag ska börja med att förklara vad jag tänker om den här boken. Eller ens om det är lönt att försöka.

Låt oss börja med huvudpersonen Lucy. Min första tanke är "38? Är hon verkligen 38?!" och ja, den tanken finns kvar genom hela boken. Hon är så otroligt självupptagen och är ännu ett fall av "hela världen kretsar kring mig". Jag skulle vilja ta tag i henne och säga åt henne att lyfta blicken, att sluta ägna sig åt navelskåderi. Visserligen av högsta klass, men ändå. Jag kan inte få ihop ens det minsta intresse för henne och jag kunde inte bry mig mindre om hur det går för henne.

Hela boken är ett frossande i fenomenalt ordbajseri. Från början till slut. Filosofiska funderingar skulle man kanske, i bästa fall, kunna kalla det, men det är helt bortkastat på mig. Det är flummigt och konstigt. Ibland på ett roligt sätt. Oftast bara väldigt tragiskt. Jag känner till att det finns de som har den här typen av humor, men detta klickar inte alls med mig.

Språket är en historia för sig och det gäller att inte vara pryd. Här vimlar nämligen av ord som bara en massa k*k, f*tt*, kn*l*a. Det är inget jag uppskattar, vare sig i talat eller skrivet språk. Jag är inte mycket för den erotiska genren, men sensuellt brukar jag klara av, i alla fall lite bättre. Tyvärr är den här boken inte ett dugg sensuell. Den är bara snuskig. Jag fick flashbacks från min ungdom och de där läsarnas egna sexberättelser i de gamla herrtidningarna. Precis så kändes det att läsa. Det hela är fullständigt absurt och även utan den där merman-erotica-delen (ja, det är uppenbarligen en grej som finns) så hade detta varit för konstigt för mig.

Det är ju ganska ofta som jag gillar en historia, men klagar på utförandet. Här är det nästan lite tvärtom. Historien är skit, men utförandet är bra. Oftast. I fiskarnas tecken är ett ältande av rang. Allt går i en cirkel och upprepas. Tack och lov inte i det oändliga utan bara tills boken är slut. Ett slut som faktiskt ger ett halvt poängs påslag i betyget.

På Goodreads hade den 3,23 i genomsnitt (beräknat på 13 949 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om I fiskarnas tecken: C.R.M. Nilsson, Bokhusflickan och Den läsande kaninen.