"Himlen ska gråta blod" av Sigbjørn Mostue

Författare: Sigbjørn Mostue
Titel: Himlen ska gråta blod
Genre: Thriller
Antal sidor: 368
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Himmelen skal gråte blod
Översättare: Sabina Söderlund
Serie: Even Stubberud 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 mars 2021




Första meningen: Smärtorna tilltog igen.

Baksidetext
Den cancersjuke före detta elitsoldaten Even Stubberud ger sig ut på det som är tänkt att vara hans sista uppdrag: Ett förhållandevis rutinmässigt eskorterande av en terrorist till Somalia. Men flyget från Oslo blir kapat och terroristen fritagen. Kaos uppstår på planet. Och den enda som skulle kunna rädda de 245 passagerarna är en obeväpnad, sjuk man utan flygerfarenhet.

Min kommentar
Jag hyser något slags hatkärlek till böcker/filmer om flygplansdramer. Oavsett om det handlar om krascher, kapningar eller vad det än må vara. Det är något oerhört traumatiskt med ett befinna sig en mil ovanför jorden, helt utlämnad till någon man inte alls vet vad det är för person. Himlen ska gråta blod var jag, trots det, skeptisk till och det helt beroende på att den sas handla om en före detta elitsoldat. Det är inte alltid det funkar för mig.

När boken börjar befinner vi oss redan på flygplanet och min första tanke är ett oroligt "Ska vi vara på flygplanet hela tiden?". Det skulle ju kunna bli oerhört långdraget. Även om nu boken inte är speciellt tjock. Det visar sig att min oro var helt obefogad.

Tiden delas mellan händelserna på flygplanet och den norska underrättelsetjänsten. Ofta lämnar vi den ena scenen för att gå till den andra precis när det händer något riktigt spännande. Det är väldigt mycket politik här, mestadels afrikansk sådan, men även norsk. Jag brukar ha ganska svårt för att hänga med i politiska svängar rent generellt och än mer när det handlar om länder som jag inte kan speciellt mycket om. Här hölls det på en bra och begriplig nivå och jag fick lära mig massor om spänningarna mellan länderna kring Nilen.

Jag blir inte särskilt förvånad över att jag gillar Anne Miriam mest av de ganska få karaktärer som dyker upp här. Kantiga karaktärer är nog min svaghet. Jag har så lätt att relatera till dem. Huvudpersonen Even gillar jag också, men han känns på gränsen till för mycket. Han är dock mänsklig i all sin omänsklighet. Men helt ärligt... varför måste det finnas en kärleksrelation i bakgrunden?

Tempot är, oftast, skyhögt och det finns sannerligen inte många tillfällen att hämta andan. Det är lite lätt utmattande att läsa. Ibland används kanske lite för många ord för att beskriva saker och då kan det bli lite långrandigt, men det är väldigt korta stunder. I huvudsak är det andlöst spännande och scenariot känns fullt möjligt. Och då menar jag både händelsen i sig och det politiska spelet.

Filmrättigheterna såldes redan när Himlen ska gråta blod bara var ett manus och den filmen vill jag så klart se. Dock har jag lite svårt att se hur det här ska bli en serie om Even Stubberud, men jag väntar ivrigt på att bli överbevisad.

Avdelningen för olika funderingar:
Jag tycker det är väldigt märkligt att Fatima och Anne Miriam har samma efternamn. Var det meningen eller ett misstag? Kan de vara släkt?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 45 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Himlen ska gråta blod: Mina skrivna ord, epiloger och hyllan.