Sidor

onsdag 12 maj 2021

"Norrskensnatten" av Anna Kuru

Författare: Anna Kuru
Titel: Norrskensnatten
Genre: Thriller
Antal sidor: 221
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Kiruna-trilogin 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 april 2021




Första meningen: Det finns saker i världen som inte kan glömmas bort.

Baksidetext
När vintern börjar släppa sitt grepp om gruvstaden Kiruna vaknar allt till liv. Bilmekanikern Allis har ett nytt jobb på bilprovningen och ett förnyat hopp om framtiden. Men samtidigt hemsöks hon om nätterna av plågsamma minnen från det förflutna.

När påsken kommer ger sig Allis ut i fjällvärlden med sin farfars gamla pimpelark för att rensa huvudet och komma bort från stadens snöslask. Dagarna tillbringar hon på isen, hon fiskar och åker på skidturer. På kvällarna är det månljus och sprakande norrsken.

Så hörs en kväll ett dån mellan de snöklädda fjällbranterna. Det betyder att ett oväder är på väg, det har farfar lärt henne. Men det är inte bara snöstormen som är på väg mot Allis under årets sista norrskensnatt - och det är inte bara i mardrömmarna som det förflutna håller på att hinna ikapp henne...

Min kommentar
I höstas läste jag första delen i den här trilogin och den tog mig med storm. Det var självklart att jag ville läsa fortsättningen. Jag hoppades länge att jag skulle få Norrskensnatten som recensionsexemplar (speciellt som jag ju till och med är blurbad på den), men till slut insåg jag att den inte skulle komma (nej, jag har inte bett om den, jag hoppades på ännu en överraskning). Jag pallrade mig iväg till en bokhandel och det dröjde bara drygt en vecka innan jag började läsa. Redan där borde de flesta som följer den här bloggen förstå hur bra första boken var.

Miljön är precis lika fantastisk (jag kan inte komma på något annat ord) den här gången. Det är egentligen obegripligt hur man man få snö, kyla, is och blåst att låta så mysigt. Jag har sagt det förut, att jag aldrig har varit speciellt långt norrut (Sälen, som ju faktiskt inte ens är halvvägs), men när jag läser är det precis som att jag är där. Och jag vill verkligen vara där. Jag borde faktiskt försöka ta mig norrut så jag får se med egna ögon.

Det är fler röster som kommer till tals här, men det blir inte rörigt. Alla perspektivbyten funkar bra. Jag funderar dock lite på varför Allis röst hela tiden är i tredje person, förutom vid två(?) tillfällen där det plötsligt blir första person. Det är inget som stör, men jag reagerade på det. Man får egentligen inte veta något om karaktärerna via fakta, utan alla etableras genom vad de säger/gör/tänker. Precis som jag vill ha det. Ingen är egentligen lätt att tycka om, jag gillar ju Allis, förstås, men lätt är det inte. Hon gör kanske inte alltid rätt saker, men hon gör dem av rätt skäl. Hennes integritet är megastor. Kanske hade jag önskat mig någon trevlig karaktär och det gäller speciellt männen. Ingen av dem har ett enda sympatiskt drag. Jonas är så läskig att jag bara vill skrika till Allis att inte vara nära honom.

Egentligen så finns det en del saker som talar emot boken. Jag brukar sannerligen inte gilla när detaljer radas upp som på ett pärlband och då menar jag de där vardagliga sakerna. Här förstärker de på något sätt bara att allt inte är så normalt som det verkar. Något otäckt kommer att hända. Obehaget fullkomligt osar ut från sidorna och oron gnager i mig hela tiden. Det gör att jag nästan håller andan medan jag läser.

En sak som slår mig är att det är så vansinnigt uppfriskande med en författare som förstår att man inte behöver ordbajsa, som vågar skriva kort och inser att läsaren inte alls är korkad utan faktiskt förstår saker utan att det förklaras i ord. För mig är det här språket vackert. Framför allt så är det oerhört effektivt. Här är det känslan som är det viktiga och den nästan vibrerar.

Jag läste ut Norrskensnatten samma dag som jag påbörjade den. Mitt enda misstag var att jag hade lite för många sidor kvar när jag la mig på kvällen, runt 100. Det var helt omöjligt att släcka lampan innan boken var slut. Jag var bara tvungen att veta hur det skulle gå. Det blev en sen kväll, men det var det värt. När är det nu tredje delen kommer?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,30 i genomsnitt (beräknat på 10 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Norrskensnatten: Lottens bokblogg, Kapprakt och Den läsande kaninen.

2 kommentarer:

  1. Håller helt med om ordbajsandet. Orden är valda med omsorg, och så himla bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tänk om fler skrev så ordbajsfritt, då kunde man hunnit med många, många fler böcker. Nu längtar vi efter tredje boken 🙂

      Radera