Sidor

lördag 8 maj 2021

"UltiMatum" av Anders de la Motte

Författare: Anders de la Motte
Titel: UltiMatum
Genre: Thriller
Antal sidor: 368
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: MemoRandum 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2015
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 16 april 2021




Första meningen: Trots att hon bara var drygt trettio hade kriminalinspektör Julia Gabrielsson sett många döda människor.

Baksidetext
När ett illa tilltygat lik hittas i vattnen utanför regeringspartiets kursgård hamnar ärendet på kriminalinspektör Julia Gabrielssons bord. Vem är den döde och varför har något ansträngt sig så för att kroppen inte ska kunna identifieras? Det dröjer inte länge förrän Julia inser att att det finns människor som är beredda att göra nästan vad som helst för att hindra att sanningen kommer fram.

Polismannen David Sarac jagas av demoner. Efter en våldsam uppgörelse som nästan kostade honom livet, vårdas han på en sluten klinik långt från huvudstaden. Han gömmer undan sömntabletterna han får av skötarna. Tjugotvå stycken har han fått ihop, och snart är det dags att ta dem, att för alltid tysta de anklagande rösterna i huvudet. Men ett mystiskt erbjudande får honom att skjuta upp sin död: Vad sägs om ett byte? Quid pro quo? Dina hemligheter mot mina.

Min kommentar
Förra sommaren läste jag MemoRandum, som är första delen i den här serien. Jag tyckte det var lika bra att ta med andra delen, UltiMatum, i min Finish That Series-utmaning i år. Medan jag hade handlingen i något slags minne. Trodde jag. Oj, vad fel jag hade.

När jag började läsa så insåg jag att inga detaljer alls fanns kvar. Jag minns bara tillräckligt mycket för att jag ska inse att det är solklart att jag har glömt något. Något viktigt. Jag kom ihåg att det var en polis som var korrumperad. Men vem? Jag minns också att det var något som jag förstod, men det är helt borta. Här finns ingen resumé. Inga tillbakablickar överhuvudtaget. Ändå kommer en del detaljer tillbaka under läsningen. Jag kan ju dock inte lasta boken för mitt dåliga minne, men jag skulle rekommendera att man läser de här två böckerna i snabb följd. Då blir det nog riktigt, riktigt bra.

Egentligen blir jag nästan förvånad över att boken vinner över mig på sin sida. Förutom att det blir väldigt rörigt i mitt huvud i början så används tidshopp utan att det markeras. Av princip så gillar jag inte det, det är ett så billigt och lumpet trick. Dessutom brukar jag inte gilla hårdkokt som inte kommer i sällskap med humor. I alla fall så trodde jag att det var så. Jag skulle nästan vilja påstå att UltiMatum jobbade mot oddsen där, men efter ett tag så kapitulerar jag. Det här är löjligt spännande. Uppenbarligen så är det inte humorn det hänger på, utan hantverket.

Någonstans i mitten var jag ganska övertygad om att jag visste hur saker och ting låg till. Det baserades dock mest på magkänsla än något annat. Slutet kom inte som något större överraskning och jag tycker nog att det var det enda tänkbara. För min del så är det ett perfekt slut och behöver ingen fortsättning. Även om jag gärna hade läst mer om Julia Gabrielsson. Hon är precis en sådan polis som jag gillar att läsa om.

Handlingen är ganska rakt på, trots den snåriga intrigen. Det är också ganska trovärdigt i all sin osannolikhet. Grejen är att det aldrig känns överdrivet. Jag har egentligen inte alls svårt att tro att det är så här det går till i maktens korridorer. När bovarna är lättare att tycka om så är det något som är allvarligt fel. Samtidigt så är det något som författaren har gjort väldigt rätt.

Trots att det kändes omöjligt att hänga med till 100% så är UltiMatum så smart att den väger över till en fyra i betyg. Det är nämligen också omöjligt att inte dras med i historien. Jag är glad att jag har flera olästa av Anders de la Motte i hyllan. Bland annat hans serie som utspelar sig i Skåne, som jag nu äntligen kan börja läsa.

Goodreads hade den 3,76 i genomsnitt (beräknat på 376 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om UltiMatum: Tankar från en samlares hjärna, Bokstapeln och Zellys bokhylla.

2 kommentarer:

  1. Jag var ju inte så förtjust i MemoRandom, men jag har tänkt ge författaren en ny chans i alla fall.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror (och hoppas) att hans Årstidskvartett är riktigt bra.

      Radera