Smakebit på søndag: Den långa vägen hem

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som växelvis "drivs" av de norska bokbloggarna Flukten fra virkeligheten och Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Augusti är här och i morgon börjar jag jobba igen, efter tre veckors härlig semester. Aldrig hade jag väl kunnat tro att vi till och med skulle ha tur med vädret. Jag känner mig inte alls redo att jobba, men det handlar i alla fall bara om sex veckor, sedan har jag semester igen :)

Jag har läst flera bra böcker i rad nu och hoppas (är ganska säker på) att även Den långa vägen hem av Louise Penny ska kvala in där. Detta är tionde delen och alla de nio tidigare har varit väldigt bra så varför skulle inte denna vara det? I smakebiten är två av mina favoritkaraktärer med. Eller tre då. Egentligen.

Min smakebit är från sida 167:

"En dikt börjar som en klump i halsen", sa Armand Gamache när han slog sig ner på en av Ruths formgjutna vita plaststolar.
    "Du får det att låta som en hårboll", sa Ruth. Hon skvätte whisky i ett glas utan att bjuda honom. "Något som man harklar ur sig. Mina dikter är finslipade, vartenda jävla ord är vägt på guldvåg."
    Rosa låg och sov i sitt bo av filtar bredvid Ruths stol, fast Gamache tyckte sig se att ankans ögon öppnades på glänt. Iakttog honom.
    Det skulle ha känts oroande om han inte hela tiden hade påmint sig om att det bara var en anka. Bara en anka. En oroande anka.