"Regissören" av M W Craven

Författare: M W Craven
Titel: Regissören
Genre: Kriminalhistoria
Antal sidor: 396
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The curator
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Washington Poe 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 november 2021




Första meningen: "En schackspelare som förstår vilken roll man kan ge bonden, som verkligen förstår hur bonden ska användas, han bemästrar också spelet på allvar", sa mannen.

Baksidetext
Det är jul och en seriemördare lämnar kroppsdelar till beskådan över hela grevskapet Cumbria i nordvästra England. Ett obegripligt meddelande lämnas kvar på varje scen: #SSU6.

Washington Poe och Tilly Bradshaw kallas in för att utreda och konfronteras med ett fall som inte tycks gå ihop. Varför hade vissa av offren bedövats, medan andra tvingats dö i fruktansvärda våndor? Varför förnekar deras enda misstänkte sådant som bevisligen är sant, samtidigt som han bekänner saker de inte känt till? Och varför tog samtliga offer ledigt från sina jobb samma två veckor för tre år sedan?

När en vanärad FBI agent hör av sig tar fallet en ännu mörkare vändning. Hon tror nämligen inte att Poe och Tilly alls har med en seriemördare att göra. Hon tror att de står inför något ännu farligare: en man som kallar sig Regissören.

Min kommentar
Trots att jag helst inte vill fråga om recensionsexemplar så gjorde jag det med Regissören. Det här är en så bra serie att jag läser böckerna så snart jag får dem, något som är väldigt ovanligt för mig, och då funkar recensionsexemplar till och med för mitt samvete. Detta är tredje delen i serien om Washington Poe och hans sidekick Tilly Bradshaw. Jag såg så mycket fram emot att läsa den.

Jag var helt säker på vem som var förövaren, ganska tidigt. Det var helt fel. Jag blir så lycklig i hela kroppen när någon lyckas lura mig så här grundligt och snyggt. Även om det råkar vara en del, som jag kallar det, fusk inblandat. Det spelar ingen roll. Jag blir imponerad och det ger boken ett halvt poängs påslag.

Karaktärerna är ovanligt få för att vara en brittisk deckare, tycker jag. Det passar mig väldigt bra. Jag tycker dock det är synd att Tilly inte får större utrymme. Även om hennes härliga personlighet börjar rundas av lite i kanterna, men hon är fortfarande obetalbar. Relationen mellan Poe och Tilly är det som gör den här serien speciell. Det är oerhört befriande att ingen av huvudpersonerna har vare sig alkohol- eller familjeproblem och det finns inte heller ens en gnutta romantik här.

Förmodligen är det omöjligt för mig att läsa en bok utan att något stör mig, som inte känns riktigt bra. Här finns det en del, så klart. Bland annat en specifik karaktär, den som visar sig vara skyldig, känns inte helt trovärdig. Det är också lite märkligt att ingen av dessa duktiga utredare ställer sig frågan varför det är samma hashtag på samtliga "startbrott".

Det är en extrem historia som rullas upp som, tyvärr, inte är helt osannolik. Här finns inget onödigt. Däremot är det saker som det finns för lite av. Fusket, som jag nämnde här ovanför, består av att mycket döljs för läsaren. Poe kommer till någon fantastisk insikt, men vi får inte veta vad det är. I vanliga fall så hade det gjort mig skogstokig. Nu blir jag "bara" irriterad. Så bra är det.

Regissören är en tät historia, nagelbitande spännande och en bladvändare av rang med en lagom mängd humor. Oftast levererad av favoriten Tilly. När översätts fjärde delen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,51 i genomsnitt (beräknat på 3 045 betyg).
Jag ger den 4,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Regissören: Ingen, än så länge.