Smakebit på søndag: Vinnarna

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu är det ett nytt år igen och återigen önskar jag att det blir ett gott. Mina krav har sänkts, men min förhoppning är att det åtminstone blir bättre än de två föregående.

Helt utan att det egentligen var meningen och utan att egentligen tro på det så är detta tredje året i rad som påbörjas med en bok i serien om Björnstad av Fredrik Backman. Aldrig trodde jag väl att tredje och sista boken skulle komma lagom till det. Men nu är Vinnarna här och jag började läsa den igår.

Min smakebit är från bokens början, faktiskt hela första kapitlet:

Alla som kände Benjamin Ovich, i synnerhet vi som kände honom bra nog för att bara kalla honom Benji, visste nog innerst inne att han aldrig var en sådan som skulle få ett lyckligt slut.
    Vi hoppades förstås ändå. Herregud, som vi hoppades. Naiva drömmar är kärlekens sista försvarslinje så vi intalar på något sätt alltid oss själva att inga fruktansvärda tragedier ska drabba just dem vi älskar och att just våra människor ska undkomma ödet. För deras skull drömmer vi om evigt liv, önskar oss superkrafter och försöker bygga tidsmaskiner. Vi hoppas, herregud, som vi hoppas.
    Men sanningen är att sagor om pojkar som Benji nästan aldrig slutar med att de blir gamla män. De får inte långa historier och de dör inte fridfullt på ålderdomshem med huvudet på mjuka kuddar.
    Pojkar som Benji dör unga. De dör våldsamt.