"Kamelklubben" av David Baldacci

Författare: David Baldacci
Titel: Kamelklubben
Genre: Thriller
Antal sidor: 507
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The camel club
Översättare: David Nessle
Serie: Kamelklubben 1
Förlag: Bra Böcker
Utgivningsår: (original) 2005 (min) 2008
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 januari 2022




Första meningen: Chevroleten flög fram över vägen höljd av mörkret på Virginias landsbygd.

Baksidetext
I utkanten av Washington DC huserar Kamelklubben. Den består av fyra udda och illa medfarna medlemmar, och är helt utan makt. Deras mål är att ta reda på "sanningen" om vad som händer i landet.

Den brokiga församlingen leds av en man med ett dunkelt förflutet som kallar sig Oliver Stone. Klubben ägnar dag och natt åt att granska fantasifulla konspirationsteorier, nyheter och myndigheternas förehavanden för att försöka finna sanningen och ställa USA:s ledare till svars inför folket. Men inte i sina vildaste mardrömmarkan Stone föreställa sig den konspiration som Kamelklubben är på väg att avslöja...

Efter att ha bevittnat ett mord slungas klubben huvudstupa in i en intrig som sträcker sig ända in i Vita Huset, full av oväntade vändningar, högt spel och globala förvecklingar. Klubben slår sig ihop med Alex Ford, en veteran inom Secret Service, som motvilligt blir en av aktörerna i en av de mest rysliga incidenter som någonsin utspelat sig på amerikansk mark. Händelsen kan mycket väl leda till den slutgiltiga urladdningen mellan två skilda världar, och det enda som står i vägen för katastrofen är fem oväntade hjältar.

Min kommentar
David Baldacci... Jag läste min första bok av honom för nästan 20 år sedan. Eftersom jag inte gillade den så har jag känt mig lite tveksam till att läsa något mer, men många gillar ju hans böcker så jag köpte Kamelklubben för tio år sedan. Nästan alla är ju värda en andra chans. Det har dröjt ända till nu innan jag orkat ta tag i den där väldigt tjocka pocketboken.

Det som jag störde mig på i den första boken jag läste finns det inte jättemycket kvar av, men ibland lyser en unken kvinnosyn igenom. Som när en vakt beskrivs som "kvinnan med de stora höfterna". Är det väsentligt? Det är enda gången hon förekommer i hela boken. Och jag blir bara outsägligt trött på att läsa om hur starka, smarta och i övrigt fantastiska dessa män är. Kan det vara så att jag helt enkelt har ledsnat på att läsa om macho-män?

Mitt största problem är nog ändå att författaren verkar känna sig tvungen att förklara precis allt för mig. Speciellt vill han förklara islam och muslimer, vilket oftast bara blir larvigt och lite nedlåtande. Eventuellt funkar detta bättre för en amerikan. Det är nu inte endast islam och muslimer som avhandlas, ibland känns det lite som att sitta på en föreläsning. Det finns också långa replikskiften där två personer berättar självklarheter för varandra. Otroligt krystat.

Första halvan är seg och långsam, i andra halvan tar det hus i helsicke. Mot slutet så händer det lite väl otroliga saker. Det spretar åt alla håll och kanter. Rent generellt så blir det här rörigt för mig, som inte alls har koll på alla dessa treställiga myndigheter i USA. Men jag får i alla fall veta att det är härifrån det bevingade uttrycket "Why can't people just sit and read books and be nice to each other" kommer. Det var ju lite speciellt att upptäcka och jag håller med.

Karaktärerna är egentligen inte så många, men det känns som att det myllrar av dem. Många nämns bara i förbigående, utan någon som helst påverkan på historien. Två av huvudpersonerna, Oliver Stone och Alex Ford, har jag riktigt svårt att hålla isär. De låter precis likadant. Tyvärr känns samtliga karaktärer som skuggfigurer, som att jag bara får konturerna, utan innehåll. Nu är ju detta första delen i en serie så det kanske rättar till sig i senare böcker, men för mig är detta ett problem i den här boken. Jag bryr mig egentligen inte om dem alls, eftersom jag helt saknar känslan för dem.

Det finns en kärna här som är riktigt bra, tyvärr är den utbroderad så till den milda grad att jag knappt orkar läsa. Historien i sig känns dessvärre inte särskilt osannolik. Inte från någon sida. Fanatiker, konspirationsteoretiker och hjärntvättade finns i alla läger.

Kamelklubben är väldigt ojämn. Ibland är det spännande, genomtänkt och väl insatt. I nästa stund blir det naivt och lite tramsigt. Förutom den extremt (över)tydliga politiska ståndpunkten vet jag inte vad han vill ha sagt. Om jag kommer att läsa fler delar? Jag vet inte. Inte som det känns just nu.

På Goodreads hade den 4,05 i genomsnitt (beräknat på 86 493 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Kamelklubben: Books on my mind och Flygarens bokblogg.