Smakebit på søndag: Ner i mörkret

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Det vackra vårvädret har fortsatt här i söder, hela veckan. Otroligt skönt, även om det har börjat blåsa nu. Det börjar klia i odlingsgenen, känner jag. Nästa vecka kommer att bli jobbig för då ska jag äntligen få gå den där kursen som jag har försökt få gå i fyra år. När jag äntligen fick ett okej, för ett år sedan, så ställde en pandemi till det och den har varit inställd de två tidigare tillfällena som jag har anmält mig. Trots att de har varit digitala. Nu hoppas jag på tredje gången gillt.

Igår började jag läsa andra delen i serien om den skotska polisen Monica Kennedy, Ner i mörkret av G R Halliday. Första delen var bra, men där fanns ett veritabelt nystan av lösa trådar. Jag vill hemskt gärna knyta ihop dem nu.

Min smakebit är sida 68:

    Det var en hand, en förtorkad hand. En ny fasa bubblade upp inom honom eftersom han insåg att de mörka fingrarna på något sätt förebådade det öde som redan var bestämt åt honom. Han tvärstannade. Steg närmade sig genom ljungen bakom honom. Han kramade om kniven. Gör något. Spring! Men armarna fortsatte att hänga utefter sidorna, som förlamade, och skakade så våldsamt att det kändes som om de inte längre var hans. Världen gungade och han såg inte längre klart.
    När fingrarna slöt sig om hans hals bakifrån knep Scott hårt ihop ögonen och lät kniven falla ur handen. I huvudet upprepade han samma ord om och om igen: Det här är en dröm. Det är en mardröm.
    Men Scott sov inte. Och hans mardröm hade bara börjat.