Sidor

onsdag 20 april 2022

Bok: Mästare, väktare, lögnare, vän av Christoffer Carlsson

Författare: Christoffer Carlsson
Titel: Mästare, väktare, lögnare, vän
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 478
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Leo Junker 3
Förlag: Piratförlaget
Utgivningsår: (original) 2015 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 5 april 2022




Första meningen: Sverige ...

Baksidetext
Det lilla samhället Bruket, i juni 2014. Hoppet om en fridfull midsommar krossas när en äldre man hittas skjuten till döds i sitt hem. Brottsutredningen får förstärkning när Leo Junker anländer från Stockholm och utger sig för att vara från Rikskriminalpolisen. En som inte litar på honom är kriminalassistent Tove Waltersson, som nyligen återvänt till sin hemort efter en längre sjukskrivning.

Bruket är en märklig plats och döljer fler hemligheter än man först tror. I takt med att en händelse avlöser en annan växer något större än sanningen om ett grovt brott fram.

I en annan tid och en annan värld är det Stockholm och 1984. Två poliser ser sin stora chans i skuggorna av ett tillslag, men en ung journalist är fast besluten att avslöja deras hemlighet. De möts en kall natt i november och efter det finns ingen återvändo.

Min kommentar
Jag läste min första bok av Christoffer Carlsson hösten 2014 och Den enögda kaninen var en helt fantastisk upplevelse. Det fick mig att köpa de tre första delarna i serien om Leo Junker, utan att jag läste någon av dem. Det var ju så självklart att det skulle vara bra. Jag vill inte påstå att jag har plågat mig igenom de två första delarna, men det har inte direkt varit njutbart. När jag skulle påbörja Mästare, väktare, lögnare, vän så var jag helt ärligt inte speciellt taggad.

Man kan nog säga att oddsen verkligen var emot den här boken. Förutom att jag då inte var speciellt sugen på att läsa den så visar det sig att den även är lite av en spionthriller. Något som inte brukar gå hem så bra hos mig. Det som ändå brukar få en bok på fall är om den hoppar mellan olika tidstrådar och om man vill fara med underdrifter så görs det här. För att göra oddsen ännu sämre så handlar det om korrumperade myndighetspersoner. Något som inte är mitt favorittema. Men på något väldigt underligt och vansinnigt oväntat sätt så gillar jag detta.

Det här med olika tidstrådar alltså, det går nästan till överdrift här. Boken utspelar sig 2014, men efter ett tag hoppar vi bakåt till 1984 och därifrån ännu längre bakåt, till 1971. För att sedan återvända till 1984 och därefter till nutid, 2014, igen. Så där håller det på. Fram och tillbaka. Fram och tillbaka. Det dyker dessutom upp ytterligare årtal mitt i alltihop. Det här är något som brukar vara bland det värsta jag vet och det brukar kunna förstöra vilken bok som helst. Jag säger brukar, för det som kunde ha blivit otroligt rörigt funkar faktiskt, oftast. Det är bara ibland jag blir lite osäker på vad som redan har hänt eller inte hänt än.

Allt sammantaget så börjar jag fundera på om det kanske är Leo Junker själv som jag inte har gillat i de två första böckerna. Här har sidantalet som ägnas åt hans ältande minimerats och det är så befriande att slippa det. Han är fortfarande inte direkt någon favorit, men nu kändes det som att jag kunde tolerera honom och kanske till och med bli lite intresserad.

Mestadels så befinner vi oss i den fiktiva halländska byn Bruket och detta är en miljö som Christoffer Carlsson behärskar till fulländning. Jag kan på riktigt känna hur resignerade de är, de som bor där. Det här påminner om miljön i Den enögda kaninen.

Upplägget är väldigt komplicerat, dock så är inte själva historien det. Egentligen. Det är nog det som gör att det går att hänga med. Historien om de korrumperade myndighetspersonerna sköts så snyggt att det inte stör mig. Jag är osäker på om det har hänt tidigare. För att göra allt än mer verklighetstroget så vävs ett autentiskt fall in i berättelsen och visst kan det väl ha gått till så där.

Mästare, väktare, lögnare, vän handlar om hur brott blir olyckor och olyckor blir till brott. Om falsk vänskap, som egentligen grundar sig på lögner och svek. En riktigt bra bok och nu nästan längtar jag efter att läsa nästa del. Och än en gång, tro inte på de som påstår att de här böckerna är fristående. Det är de inte. Leos historia blir obegriplig om man inte är med från början.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,62 i genomsnitt (beräknat på 203 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Mästare, väktare, lögnare, vän: Lottens bokblogg, Johannas deckarhörna och Tankar från en samlares hjärna

2 kommentarer:

  1. Kul att den var en positivare upplevelse! Jag har ju gillat de här böckerna också, men det händer något speciellt när han skriver om Halland. Det går rätt in i hjärtat på ett annat sätt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det kan vara det som gjorde det i den här boken, de var ju mest i Halland och miljön var fantastisk. Vi får väl se hur det blir när jag läser nästa bok, då gissar jag att man är tillbaka i Stockholm.

      Radera