Smakebit på søndag: Tidvatten

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Vintern har kommit tillbaka, tyvärr, men egentligen är väl det ganska förväntat i april. Det heter ju aprilväder av en anledning. En kort vecka ligger framför mig, men dessvärre en ganska jobbig vecka. Jag ska hålla upp fyra dagars ledighet framför mig, som en morot.

Boken jag läser nu, Tidvatten av Philippa Gregory, ligger så långt utanför min comfort zone, men ibland så känns det bra att ta ett steg ut från den. Ibland kan det också gå bra, vilket det tråkigt nog inte kan sägas göra i det här fallet. Maken till ordrik författare har jag sällan (aldrig?) råkat på. Jag kan nog redan nu säga att jag inte kommer att läsa vidare i den här serien, Fairmile. Åtminstone inte innan jag har blivit pensionär och förhoppningsvis har flera timmars lästid varje dag.

Min smakebit är sida 291:

Trots att båda kvinnorna spann ull och plockade de sista örterna som växte i oktobersolen, trots att Allinor sålde oljorna hon tillverkat under sommaren, tog hand om alla förlossningar och torkade de örter som fortfarande var gröna, och trots att Alys tackade ja till alla arbetstimmar hon erbjöds på paret Millers gård, tog det lång tid för dem att tjäna pengar och de rann lätt genom fingrarna. De hade alltid idkat självhushållning: de hade odlat sin egen mat, bryggt sin egen svagdricka, fiskat, sytt och lagat och aldrig köpt nytt. Men när vintern närmade sig gick priserna upp på allting: talg till tvål och ljus, kött av alla slag, ost och mjölk, vete och råg. Till och med sådant som de samlade i naturen - kardborrar till filtningen, sälgkvistar att sopa med - tog längre tid att hitta. Alinor lade mer och mer tid på att leta drivved att elda med. Hon gick utmed kustremsan, som hade börjat krasa under fötterna av frusen dagg, alltmedan de vintriga dagarna blev allt kortare och kvällarna mörka.