Film: No time to die (2021)

Titel: No time to die
Originaltitel: No time to die
Genre: Action
Regissör: Cary Joji Fukunaga
Manus: Cary Joji Fukunaga, Neal Purvis, Robert Wade, Phoebe Waller-Bridge
Skådespelare: Daniel Craig, Léa Seydoux, Rami Malek, Lashana Lynch, Ralph Fiennes
Utgivningsår: 2021
Produktionsland: Storbritannien | USA
Längd: 183 min
Serie: -
Såg den på Viaplay 8 april 2022





Handling
James Bond har lämnat sin tjänst och njuter av ett lugnt liv på Jamaica. Det blir dock kortvarigt när hans gamla vän Felix Leiter från CIA dyker upp och ber om hjälp. Uppdraget att rädda en kidnappad forskare visar sig bli mer förrädiskt än väntat.

Min kommentar
När jag var i stan i början av april så såg jag massor av reklam för den nya Bond-filmen, No time to die. Genast kollade jag upp när och var filmen skulle börja streama. Samma dag den släpptes gratis på Viaplay så såg vi den.

I mina unga år så var jag ett stort Bond-fan (det här var under Roger Moores tid), men det gick över lite när Timothy Dalton tog över och kom tillbaka igen med Pierce Brosnan. Daniel Craig är nog den Bond jag har tyckt minst om. Han har nästan fått mig att sluta titta. Jag kom inte ens ihåg att jag hade sett alla med honom. Vilket jag har, upptäckte jag när jag kollade upp det.

Starten på filmen är lite förvirrande, eller jag blir lite förbryllad i alla fall. Det kändes som att jag hade missat början på filmen och börjat en bit in. Kanske måste man vara expert på Bond (Craigs version) för att förstå alla referenser. Det är inte jag. Uppenbarligen. Trots det så tycker jag att det känns lovande. Tyvärr blir det inte så mycket mer av det.

Kanske är jag konstig, men jag tycker det är trist med en PK-Bond. Man skulle kunna sammanfatta filmen med James Bond goes soft och för mig så är det här för känslosamt/gråtmilt. Eller den försöker vara det och spelar desperat på de strängarna. Jag saknar den humoristiska tonen som alltid fanns i Bond-filmerna förr. Tonen som liksom berättade att man inte tog sig själv på blodigt allvar. Nu är det tydligt att man försöker vara seriös och "på riktigt". vilket bara gör så att jag blir irriterad på alla plot holes. Även den lite upphöjda och förfinade känslan från de tidigare Bond-filmerna är borta. Nu är det mer skitigt och brutalt. Som vilken actionfilm som helst.

Som vanligt så spelas den onde ryssen av en svensk, dock inte Peter Stormare den här gången, utan David Dencik. Jag vet inte riktigt vad jag tycker om hans insats, men jag tror att han gör sin förvirrade forskare bra. Skurken Safin känns helt bortkastad och han tillför noll och intet. Här finns så många skurkar ändå så att det både räcker och blir över. Något det däremot inte finns något alls av är mening och motiv. Ett stort varför blir kvar när filmen är slut. Fräck teknik, som brukar vara ett kännetecken, finns, men tyvärr så är det mesta av den utbytt mot vackra vyer.

Ibland bränner det till i handlingen, men däremellan är det ganska långa transportsträckor. Filmen är på tok för lång, drygt 2,5 timmar. Om en film ska vara så lång och lyckas hålla mitt intresse uppe så måste den vara mycket bättre än så här. Sekvensen där Bond skjuter in i en tunnel i slutet av filmen gör mig dock lycklig. Det är så ledmotiv.

No time to die är slutet på en väldigt lång era, tror jag. Personligen så hade jag uppskattat en återgång till det som alltid har kännetecknat Bond-filmer, men det tror jag inte kommer att hända. Däremot så tror jag att det blir stora förändringar, om det blir någon mer film.



På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 340 441 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 335 976 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig
Klurig		Förutsägbar
Trovärdig		Osannolik
Snyggt foto		Rolig
Romantisk		För lång
Sorglig		För kort
Fartfylld		Långsam