Smakebit på søndag: Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Min semester har äntligen börjat, vi är i detta nu på bussresa och på väg norrut. Vi gillar att sticka iväg direkt när semestern börjar, bara lämna allt hemma vid sitt öde. På det viset så tvingas vi koppla av direkt och eftersom det är någon annans ansvar att ta oss dit vi ska och se till att vi har någonstans att bo på vägen så blir det avkoppling. Precis vad vi behöver. Det enda man egentligen behöver tänka på är att passa tider 🙂 Resan ska ta oss ända upp till Arvidsjaur. Det ska bli intressant att äntligen få komma norröver, även om det ju faktiskt är en bra bit kvar efter Arvidsjaur. Men det får vi ta en annan gång.

Jag försökte hitta någon passande bok att läsa, som då helst utspelar sig där vi kommer att vara, alternativt passerar. Alternativt i en fiktiv by någonstans norröver. Som jag trodde att Livet, motorcyklar och andra omöjliga projekt av Katarina Bivald gör. Det visade sig att det var Närke, vilket ju inte är så högt upp, men det passar ändå bra med en feelgood så här i början av semestern. Jag har tidigare läst hennes Läsarna i Broken Wheel rekommenderar och den var lagom lättsam, vilket jag hoppas att även den här är.

Min smakebit är från sida 199:

Jag borde ha stannat hemma med Pia.
    Det är min första tanke. Min nästa är en tyst förbannelse av hela den kedja av omständigheter som gör att jag just nu står här, så långt från min bekvämlighetszon att jag inte skulle kunna hitta tillbaka till den ens med karta, kompass och gps. Emmas flytt, motorcyklarna, lunchen på mc-fiket, utekvällen i Skogahammar - någonstans i händelseförloppet måste jag väl kunna hitta ett sätt att spola tillbaka, göra något annorlunda, så att jag magiskt skulle transporteras tillbaka till min soffa och bag-in-boxen som Pia generöst lämnade kvar.