Sidor

onsdag 10 augusti 2022

Bok: Slöa hästar av Mick Herron

Författare: Mick Herron
Titel: Slöa hästar
Genre: Thriller
Antal sidor: 368
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Slow horses
Översättare: Gabriel Setterborg
Serie: Slough House 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juli 2022




Första meningen: Så här gick det till när River Cartwright gjorde bort sig mitt i karriären och blev en av de slöa hästarna.

Baksidetext
Jackson Lambs grupp av misfitspioner har blivit bannlysta från de högpresterande MI5-leden i Regent s Park för diverse förseelser kopplade till droger och fylla, sex och ödesdigra misstag, politik och svek. Nu är de i stället samlade i Slough House, där de vänder papper snarare än utför operationer.

Men ingen av dem har gått med i underrättelsetjänsten för att vara en "slö häst". Nu har en pojke kidnappats och hålls som gisslan - och förövarna hotar att ta livet av honom i livesändning på nätet. Hur orderna från »Tjänsten« än ser ut, så tänker inte de slöa hästarna bara sitta stilla och titta på ...

Min kommentar
Slöa hästar var jag nyfiken på när den skulle släppas och jag blev väldigt glad när den dök upp som en överraskning. Nu var det ett tag sedan och boken bara stod där, oläst. Det bästa botemedlet är att ta med den i Boktolvan. Sagt och gjort.

Jag var verkligen inte speciellt sugen på att ta tag i denna, efter att ha läst en hel del... inte negativa recensioner, men inte speciellt positiva. Dessutom så tycker jag mig ha upptäckt att jag inte verkar gilla spionthrillers. Det kom som lite av en överraskning för mig, men de senaste jag har läst har jag verkligen inte gillat. Det vill säga innan jag läste denna.

Redan från start blir jag fast. Jag älskar tonen som genomsyrar varenda formulering. Den är rejält ironisk och det är något som i stort sett alltid funkar för mig. Jag vet inte om jag vill kalla den för smart, det beror lite på vilken betydelse man lägger i det ordet. Om detta hade varit en deckare så skulle jag ha kallat det för fusk. Väldigt många gånger får agenterna information som inte meddelas läsaren. Nu är ju detta ingen deckare så det må vara tillåtet, men jag gillar det inte.

Det är ett riktigt bra persongalleri här. Framför allt så är det inte så stort som det tenderar att bli i spionthrillers. Det är en samling udda figurer som vi får möta. Jag tar dem omedelbart till mitt hjärta och bryr mig inte om att det är lite stereotypt (det här förändras faktiskt längre in i boken). Långtifrån alla är vad de betraktas som; ett gäng utgångna, överspelade och ofarliga förlorare. Alla är inte heller de svin de verkar vara, inte bara i alla fall. En del växer längs vägen. Flera av dem förblir lite otydliga, men det visar sig sedan att dessa inte har någon större roll i sammanhanget. De kan betraktas som kanonfläsk.

Gruppdynamiken är viktig här. Eller ja, från början är det inte mycket till grupp. Sedan får man en gemensam yttre fiende. Som alltid så är det det som funkar bäst. Då sluter sig gruppen.

Ibland undrar jag om det inte är precis så här det går till. Egentligen så vill jag inte tro det, men den där lite cyniska delen av mig gör det. Här klättrar man bokstavligen över lik för att kunna ta sig uppåt och inget offer (andras, märk väl) är för stort. Allt är lögner och svek. Så länge man kan dra fördel av det så är det värt det.

Slöa hästar passade mig väldigt bra. Det händer något mest hela tiden och det är massor av turer och vändningar. Bara åk med. Hur det här ska kunna bli en serie vet jag inte riktigt, men jag känner mig ganska nyfiken och taggad på att ta reda på det. Andra delen finns översatt. TV-serien måste jag ju se nu också.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,90 i genomsnitt (beräknat på 20 998 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Slöa hästar: Lottens bokblogg, Bokstunder och En trave böcker.

2 kommentarer:

  1. Anade att vi tyckte lite olika här :-) Det där med ironi och cynism brukar passa mig utmärkt, men av någon anledning gjorde det inte det här. Är nyfiken på TV-serien dock.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ingen blev egentligen mer förvånad än jag över att jag gillade den 🙂 Jag tror att det kan ha att göra med de udda karaktärerna. TV-serien har jag tänkt se, men den listan börjar också bli väldigt lång nu.

      Radera