Hett i hyllan #372

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi befinner oss under den sista skälvande veckan 2018, alltså julklappsböckerna, som fortfarande är olästa.

De vänsterhäntas förening av Håkan Nesser var en självklar post på min önskelista.

Håkan Nesser har jag på min autobuy-lista och det börjar märkas att han är väldigt produktiv. De olästa har samlats på hög och det börjar nästan kännas som att det behövs ett Håkan Nesser-tema eller liknande. I den här boken möts Van Veeteren och Gunnar Barbarotti. Bara det gör den ju läsvärd. Frågan är då om jag eventuellt skulle läsa de Van Veeteren som jag ännu inte har läst. Vilket skulle bli ett projekt i sig, så jag tror faktiskt inte det. De om Gunnar Barbarotti har jag i alla fall läst alla som släppts innan den här kom.

Så här står det på baksidan:

Medan Marten Winckelstroop och Rejmus Fiste ännu går i Oosterby småskola bildar de De vänsterhäntas förening. Flera årtionden senare brinner ett gammalt pensionat ner till grunden och ett antal människor omkommer. Det ena hänger ihop med det andra, men det finns ingen kvar i livet som kan förklara hur. Nästan ingen.Det har gått femton år sedan den sista boken om kommissarie Van Veeteren kom ut. Det har gått sex år sedan man senast kunde läsa om inspektör Gunnar Barbarotti. I De vänsterhäntas förening möts de för första (och enda?) gången.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.