Sidor

lördag 8 oktober 2022

Bok: Blodland av Kim Faber & Janni Pedersen

Författare: Kim Faber & Janni Pedersen
Titel: Blodland
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 438
Originalspråk: Danska
Originaltitel: Kvæler
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Martin Juncker 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 10 september 2022




Första meningen: När han slår upp ögonen vet han inte var han är.

Baksidetext
Martin Juncker har knappt hunnit tillbaka till jobbet efter en allvarlig operation när en ung kvinna hittas mördad på Amager Fælled. Hon har kvävts till döds och lämnats kvar halvnaken i ett buskage. Hennes kläder ligger prydligt hopvikta på marken vid sidan av kroppen. Det finns inga spår att gå på.

Men mordet väcker något till liv i Juncker. För tio år sedan utredde han ett liknande fall, där man aldrig hittade gärningsmannen, och nu kan han inte frigöra sig från tanken att det kan vara samma mördare.

Signe Kristiansen är glad att Juncker är tillbaka. Hon arbetar med ett knivdråp där en ung nynazist mist livet under en politisk aktion i Nørrebro. Två oberoende fall - tills det visar sig finnas en uppseendeväckande koppling.

Min kommentar
Det finns serier och så finns det Serier. Den sort som är så bra att jag bara måste läsa, med en gång. Böckerna om Martin Juncker hör till den sorten. När Blodland dök upp i augusti så hann jag inte med den just då, men redan en månad senare så fick jag en lucka. Eller jag skapade en lucka.

Vi kan väl ta och börja prata om översättningen av titeln. Den är inte bara märklig utan helt obegriplig. Originalet, på danska, heter Kvæler. Som betyder något i stil med kvävande. Det är en titel som är så rätt på så många plan, för det är vad det handlar om. Olika orsaker, men samma känsla. Det är som att man, utan att fundera eller ha läst boken, tyckt att man översätter den tyska titeln (Blutland) i stället. Speciellt mycket blod är det inte här, strängt taget inget alls.

När jag börjar läsa så kände jag mig plötsligt lite less på att det återigen verkade vara samma tema som tidigare. Bland annat dyker det upp en högerextrem dansk som bränner Koranen. Jag behöver dock inte oroa mig, det börjar snart handla om något helt annat. Det här fallet, som boken börjar med, försvinner helt. Vad hände där? Glömde författarna bort början?

Karaktärerna är oerhört många. Jag kan nog inte minnas någon bok med så många olika personer. Många av dem figurerar bara helt kort, typ en enda gång. Det verkar ha börjat många nya poliser och tekniker och andra sedan förra boken. Ett tag kändes det som att det var fler poliser och andra inom rättsväsendet än misstänkta. Förmodligen så är det trovärdigt, men det blir jobbigt att läsa. På något mirakulöst sätt så lyckas författarna få mig att klara att hålla isär dem allihop. Det blir aldrig rörigt.

Äntligen får då Juncker och Signe jobba ihop, något som jag har väntat på sedan första boken. Signe vet jag faktiskt inte vad jag ska säga om längre. Jag gillar henne mindre och mindre. Hur ska man kunna lita på en polis som mixtrar med bevis? Detta är ju (minst) den andra utredning som hon faktiskt saboterar. Mördare kan ju i slutändan gå fria på grund av det hon gör. Signe får allt skärpa till sig nu. Juncker, han är ... Juncker. Det är rent omöjligt att inte tycka om honom. Han känns som en gammal vän och jag vet nog egentligen mer om honom än jag vet om folk jag träffar varje dag. Det finns ett par nya ansikten att gilla också, bland annat den färska polisen Mascha Rasmussen och rättspsykologen Malene Hanslev. Jag har gott hopp om dem och jag vill gärna träffa dem igen i nästa bok.

Något jag uppskattar med den här serien är att de verkligen lyckas skriva samhällskritiskt, utan att komma med pekpinnar och utan att föreläsa. Då är det ju så klart lite passande med blinkningen till Sjöwall & Wahlöö. Den gillar jag. Starten av boken upplevde jag som lite långsam, men det kan ha berott på mig och de korta lässtunder jag kunde sno till mig. Mot slutet blir det ett vansinnigt driv framåt och då blir det omöjligt att lägga ifrån sig boken.

Blodland är bättre än förra boken, men inte lika bra som den första. Hade den börjat lika bra som den slutade så skulle den nog ha kommit upp där. Fjärde delen verkar komma på danska i slutet av oktober. Man får hoppas att översättarna är snabba.

Goodreads hade den 4,22 i genomsnitt (beräknat på 516 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Blodland: Lottens bokblogg och Kapprakt.

4 kommentarer:

  1. Jag begriper verkligen inte det där med titeln. Vad betyder ens Blodland? Ja, så håller jag med dig i det du skriver

    SvaraRadera
    Svar
    1. En mycket märkligt svensk titel. Det skulle vara intressant att veta hur de tänkte där.

      Radera
  2. Jag har bara läst första som jag verkligen gillade. Men tyvärr har handlingen i den andra boken inte lockat mig tillräckligt än för att fortsätta serien (och det är ju inte så att jag saknar böcker att läsa och lyssna på).

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kan inte påstå att jag blev besviken på Satans sommar, men det kan hända att jag hade för höga förväntningar efter att verkligen ha gillat Vinterland. Den här tredje delen var nästan lika bra som den första 🙂

      Radera