Sidor

lördag 15 oktober 2022

Bok: Det trettonde fallet av Åke Edwardson

Författare: Åke Edwardson
Titel: Det trettonde fallet
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 392
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erik Winter 13
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 september 2022




Första meningen: Winter hade druckit en snabb kopp kaffe på Málagas flygplats som vuxit sig stor under de tjugofem år han lyft och landat.

Baksidetext
Kriminalkommissarie Erik Winter har varit hos familjen i Marbella. På planet hem lägger han märke till ett tyst par. I Sverige hamnar han i bilen efter dem. Plötsligt gör parets bil en våldsam gir och kör med fruktansvärd kraft in i klippväggen. Kvinnan i bilen heter Sara Brendner. Samma Sara Brendner blev trettio år tidigare vittne till det våldsamma mordet på hennes pappa, ett mord som aldrig klarades upp.

Min kommentar
För drygt 20 år sedan läste jag min allra första Åke Edwardson, den första delen i serien om Erik Winter. Min enda anledning för det var att boken utspelade sig i Göteborg. Min kära gamla hemstad, som jag lämnade för ... alldeles för längesedan. Det trettonde fallet borde så klart ha lästs i Göteborg, men Spanien är också närvarande här och det var dit jag var på väg.

Jag älskar verkligen Edwardsons miljöbeskrivningar av Göteborg och havet. Som vanligt så är det en ynnest att vandra omkring på välbekanta (och även obekanta) platser i staden. Ibland får man ett tips på ställen man kan besöka för ett mål mat. Bland annat ett tvättäkta arbetarfik, med rejäla mackor. Som finns på riktigt. Självklart blir det ett besök där nästa gång jag kommer till Göteborg. Mat är för övrigt en stor ingrediens i den här boken, många recept får man. Visserligen spännande (och vad det verkar även goda) recept, med tillhörande dryckestips, men det är ju ändå inte Erik Winters receptbok jag läser.

Under läsningen får jag vibbar av både Nesser och Kallentoft. Den förra både vad gäller typ av historia (den påminner lite om Fallet G) och många udda uttryck och ord, som exempelvis bespoken, som jag var tvungen att googla. Den senare vad gäller tankar/flum/filosoferande. Här finns också många utdelade kängor till mångt och mycket, bland annat till David Lynch. Oftast genom humoristiska betraktelser och/eller kommentarer.

Det är otroligt svårt att tycka om Erik Winter. Svårare än vanligt, faktiskt. Från början var han ändå möjlig att sympatisera med. Han är så helt osannolikt snobbig, med sin mat, sin musik, sin whisky ... ja, allt. Mer än någonsin. Jag hade nog kunnat leva med det, om han inte samtidigt hade varit nedlåtande mot alla som inte delar hans "fina" smak. Den enda möjliga och rätta smaken. Enligt Winter då. Enligt mig så är det på tok för lite Halders och Djanali och alldeles för mycket av den filosoferande, grubblande och flummiga Winter. Jag upplever det som att det är Winter som är det viktiga i den här historien. Inte brottet. Tack och lov så dyker det upp två nya karaktärer, Dick och Lena, som är intressanta.

Slutet är väldigt abrupt och jag är osäker på om allt faktiskt klarades upp. Tröttnade Edwardson månne på historien? Det känns i alla fall som att jag har fler frågor än svar och allt känns så vansinnigt långsökt. Vad hade Miltons Mekaniska i Göteborg för band till Värnamo? Varför dödades Jonas och Ylva? Och Lukas? Och hans pappa? Varför försökte Sara ta livet av sig? Det känns som att det saknas information, men det är fullt möjligt att den fanns här. Ibland var jag dock så uttråkad att jag inte minns vad jag läste. Ibland glimrar det emellertid till och blir både spännande och intressant.

Från början var det sagt att serien skulle bestå av tio böcker. Varken mer eller mindre. Tio böcker var också antalet när alla trodde att det var slut. Efter några år så dök det plötsligt upp ytterligare två böcker och åtta år efter det dök överraskande nog Det trettonde fallet upp. Vilket ju gör att det finns tretton böcker i serien. Är det nu äntligen slut på Erik Winters saga? Jag har ingen aning, men jag hoppas det.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,23 i genomsnitt (beräknat på 65 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
OrdbajsigFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Det trettonde fallet: Kapprakt, Tankar från en samlares hjärna och Karins boktips.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar