Sidor

söndag 23 oktober 2022

Smakebit på søndag: Slutet

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Igår hade vi kalas för sambon som fyllde år tidigare i veckan. Det känns fortfarande härligt, men lite ovanligt, att man kan träffas så många igen. Tyvärr kunde inte någon på min sida komma den här gången, men det betydde samtidigt att vi inte hade några nattgäster. Tråkigt, men skönt.

Igår morse började jag läsa Slutet av Mats Strandberg och redan i början av boken så kände jag att det nog var lite dåligt tajmat att läsa den nu. När världen ser ut som den gör. Även om hotet inte är en komet. Nåväl, det kan nog bli jobbig läsning, men det hade det blivit när jag än läste den, tror jag.

Min smakebit är från sida 88:
    "Jag måste ha varit helt olidlig", säger hon och reser sig tvärt. "Jag måste hem nu. Men det var kul att träffas."
    Jag kommer på mig själv att hålla med. Men jag sitter kvar i stället för att erbjuda mig att slå följe. Vill inte riskera att vårt samtal ska bli stelt och trevande igen.
    "Vi ses", säger jag.
    Förut var det en helt vanlig sak att säga, men inte nu längre. Vem vet om vi hinner ses igen?
    "Kanske", säger hon, som om hon tänker på samma sak.

19 kommentarer:

  1. Underbart att livet återgått till det normala, tack för smakbiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är många nu som inte bryr sig om att vara hemma när de är så sjuka att de knappt kan prata. Precis som vanligt.

      Vet inte om du ser det här, men jag kan inte längre kommentera på din blogg. Så fort jag går dit så blir min webbläsare kapad och skickad till någon suspekt sida.

      Radera
    2. Samma sak händer mig men ofta fungerar det om jag provar en gång till.

      Radera
  2. Så du började på den nu. Den står oläst hos mig. Som du säger är det jobbigt att läsa sådant när världen ser ut som den gör.
    Grattis till sambon!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den ger mig nästan samma känsla som På stranden. Riktigt bra så här långt alltså.

      Radera
  3. Älskade Slutet. Så bra! Men den väcker alla slags känslor.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är mycket att känna och tänka.

      Radera
  4. Ja, det är svårt att invänta ett slags rätt tillfälle för en bok. Väldigt mörka dystopier har jag svårt för just nu. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Så här långt är denna inte speciellt mörkt. Snarare tvärtom, faktiskt.

      Radera
  5. dystopier är aldrig lätta att läsa tycker jag och den här verkar ju ha lite extra allt. tack för smakebiten

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har ju inte kommit jättelångt, men än så länge är det ingen dystopi. I alla fall inte en riktig. Jag vet inte vad jag ska kalla den. Förutom bra 🙂

      Radera
  6. Det var ingen svårläst bok tyckte jag, däremot var det en hel del som gjorde att den blev realistisk, och det var lite jobbigt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Svårläst är den inte, men den är jobbig att läsa. Den handlar ju ändå om jordens undergång.

      Radera
  7. Låter tuff att läsa men att välja rätt tillfälle för såna böcker är ju i stort sett inte möjligt, blir nog jobbig läsning oavsett. I olika hög grad. Tack för smakbiten!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag vill inte gå så långt som att kalla den för mysig, men den är fin. Inte så hemsk, än.

      Radera
  8. Strandberg har gått tillbaka till ungdomsgenren. Fast, den låter grym för just den läsekretsen må jag säga. Tack för smakbit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den är tänkvärd och jag tror att den kan vara nyttig för unga vuxna att läsa.

      Radera
  9. Jag gillade Färjan, så den här skulle säkert kunna passa mig.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Denna liknar inte Färjan på något sätt, förutom det att den är bra skriven 🙂 Tror att allt Mats Strandberg skriver passar mig.

      Radera