Sidor

lördag 17 december 2022

Bok: Angivaren av Jan-Erik Fjell

Författare: Jan-Erik Fjell
Titel: Angivaren
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 384
Originalspråk: Norska
Originaltitel: Tysteren
Översättare: Sandra Rath
Serie: Anton Brekke 1
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2017
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 november 2022




Första meningen: I två dagar hade han väntat.

Baksidetext
I Fredrikstad hittas stans rikaste man mördad och kriminalkommissarie Anton Brekke kallas in. Brekke är känd för att vara orädd och oförskämd, och han har dessutom en hemlig last: poker.

Med hjälp av polisstudenten Magnus Torp och polisinspektör Simon Haugen börjar han nysta i fallet, som först verkar ha ekonomiska motiv. Men när han kastas in i New Yorks korrupta undre värld, rakt in i maffians högborg, inser han snart att helt andra krafter ligger bakom.

Min kommentar
För ganska många år sedan fick jag andra delen i den här serien som en överraskning från förlaget. Eftersom jag är den jag är så var det inte ett alternativ att läsa den utan att först läsa första delen, Angivaren. Det har dröjt ett tag, men i år köpte jag den på bokrean. Vilket passade väldigt bra, eftersom den är med i min Boktolva.

Starten var lite trevande och ger ett lite hoppigt och rörigt intryck. Ett tag i alla fall. Det blir flera olika trådar nästan direkt och det är oklart hur de hänger ihop. Kanske var det inte så uttjatat med parallella trådar när boken kom 2010, men nu har ju alla deckare det och ja, jag är lite less på fenomenet. Och ja, jag är medveten om att det inte är en rättvis bedömning på en tolv år gammal bok. Man förstår hur gammal den är när nyheterna fylls av att Michael Jackson har dött.

Det är förvånansvärt få karaktärer med här och alldeles speciellt ett litet antal poliser. Anton Brekke är ju en av dem då och han känns som en mindre sympatisk kopia av Harry Hole. Med spelmissbruk i stället för alkoholmissbruk. Brekke är lite för grabbig för mig, på det störiga flåsande sättet. Dessutom är han arrogant och jag har så otroligt svårt för arroganta människor. Både påhittade och verkliga. Speciellt svårt har jag för dem om arrogansen inte har sällskap av minsta lilla empati. Nu visar ju Brekke åtminstone en nypa medmänsklighet så han klarar sig med nöd och näppe.

Översättningen känns inte riktigt bra. Ibland var valet av ord lite underligt och kanske är det översättningen som gör att dialogen nästan får mig att rodna. Den får mig att i alla fall vrida mig av obehag. En bagatell i sammanhanget, kanske, är att alla ø är utbytta mot ö samt att ni och er skrivs med versal i början.

Angivaren är en oerhört långsökt, ganska komplicerad, men intressant historia, som faktiskt går ihop på slutet. Eventuellt inte på ett trovärdigt sätt (jag har svårt att uttala mig om hur maffian arbetar), men tillräckligt bra. Jag känner mig lite kluven och för mig är nog detta hårdkokt när det inte riktigt lyckas. Andra delen står ju, som sagt, redan här och det ska bli spännande att se hur det utvecklas.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Goodreads hade den 3,59 i genomsnitt (beräknat på 739 betyg).
Jag ger den 3,5.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Angivaren: Lottens bokblogg (originalspråk), boktok73 och Johannas deckarhörna.

2 kommentarer:

  1. Jag gillade den nog mer, men Anton Brekke var jag skeptisk till. Andra delen står fortfarande oläst i hyllan hos mig...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tror faktiskt att översättningen har stor del i att jag inte var så glad i den. Och ja Anton Brekke gillade jag inte.

      Radera