Bok: Julakuten för ensamma hjärtan av Callum Bloodworth

Författare: Callum Bloodworth
Titel: Julakuten för ensamma hjärtan
Genre: Feelgood
Antal sidor: 344
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: Bazar Förlag
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 december 2022




Första meningen: Hej Elsa, eller borde jag säga bonjour?

Baksidetext
Elsa och Sophia har fått den galna och härliga idén att skapa ett julfirande på hjul. Ett julfirande för alla som är ensamma eller ledsna. Men Sophia måste plötsligt åka och ta hand om sin mamma, och Elsa står ensam precis när projektet ska dra igång. Hon som inte riktigt känner sig som eldsjälen i detta. Kommer hennes besök att bli uppskattade eller kommer alla bara att tycka att hon är en galning med skåpbil som tränger sig på när de är som mest sårbara? Som om inte det vore nog måste hon dessutom jonglera en surmulen tonåring, en översocial granndam och en misstänksam äldre herre som verkar arg på precis allt och alla. Och en tomte som skulle kunna ha dejtingpotential men som hon faktiskt inte vet hur han ser ut under masken.

Min kommentar
Redan ganska långt innan jul så hamnade Julakuten för ensamma hjärtan på min radar, men det var inte förrän jag var med på SelmaStories julmys som jag insåg att det här nog var en bok som jag faktiskt ville äga. Jag har på tok för få julböcker i mina hyllor. Sagt och gjort, en beställning lades, boken (eller böckerna, jag beställde ju inte bara en) kom och när det blev fjärde advent så tyckte jag att det var dags.

Feelgood är en genre som inte alltid funkar för mig. Mycket svärta krävs för att jag ska stå ut med det fluffiga. När jag började läsa så var jag alltså ganska skeptisk och lite tveksam. Starten bekräftade faktiskt mina farhågor. Hysterisk är ett passande ord. Det kändes påklistrat hurtigt. Men så plötsligt, utan att jag egentligen märkte det, så vände det. Här finns både humor och svärta (mycket svärta), både skratt och gråt.

Humorn ja, den är ofta i nivå med "hjulfirande". Där fnittrar jag faktiskt. Jodå, exakt så dålig humor har jag och det är jag stolt över. Personligen så tycker jag att beskrivningen av sorg är bokens styrka. Det är där den fångar in mig. Det är precis lagom många ord. Framför allt så är det rätt ord. Ibland är det så berörande att det knyter sig i magen.

Förutsägbar är den och det hör till genren. Det är ganska uppenbart hur det ska sluta, men det är resan dit som är grejen. Och så händer det ju en hel del på vägen. Särskilt vad gäller karaktärsutveckling. Mycket fika är det också och jag älskar att läsa om fika. Mer än jag gillar att utföra det själv. Jag gillar varken att baka eller att äta bullarna som blir resultatet, men att läsa om det ...

Det är inte speciellt många karaktärer här och bara en handfull riktigt viktiga. Ovanligt nog så gillar jag dem allihop. Även om jag i verkliga livet skulle ha haft mycket svårt för en person som Sophia. Hennes positivitet och energi hade knäckt mig. Elsa verkar vara en bra person, med alldeles för dålig självkänsla. Högst normal alltså. Jag är speciellt glad i att hon har en bra relation till sina föräldrar (det har även Sophia). Motsatsen är ju annars en vanlig ingrediens. Pigga granntanten Britt är ett riktigt bra inslag och det är också den grinige gamle gubben Alfred. Han påminner lite om Ove. Julia är nog min favorit. Denna buttra och vresiga tonåring. Kan så känna igen mig i henne. Minus bakningen då.

Här finns, i stort sett, ingen kärlekshistoria alls (bara embryon) och det är så uppfriskande. Det visar ju med all önskvärd tydlighet att det inte behövs i varenda julroman/feelgood. Dock är boken inte utan kärlek, men av en helt annan sort. Det är så mycket värme här att den hade kunnat lösa hela energibehovet nu i vinter. Och medmänsklighet, som ju annars (i verkliga livet) är närmast en bristvara.

Personligen så hade jag nog inte klarat att okända människor kom hem till mig och ordnade ett påtvingat julfirande. Jag skulle hellre ha sett att mina nära och kära ringde mig, på egen hand. Utan inblandning av andra. Men det är ju jag det och egentligen tycker jag att det här är en lysande idé. Flertalet skulle säkert uppskatta det. Och, som sagt, ingen ska sitta ensam på julafton.

Julakuten för ensamma hjärtan får ett extra plus för att tidernas bästa julfilm nämns så många gånger och faktum är att detta torde vara böckernas Love actually. Jag hade så gärna sett denna filmatiserad. Om jag bara hade kunnat bli garanterad att det gjordes bra. Den inspirerar dessutom till att bli en bättre människa. Dock inte just på det här sättet, för egen del.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,83 i genomsnitt (beräknat på 162 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Julakuten för ensamma hjärtan: Lottens bokblogg, malins bokblogg och Basilica.