Sidor

onsdag 15 februari 2023

Bok: Jag ser dig av Clare Mackintosh

Författare: Clare Mackintosh
Titel: Jag ser dig
Genre: Thriller
Antal sidor: 424
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: I see you
Översättare: Mia Gahne
Serie: -
Förlag: Lind & Co
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 22 januari 2023




Första meningen: Mannen bakom mig står så nära att jag kan känna fukten från hans andedräkt mot huden på min hals.

Baksidetext
En dag upptäcker Zoe Walker ett foto på sig själv bland småannonserna i en Londontidning. Utan förklaring, utan hänvisning till någon hemsida. Det bara finns där - ett grynigt svartvitt foto och ett telefonnummer. Hon visar upp det för sin familj, men de är övertygade om att personen på fotot bara är någon som liknar Zoe. Dagen efter finns en ny annons på samma plats i tidningen med en bild av en annan kvinna. Och dagen därpå ytterligare en. Är allt bara ett misstag? Ett underligt sammanträffande? Eller är det någon som håller koll på dem... Zoe är fast besluten att ta reda på sanningen bakom bilderna.

Min kommentar
För så längesedan som sju(!) år läste jag Clare Mackintoshs debut, Jag lät dig gå, som var fantastiskt bra. Så klart köpte jag då hennes andra bok, Jag ser dig, ganska snart efter den kom ut. Sedan har den stått där i hyllan och sett ledsen ut. I år tog jag med den i min Vi möts igen-utmaning och nu är den läst. Jag blev inte besviken.

Den här boken har faktiskt exakt samma uppsättning av mina hang-ups som första boken. Det är osammanhängande, den ena lösryckta meningen efter den andra dyker upp. Det är lite som när någon pladdrar, helt planlöst. Tillbakablickar blandas friskt med nutiden och allt detta ger ett rörigt, nästan kaosartat, intryck. Även den här gången vänjer jag mig.

Det är inte speciellt många karaktärer här, men jag har ändå svårt att hålla isär dem. Speciellt Zoe och Kelly, av någon anledning. Zoe berättar i jag-form i presens och Kelly berättar i tredje person i preteritum. Om möjligt så blir jag ännu mer förvirrad när perspektivet skiftar. Zoe är jag inte så glad i, jag tycker hon hanterar vardagsproblemen på ett lite märkligt sätt. Bland annat så har hon två "barn", 22 och 19 år gamla. Tydligen kan de inte ens laga mat, det ska mamma göra när hon kommer hem jobbet. Nåväl, inte ens författaren verkar kunna hålla isär sina karaktärer. Kelly får vid ett tillfälle heta Kate och Zoes dotter Katie får vid ett tillfälle heta Kelly. Det gör det lite extra jobbigt.

Uppbyggnaden är lite för lång(sam) och en aning för pratigt blir det också ibland. Det är spännande när det väl sätter fart, dock inte av den nagelbitande sorten utan mer "jösses, vad läskigt att råka ut för detta". Jag var ganska tidigt ganska säker på vem förövaren var och jag var på rätt spår, men ändå fel. Kan man väl säga. Med facit i hand så inser jag att man fick många ledtrådar, men jag skyller på hjärntrötthet under en hektisk vecka. Men väldigt snyggt gjort. Jag uppskattar att bli överraskad. Upplösningen kastar väl ut all trovärdighet genom fönstret, men jag bryr mig faktiskt inte.

Jag ser dig är en annorlunda historia med en helt ny idé. Dessutom får man en härlig tvist på slutet, som faktiskt gav mig lite kalla kårar. Den fick mig också att börja fundera över hur förutsägbar jag själv är på väg till jobbet. Svaret är inte det jag vill ha efter att ha läst den här boken. Det är liksom, per definition, läskigt att åka kollektivt. Man har inte en aning om vilka personer man har så tätt inpå sig.

Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 69 787 betyg).
Jag ger den 4,0.
Boken är
TråkigSpännandeFörutsägbar
BladvändareKlurigLäskig
LångsamTempofylldIntetsägande
DetaljrikFåordigNagelbitare
MysigSorglig
MåbrabokTankeväckandeRolig
RörigGenomtänktMörk

Andra som bloggat om Jag ser dig: Midnatts ord, malins bokblogg och Marklars.

4 kommentarer:

  1. Hm, en annorlunda historia, ny idé och betyg 4. Den får nog åka upp på någon lista...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Den där långa-långa-långa listan 😁 Jag gillade historien, men det kan ju ha varit för det där med att åka kollektivt. För det är ju det jag gör.

      Radera
  2. Jag minns att jag blev lite smått paranoid efter att ha läst den här :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns lite jobbigt att åka kollektivt nu, men jag brukar inte behöva trängas så.

      Radera