Smakebit på søndag: Skrik tyst så inte grannarna hör

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Helgen har spenderats i Göteborg. Mamma fyllde 85 igår så det blev ett restaurangbesök för att fira det. Det finns en grekisk restaurang i Möndal som har den godaste tzatziki jag har ätit på restaurang. Riktigt god mat och det var så trevligt att träffa mamma och syskon igen.

I dag är det hemresa som gäller och därmed ett par timmar på tåg. Om miljön tillåter det så brukar det kunna betyda en del läsning. Karin Alfredsson är ju lite av en favorit för mig och jag har läst alla böcker om Ellen Elg utom den allra senaste. Skrik tyst så inte grannarna hör är inte en del av den serien, utan helt fristående. Däremot så verkar temat vara samma; utsatta kvinnor runt om i världen. Det temat vet jag att hon gör riktigt bra.

Min smakebit är från början av boken, prologen:

Redan vid soluppgången var det varmt. Det skulle bli hett. Mycket hett. Oktober är självspillingarnas månad, det sa alltid hans barnhemsföreståndare. Hettan är bra. Den kan hjälpa mig, tänkte White. Människor blir oroliga.
     Han kom till jobbet i vanlig tid. Det hade varit en lyckad natt. Spökena hade skött sig och inkräktaren hade försvunnit med gruset sprutande om däcken. Katten hade gjort sin del och han hade bestämt sig för att ge henne burken med tonfisk som han sparat. Som ersättning för sveda och värk. Hon hade ändå fått satsa en del.