Smakebit på søndag: Den sista spiken

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Semestern har börjat! Tyvärr blir den ganska kort, bara 1,5 vecka, och då ska vi hinna med en flytt också. Det är åtminstone en annan trötthet man får av att plocka upp ett helt hem ur flyttlådor jämfört med den man får av att sitta intensivt koncentrerad hela dagarna så det blir ändå något helt annat.

Den korta semestern börjar i alla fall med en liten mini-semester i Helsingborg, som var planerad innan vi visste att vi skulle flytta nu, men det kan ju vara skönt att vila upp sig lite också. I alla fall ... jag tänkte att jag måste läsa en bok som utspelar sig i Helsingborg när jag är där och jag vet ju att Stefan Ahnhems serie om Fabian Risk gör det och som av en händelse så hade jag Den sista spiken ståendes i hyllan. Nu är det så märkligt att boken faktiskt, hittills, utspelat sig mest i Köpenhamn, men det gör inte så mycket. Faktum är att ytterst lite i den verkar handla om Fabian Risk i den här sista boken om, just, Fabian Risk.

Min smakebit är från sida 237:

I ljuset från arbetslampan i källarkontoret applicerade Fabian tvåkomponentslimmet längs de tunna träkanterna. Därefter blåste han på limytan, förde in biten på sin plats och pressade med ett så jämnt fördelat tryck som möjligt.
    Det var den sista biten, och det gamla ouijabrädet såg så gott som helt ut igen. Sprickorna från hans utbrott skulle förvisso synas om man tittade noga. Men värre än så var det inte, till skillnad från några av hans andra misstag.
    De senaste timmarna hade han tillbringat utomhus på en lång promenad. Först ner mot Pålsjö skog och gångbron över spåren. Därefter hade han tagit sig ner till Pålsjöbaden, snörat av sig skorna och fortsatt norrut längs vattenbrynet i den steniga sanden.