Sidor

söndag 16 juli 2023

Smakebit på søndag: Karthago

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Nu minns jag varför det har tagit emot att flytta. Det har varit, och är fortfarande, extremt jobbigt. Ungefär 150 kartonger blev det, varav 40 med böcker (som vi inte ens börjat packa upp). Kartongerna fick inte plats i de rum där de hörde hemma, så allt är utspritt överallt. Jag behöver semester efter det här. I övrigt verkar vi, så här långt, ha fått rena vinstlotten med den nya lägenheten. Än så länge är det tyst och lugnt. Trots att grannarna har små barn.

Kanske var det ett korkat beslut att välja att läsa en (nästan) tegelsten under flytten, men jag tänkte mer att den skulle räcka tills det mesta av stöket var klart. Alltså blev det Karthago av Joyce Carol Oates. Min första bok av henne och just nu känns det som att sannolikheten för att det blir fler är väldigt låg. Jag vet inte om just den här boken är speciell, men hennes sätt att skriva passar inte mig alls.

Min smakebit är från sida 271:
    Praktikanten vände snabbt bort blicken från den unge sydamerikanen för hon ville inte se honom i ögonen.
    Han var sårad. Han var en veteran.
    Han hade nyligen kommit hem från kriget. I Afghanistan? Eller i Irak?
    Hon översköljdes av illamående och skuldkänslor. Skuldkänslor, som var så starka att det vände sig i magen på henne.
    Hon vände sig inte om för att se efter den unge mannen, som tydligen var jämnårig med henne, tillhörde hennes generation. Hon upplevde det raseri han kände, såg det i hans kropp med de muskulösa axlarna, i de kraftiga underarmarna och i de starka händerna som kramade de kryckor med vars hjälp han kunde röra sig med något slags stel snabbhet, mycket fortare äv vad man skulle kunnat vänta sig av en handikappad pojke.
    Det vill säga, en sårad veteran.

12 kommentarer:

  1. har flyttat många gånger, vill helst slippa, bara nytt badrum och sånt nu... tack för smakbiten, raseri känner jag inte ofta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Raseri känner inte jag heller ofta, men jag tror att jag hade känt det om jag hade blivit behandlad som de amerikanska veteranerna.

      Radera
  2. Ja hu ja, att flytta och packa och packa upp... Jag har varit nyfiken på Oates, och blir nu fundersam. Får läsa din recension sen ;-)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har kommit ungefär halvvägs i boken och jag kan nog redan nu säga att den här rekommenderar jag inte.

      Radera
  3. 150 kartonger, jag hade ca 50 i min flytt för några månader sedan! Inte en enda bok-kartong dock, har gjort mig av med alla böcker, efter 26 flyttar orkade jag inte släpa på dem längre....Oates läste jag mycket förut, nu var det faktiskt tiotalet år sedan. Den boken du läser har jag inte läst, har tyckt väldigt olika om hennes titlar, ibland bra och ibland mindre bra. Den jag gillat allra mest är Det var vi som var Mulvaneys, Den kan jag verkligen rekommendera. Tack för smakbit

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag kommer aldrig att göra mig av med alla mina böcker, men jag rensar ut dem jag inte har tyckt så mycket om. Då måste jag ju läsa dem först 😬 Den här boken passar inte mig alls och vi får väl se om jag ger henne en ny chans någon gång.

      Radera
  4. Oj vad många kartonger. Men sist jag flyttade hade jag iofs packat alla böcker i papperskassar. Det blev en väldans massa kassar...
    Oates är ingen favorit. Har försökt läsa flera böcker på både svenska och engelska men bara lyckats läsa ut Mörkt vatten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Vi har mycket av nästan allting, har vi upptäckt nu. Jag tror att det skulle behövas en rejäl rensning, men jag tycker inte att det bara är "mina" grejer som ska slängas 🥴

      Jag har ju hört så mycket bra om Oates, men den här boken är verkligen inte bra.

      Radera
  5. flytt kan vara bra på så sätt att en rensar ut. men blotta tanken på att bära iväg alla våra gör mig svett i handflatorna. Oates har jag läst en hel del utav. jag minns att jag i likhet med Paula var väldigt förtjust i Det var vi som var Mulvaneys. det bästa hon har skrivit är romanen om Marilyn Monroe

    SvaraRadera
    Svar
    1. Uppenbarligen så hade vi inte rensat tillräckligt.

      Om jag ger Oates en andra chans så provar jag nog Det var vi som var Mulvaneys.

      Radera
  6. Jag trodde veteraner stod högt i kurs i USA.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, bland vanligt folk, men inte hos myndigheterna.

      Radera