Smakebit på søndag: Som man sår

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Sista dagen på gamla jobbet är avklarad och nu väntar tre veckors ledighet. Det behöver jag. Planen är att, bland annat, provåka bussen till mitt nya jobb i Malmö och passa på att besöka Malmöfestivalen och också äta på några favoritrestauranger. Inte samma dag alltihop dock. I övrigt tänker jag göra så lite som möjligt. Ledigheten började med en hotellvistelse i Karlshamn, där svärmor bor och hon fyllde år igår. Jag gillar Karlshamn, det är en mysig liten stad.

Som av en händelse så läser jag en bok som utspelar sig i just Karlshamn. Och faktiskt också av en händelse (sant, den här gången) bor polisen på samma hotell som vi alltid bor på i Karlshamn, så även den här gången. Beskrivningen kändes så väldigt bekant när jag läste ... så min smakebit blir det stycket, trots att jag har kommit en bra bit längre i Som man sår av Michael Hjorth och Hans Rosenfeldt.

Min smakebit är från sida 66:

    Med de svartlackade moderna korgstolarna runt de högst ordinära skolmatsalsborden. Den inglasade hissen som mitt i lobbyn gick ner i någon form av bassäng med blått kakel i botten, men utan vatten eller ens några växter i. De vita väggarna där kända byggnader från världsstäder målats i bästa hötorgsstil. Mitt i foajén en vit flygel med en vas med liljor bredvid en fejkad gammaldags gasgatlampa som väl var tänkt att ge en känsla av klass och stil, men den känslan förtogs av den stora grågröna anslagstavlan som stod intill, och som föreföll höra hemma på ett kommunalt äldreboende. Vid den ljusa, moderna receptionen trängdes marimekkomönstrade saccosäckar med ett broschyrställ i metall som kunde ha hämtats från valfri arbetsförmedling på 80-talet. Det kändes som om inredningsarkitekten - om det nu funnits någon - lidit av grav schizofreni.