Bok: Vintergraven av Peter May

Författare: Peter May
Titel: Vintergraven
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 281
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: A winter grave
Översättare: Åsa Brolin
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2023
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 november 2023




Första meningen: Få saker får en att känna sig så förgänglig som att konfronteras med döden.

Baksidetext
Året är 2051. Stora delar av jordens yta ligger under vatten och människor tvingas lämna storstadsregionerna för att bosätta sig på landet.

Cameron Brodie är polis i Glasgow och har just fått en cancerdiagnos. När en kropp påträffas infrusen i isen nära byn Kinlochleven tar han sig ändå an fallet. Med bara sex månader kvar att leva är det dags för honom att göra upp med sitt turbulenta förflutna, och han har sina egna skäl att göra den farliga resan till de skotska högländerna.

Mannen i isen var grävande journalist och verkar ha varit något stort på spåren - frågan är vad, och vem som ville tysta honom. Men polisutredningen är bara början. Det strömavbrott som effektivt kapar Brodies kontakt med omvärlden, hans egen trasiga familjehistoria och den lilla byns brutala hemligheter visar sig snart vara en livsfarlig kombination.

Min kommentar
Peter May var ett bra tag en favoritförfattare, men så råkade jag läsa två av hans äldre böcker och blev nog lite avskräckt från vidare läsning. Vintergraven dök upp som en överraskning från förlaget och ja, jag är väl inte sämre än att jag tycker att han kunde vara värd ytterligare en chans. Den här boken är för övrigt helt fristående från hans andra böcker.

Detta ska då vara en framtidshistoria och större delen utspelar sig 2051. Jag tycker väl att han inte har gjort ett speciellt bra jobb med framtiden, som ju är knappt 30 år bort. Den känns väldigt schablonmässig. Teknikvalen gör mig lite förbryllad, vissa saker är på riktigt high-tech och visst går tekniken framåt väldigt fort. Men kanske inte riktigt så snabbt? Jämsides med den här James Bond-tekniken så existerar uråldriga tekniker, som till exempel papperstidningar och papperspengar. Två saker som väl nästan inte finns 2023. Det känns nästan obegripligt att någon som har skrivit den fantastiska Lewistrilogin kan skriva så här ... inte jättebra. Min känsla är nog tyvärr att Peter May inte längre skriver sina böcker med kärlek och omtanke. De nästan massproduceras.

Boken börjar med en prolog, som återigen egentligen inte är någon prolog. Det är ju faktiskt så allt börjar. Några av kapitlen är daterade 2023, för att sedan gå vidare till 2040. De här tillbakablickarna är skrivna i jag-form. Nutidstråden berättas däremot i tredje person. Perspektivbytena gör mig rejält förvirrad och jag tycker det är ett märkligt val och dessutom oförståeligt.

Mitt stora problem med boken är huvudpersonen. Jag är så less på självömkande äldre män, som samtidigt är helt osannolikt macho. Cameron Brodie är ett typexempel på en sådan. Han tål allt, som i den sämsta actionfilm. I själva verket skulle han nog ha dött redan vid första händelsen. Just den här äldre mannen verkar åtminstone inte vara gubbsjuk. Det är ju alltid något.

Otaliga är de problem som trycks in i historien, men inget synas på närmare håll utan allt bara skrapas på ytan. Många av problemen (alla?) finns även 2023, i större eller mindre omfattning.

Miljön, ute på Highlands, är magnifik. Det gör han i alla fall bra. Den lilla byn vi åker till är dock lite märklig. Ingen verkar vara ute. Visst är det dåligt väder, men inte hela tiden. Alla verkar bara kika fram bakom gardinerna. Jag tänker mig väl att folk i en så liten och isolerad by tvärtom håller ihop.

Boken tar sig ändå rejält mot slutet, men jag blir egentligen aldrig vare sig engagerad eller intresserad. Faktum är att jag inte bryr mig om de så skulle dö allihop. Faktiskt. Det händer lite oväntade saker, men de får mig bara att höja på ögonbrynet. Den här historien hade varit bättre om man plockat bort familjeproblematiken. Den tar på tok för stor plats och då hade man också sluppit tillbakablickarna.

Vintergraven hör tyvärr till de böcker som inte gör något bra intryck på mig, men jag känner mig rätt ensam om att inte höja den till skyarna. Om man ska döma efter Goodreads i alla fall. Det känns som att han ville skriva en politisk klimatdeckarsciencefictiondystopirelationsroman. Och så bidde det liksom ingenting.

På Goodreads hade den 4,11 i genomsnitt (beräknat på 4 441 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Vintergraven: DAST Magazine