Bok: Mannen som läste högt på 6.27-tåget av Jean-Paul Didierlaurent

Författare: Jean-Paul Didierlaurent
Titel: Mannen som läste högt på 6.27-tåget
Genre: Feelgood
Antal sidor: 206
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Le liseur du 6h.27
Översättare: Marianne Tufvesson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 19 februari 2024




Första meningen: Somliga föds döva, stumma eller blinda.

Baksidetext
Guylain Vignolles är en man som inte gör något väsen av sig direkt. 36 år gammal sammanbor han med sin guldfisk Rouget de Lisle, döpt efter sin namne, kompositören till Marseljäsen. Dagarna tillbringar Guylain vid den stora papperskrossen på en återvinningsstation för makulerade böcker och enda ljuspunkten i hans monotona tillvaro är morgonens tågresa in till jobbet då Guylain läser högt för sina medresenärer ur boksidor som han räddat ur papperskrossens käftar.

Varje torsdagskväll ringer Guylain hem till sin stolta mor och berättar om sitt arbete i bokbranschen. Hon tror nämligen att sonen är fin förläggare på ett stort bokförlag i Paris och Guylain låter henne leva i den villfarelsen. Men så en dag förvandlas Guylains trista liv och får ett rosenrött skimmer över sig. I pendeltågsvagnen hittar han en USB-sticka där en viss Julie har samlat sina dagboksanteckningar. Som genom ett trollslag drabbas Guylain av blind kärlek till den förmodat vackra Julie, vars dagbok han mer eller mindre lär sig utantill, och han beslutar sig för att leta upp henne. Problemet är att han vet tre saker om Julie: att hon är toalettvakt på ett stort köpcentrum i Paristrakten, men inte vilket, att hon heter Julie och att toaletten där hon sitter och skriver sin dagbok har 14 717 vita kakelplattor, eftersom Julie varje vårdagjämning räknar dem i hopp om att ett mirakel ska inträffa ...

Min kommentar
Februari verkar bli månaden med de långa boktitlarna. När jag av livets omständigheter kände att jag behövde något ljusare och, förhoppningsvis, gladare så plockade jag fram den gamla hyllvärmaren Mannen som läste högt på 6.27-tåget. Titeln är ju otroligt lockande.

Boken är, i mina ögon, väldigt fransk. Vilket ju inte är en bra grej för mig, men här fungerar det. Jag trodde att den skulle handla mer om högläsningen på tåget, men det var tyvärr bara den lilla delen i historien. Den är både snabb- och lättläst, lättsam och mysig. Lite lagom rolig är den också.

Guylain verkar vara en sympatisk figur. Visserligen, kanske, lite tråkig, men allt behöver ju inte vara spännande hela tiden. Kanske är det hans kärlek till böcker som gör honom extra lätt att tycka om. Tänk då fasan när hans jobb innebär att förstöra just böcker. Jag förstår precis hans ångest. Det märks dock att han inte är någon problemlösare av rang. Han fick ju massor av användbar information i de där texterna som han hittade. Men alltså, att sätta ett upphittat USB-minne i sin dator ... det var faktiskt fel även 2014.

Egentligen så vet jag inte riktigt vad det är som tilltalar mig med den här historien. Det händer egentligen ingenting, men karaktärerna är intressanta och märkliga. För att inte säga lite vrickade. Väldigt relaterbara, för mig, alltså. Ibland behövs inte så mycket mer. Jag ville veta mer om dem, men är ändå glad att boken inte är längre. Den är perfekt längd.

Mannen som läste högt på 6.27-tåget är en liten fransk bagatell, men en oerhört charmig sådan. Jag funderar faktiskt ett tag på vilket betyg den ska få, men bestämmer mig till slut för det något högre. Den fick mig att må bra och den lämnade mig med en varm känsla i hela kroppen. En bra bok att plocka upp när livet känns tungt och man behöver något upplyftande.

På Goodreads hade den 3,71 i genomsnitt (beräknat på 15 392 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Mannen som läste högt på 06.27-tåget: Bloggbohemen, enligt O och Romeo and Juliet