Sidor

måndag 18 mars 2024

Film: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap (2018)

Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap
Originaltitel: The Guernsey Literary and Potato Peel Pie Society
Genre: Drama
Regissör: Mike Newell
Manus: Don Roos, Kevin Hood, Thomas Bezucha, Mary Ann Shaffer (bok)
Skådespelare: Lily James, Michiel Huisman, Katherine Parkinson, Penelope Wilton, Tom Courtenay
Utgivningsår: 2018
Produktionsland: Storbritannien, Frankrike, USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på TV4 Play 22 februari 2024


Handling
Den frisinnade författaren Juliet Ashton bildar ett livsförändrande band med det förtjusande och excentriska Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap, när hon bestämmer sig för att skriva om bokklubben de bildade under ockupationen av Guernsey under andra världskriget.

Min kommentar
Länge har jag haft planer på att se Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap. Bara titeln gjorde den ju lockande, men jag ville gärna läsa boken först. Boken tog jag med i min Boktolva i år och i början av februari läste jag den äntligen. Sedan, när jag var sjukskriven i en vecka och bara kunde ligga i soffan, så tyckte jag det var lämpligt att se filmen också.

Detta är en bok som passar utmärkt att göra om till film. I det stora hela har de gjort det väldigt bra. Lite orättvist så jämförs ju bok och film, oavsett om jag vill det eller ej. Jag är helt klart inte glad i alla ändringar de har gjort. Speciellt inte den med Juliet och hennes relation med Mark. En del av hennes starka personlighet gick förlorad där, tycker jag.

Tyvärr så verkar inte inspelningen ha gjorts på Guernsey, så de vackra vyerna är inte därifrån. I stället är det tydligen Devon och Cornwall vi får se. Jag vill ändå, fortfarande, åka till Guernsey. Och ja, till Devon och Cornwall också.

En annan förändring de har gjort är dessvärre att plocka bort det mesta av det mörka. Det som var mest berörande. Dock kände jag att den tog betydligt styggare än vad jag hade förväntat mig. Krigsbilderna blev en tragisk påminnelse om att människor har det precis så så där. Just nu.

Ibland är det faktiskt skönt att se en film utan superhjältar och/eller katastrofer. Bara vanliga människor, i krigets vardag och i efterdyningar, som försöker överleva så gott det går. En bra grej är att Elizabeths förträfflighet var nedtonad. Nu blev hon mer som en vanlig människa. Men lite mer Isola hade inte alls gjort ont. I boken var hon en frisk fläkt.

Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap får en fyra i betyg. Jag är helt säker på att det är vad jag hade tyckt om den, om jag inte hade läst boken. Den är mysig, charmig och får mig ändå att må bra. En fin historia, utan tvekan.


Letterboxd hade den 3,4 i genomsnitt (beräknat på 49 521 betyg).
IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 52k betyg).
Jag ger den 4,0.
Filmen är
SpännandeTråkig
KlurigFörutsägbar
TrovärdigOsannolik
Snyggt fotoRolig
RomantiskFör lång
SorgligFör kort
FartfylldLångsam

2 kommentarer:

  1. Jag gillade filmen, såg att jag gav den ungefär samma betyg som du. Men jag minns inte detaljerna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag såg ju filmen bara någon vecka efter att jag hade läst boken och det brukar inte vara till filmens fördel. Men i det här fallet så fick faktiskt filmen högre betyg än boken 😳

      Radera