Smakebit på søndag: Kautokeino, en blodig kniv

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag befinner mig just nu på resande fot, i Nordnorge. I kväll ska vi faktiskt åka ända upp till Nordkap och jag hoppas verkligen att det blir någon midnattssol där. För någon sådan har vi ännu inte sett. Det har regnat större delen av tiden och resten har molntäcket varit tjockt. Lite sol har vi sett, kanske en timme sammanlagt, men det har varit under dagtid. I övrigt så har resan varit fantastisk.

Nu har det varit full rulle på böckerna som utspelar sig här uppe i norr och det var rena turen att jag kastade in en till, redan innan vi reste. Den jag kastade in som extra var Kautokeino, en blodig kniv av Lars Pettersson. Första delen i trilogin(?) Kautokeino. En bok som har stått i min hylla i tio år och nu visar det sig att vi ska till just Kautokeino i morgon. Så märkligt det kan bli.

Min smakebit är från sida 226:

    När jag räckte över kopian av polisanmälan till mamman, såg hon först på sin man och tog sedan tveksamt emot papperen. Hon läste inte, gjorde inte ens ett försök. Höll dem bara obeslutsamt i handen.
    - När hon flyttade till Karasjok, så bestämde hon sig för att låta anmälan stå kvar. Hon sa att hon pratat med nån advokat. Men sen hörde vi inget mer.
    Hon hällde upp i kopparna och blev stående på golvet med pannan i handen.
    - Så ringde dom från polisen och sa att hon var död.
    Pappan böjde sig ner vid bordet och började samla samman tomglasen i pappkartongen.
    - Det hade varit lika bra att inte rota i det där. Kommer det till rättegång, blir det bara skit. Kanske vi får betala en massa för advokater och sånt.
    Jag sorterade mina papper, flyttade undan lite på bordet, så att de kunde skriva under.
    - Vi vill ju bara få det ur världen. Man vet aldrig vad det blir till när man börjar skriva under såna där papper. Advokater, rättegångar och sånt, det betyder ju bara utgifter för folk som oss.