Smakebit på søndag: Skära, skära havre

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den stora återträffsmiddagen som har legat blytungt över axlarna i flera veckor är nu avklarad. Det blev en succé och vi har rester i ungefär en vecka, skulle jag tro. Nu kan jag börja fundera på nästa händelse, som inte är tillnärmelsevis lika stor och jobbig, men ändå. Stresspåslagen duggar tätt här ett tag nu, men nu börjar semestern närma sig så jag har den som en liten morot.

Jag kände att jag behövde lite ljusare och gladare läsning innan jag ger mig på en tung tegelsten som står och väntar, så jag plockade fram Skära, skära havre av Annika Devert och Jessika Devert. Detta är fjärde delen i serien Sardinön. Det finns fem och så har det kommit en spin-off också.

Min smakebit är från sida 323 i e-boken:

Emelie stirrade på sms:et och när orden sjunkit in svor hon högt och alla fyra barnen stirrade på henne och Liv rynkade pannan.
    "Men mamma! Skräm inte Astrid!"
    Emelie såg på bebisen som inte brytt sig det minsta om hennes lilla utbrott men gjorde ändå en ursäktande min mot dem. I sitt huvud rabblade hon upp alla fula ord hon kunde men bet sig i läppen för att inte låta något slippa ut och på riktigt skrämma barnen. Hon förbannade sitt ex som lovat att vara på plats när kaklet kom. Men nu var han som bortblåst. Det var så typiskt! Just när hon kanske eventuellt började lita på honom så fuckade han upp igen.
    "Vad är det mamma?" frågade Liv och vaggade Astrid i famnen. "Hon börjar bli tung..." Emelie såg upp på barnen som fortfarande tvivlade på henne. Hon log och kände hur ilskan sakta rann av henne. Vad skulle hon göra åt kaklet nu? Det stod där det stod.