Sidor

söndag 11 augusti 2024

Smakebit på søndag: Slutet på sommaren

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Veckan som gått har mest varit OS, OS och OS. En del roligt, en del besvikelse och faktiskt en hel del fantastiskt roligt. Men jag förstår inte hur man kan lägga vissa tävlingar så sent så de slutar mitt i natten. Är alla idrottsmänniskor nattmänniskor också? Veckan som kommer blir en hektisk en. Det är dags för den årliga återträffsmiddagen och i år är det vi som har den. Det kommer att bli en hel del sillinläggningar, vispning, hackning och bakning de närmaste dagarna. När det är över så kan vi åka hem till andra och äta andras mat i fem år.

Anders de la Mottes Slutet på sommaren har stått i min hylla sedan hösten 2016. För ett tag sedan (minns inte hur länge, kan vara ett år sedan) läste jag att den skulle bli TV-serie. Då plockade jag fram den och ställde den i min prioriterade hylla (ja, jag vet, det tar tid även när man kvalificerat sig dit). Jag ville ju läsa den ungefär vid rätt årstid så nu var det äntligen dags. Tyvärr verkar den redan ha slutat streama. Den kan inte ha visats speciellt länge, premiären var i oktober förra året. Jag läste faktiskt ut den igår kväll, i väntan på beachvolleyn 😬

Min smakebit är från sida 282:
En stad är en plats för alla dem som egentligen hör hemma någon annanstans men som inte vet var.
    Hon har läst det i en bok, eller kanske hört det på tv. Det ligger mycket i det påståendet. Själv har hon bott i Paris, London, Berlin och nu Stockholm. Ändå skulle hon inte säga att någon av städerna riktigt har varit hemma.
    Hon har hunnit tänka en hel del på Krister Månsson under de senaste timmarnas körning. På hur kärleksfullt han pratade om sin fru, på bilderna av dem, barnen och barnbarnen som hängde både i hallen och vardagsrummet. Månsson måste ha varit gift med Malin i minst trettiofem år, ändå verkade han uppriktigt se fram emot när hon skulle komma hem. Veronica saknar det, saknar någon att längta efter. Saknar någon överhuvudtaget.

12 kommentarer:

  1. låter kul med återträffsmiddagstradition, har inte läst författaren, tack för smakbiten.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, det är en kul och väldigt långlivad tradition.

      Radera
  2. Vilken passande titel för mig så här på sista semesterdagen. Håll ut nu med middagen, snart är det över!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag tyckte också att titeln passade nu 🙂 Det ska bli så oerhört skönt när det är söndag. Även om det kanske blir en del uppstädning då.

      Radera
  3. Ja, gruppen avprioriterade böcker har en förmåga att växa ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det känns som att alla slags högar med böcker har en förmåga att växa.

      Radera
  4. har inte läst något av författaren men jag har däremot lyssnat på honom. väldigt sympatisk. tack för fin smakebit!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jag har läst en handfull av hans böcker och de har varit bra allihop.

      Radera
  5. Jag skulle vilja läsa något av Anders de la Motte men har inte lyckats än.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det dyker ju alltid upp så många andra böcker man vill läsa.

      Radera
  6. Har inte läst något av författren än. Kul med årliga återträffar men mycket att ordna med när den ska vara hos en själv. Hoppas allt går bra!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Det är kul, men ganska jobbigt. Vi måste till och med möblera om för att få plats tolv vid bordet. Men det är ju bara en gång vart sjätte år så 🙂

      Radera