Smakebit på søndag: Det kom ett brev från München

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Efter förra helgens äventyr så var energinivån i botten redan när den nya veckan startade, men det har gått förhållandevis bra ändå. Men i fredags stupade jag i säng redan klockan nio. Den här helgen har vi inte haft något alls planerat, bara småsysslor hemma, så energin borde fyllas på. Det som håller mig uppe nu är att om lite drygt en månad så kommer jag att vara ledig i nästan tre veckor.

Jag är i sluttampen på Det kom ett brev från München av Håkan Nesser, som är åttonde delen om Barbarotti. Boken är väldigt Nessersk och ordet luguber har förekommit två gånger (detta är alltså bra saker). Förmodligen läser jag ut den i dag och eftersom jag är i slutet på den så är det en hel del avslöjanden där jag befinner mig i boken just nu, så smakebiten kommer från ett tidigare avsnitt.

Min smakebit är från sida 286:

    Leif kastade en blick på Ludvig för att utröna om det möjligen var en planerad överraskning, ett nytt sångarpar eller så, men kunde av broderns förbryllade min dra slutsatsen att så inte var fallet. Spelet upphörde medan alla fyra stod stödda på sina klubbor och väntade på att någon eller några personer skulle dyka upp runt husknuten.
    Det var bara en. En man i trettiofemårsåldern, såvitt Leif kunde bedöma. Han var klädd i jeans, vit skjorta, röd scarf och en sladdrig svart linnekavaj, och det vilade något bekant över honom.
    "Helvete också", sa Louise.