Smakebit på søndag: Kärlek och andra mänskliga brister

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Först snöade det i tre dagar (töade och frös på i omgångar, så klart), men det var så vackert med så ovanligt mycket snö. Igår töade det, men solen sken ibland. I dag är det ösregn och 10 plusgrader. Jag önskar att vädret kunde bestämma sig för att det är vinter så vi slipper det här hattandet fram och tillbaka. Om snön bara får ligga så blir ju både väglag och humör mycket bättre.

När jag skulle välja ny bok att läsa så hade jag ännu inte fått den bok jag väntade på och hade hoppats börja med direkt, så det blev i stället Kärlek och andra mänskliga brister av Bethany Clift. Den har en väldigt annorlunda huvudperson och jag känner ett omedelbart släktskap med henne. Precis sådan hade jag blivit, om jag hade gett mig fritt spelrum.

Min smakebit är från sida 150:

"Berätta om dina föräldrar."
    "Jag har inga. Jag är föräldralös."
    Mr Hunter gör en paus.
    "Jag beklagar."
    "Varför det? Du kände dem inte."
    Vi sitter på en bänk i City Square. JaneDoes högkvarter ligger bakom oss. Jag har framgångsrikt lyckats undvika att prata med mr Hunter hela dagen, men till sist kom han ikapp mig och insisterade på att vi skulle inleda den här idiotiska processen. Det är sent på eftermiddagen och iskallt ute. En trist dimma ligger över allt och sveper in oss i ett lager av fukt. Jag känner inte av kylan. Jag har en duffelkappa av god kvalitet, mössa, handskar, halsduk och handskar. Mr Hunter är inte klädd för det här vädret. Han har en tjock röd tröja men hans yllerock är löjligt tunn.

Bok: Viskande skuggor av Jan-Philipp Sendker

Författare: Jan-Philipp Sendker
Titel: Viskande skuggor
Genre: Thriller
Antal sidor: 360
Originalspråk: Tyska
Originaltitel: Das Flüstern der Schatten
Översättare: Lisbet Holst
Serie: Kina-trilogin 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 3 november 2024




Första meningen: Han var liten.

Baksidetext
Journalisten Paul Leibovitz lever ensam i sitt hus på en liten ö utanför Hongkong. Isoleringen är frivillig, han sörjer sin döde son och vill behålla sina minnen av honom så rena som möjligt. Under en pilgrimsvandring möter han en amerikanska, Elisabeth Owens, vars 30-årige son försvunnit – och i värsta fall mördats – under en affärsresa i Kina. Paul bestämmer sig för att hjälpa Elizabeth att lösa mysteriet. Han kontaktar Zhang, en vän inom säkerhetspolisen, och tillsammans börjar de följa spåren som leder dem allt längre in i Kinas undre värld, en värld som befolkas av människor som inte väjer för någonting.

Min kommentar
Jan-Philipp Sendker är en författare vars böcker har synts precis överallt. Då kan det hända att man blir lite nyfiken. På bokrean 2019 hittade jag Viskande skuggor, som jag snabbt kollade upp och eftersom den är första delen i den serie som inte är kärleksromaner så slog jag snabbt till. I år tyckte jag att den har stått och väntat länge nog så jag tog med den i min Boktolva.

Det var lite oklart för mig när boken utspelar sig så jag kände att jag var tvungen att kolla upp det, med hjälp av de olika ledtrådar som fanns. Till exempel att det har gått 35-40 år sedan kulturrevolutionen, som enligt Google började 1966 och höll på i tio år. Huvudpersonen Paul hade bott i Hongkong i ungefär trettio år och kom dit 1975. Alltså borde boken utspela sig runt 2005. Det kändes rimligt.

Miljön är ju extremt spännande. Mest Hongkong med omnejd och även mycket Kina. Jag visste nog inte att det är så stor skillnad mellan dem. Jag hade lite svårt att förstå alla färjor mellan olika ställen, men när jag tittar på kartan så förstår jag. Om jag hade känt till området så skulle jag nog ha gillat att man får vandra på gatorna tillsammans med Paul.

Karaktärerna är inte speciellt många, snarare väldigt få. Jag gillar Paul och kan lätt relatera till det här med att mycket folk dränerar honom på energi. Hans andra påfund, att vältra sig i sorg och självömkan, förstår jag inte. Framför allt så är allt det väldigt utdraget. Men alla sörjer vi ju på olika sätt.

Ibland är det lite oklart när och hur saker händer. Vid ett tillfälle så följde Christine med Paul på färjan, men i nästa steg så är hon plötsligt inte med längre. Vart tog hon vägen? Medan jag läser så kan jag inte låta bli att tänka att det finns en anledning till att vanliga människor inte ska ägna sig åt detektivarbete. Herregud, hur dumt kan man bete sig?

Allt är så motsägelsefullt och då menar jag inte bara krocken mellan öst och väst. Ett hotell beskrivs, till exempel, som ett av stans bästa, men rummet Paul får är osannolikt sunkigt. Jag har aldrig bott i ett så sunkigt rum och jag har aldrig bott på ett hotell som ansetts som ett av stans bästa. Dessutom så knackar en läderklädd prostituerad på, klockan fyra på morgonen, och frågar om han vill ha "rumsbetjäning". Och så serverar de kall äggröra till frukost.

Deckarmässigt så är boken inte speciellt bra. Kanske borde författaren inte skriva i den genren. Eller kanske mer att de inte borde kallas för det. Anledningen till att Paul överhuvudtaget blir inblandad i detta är så oerhört krystad. Inte ber man väl första bästa landsman om hjälp med ett rent polisärende. Man går väl till ambassaden. Det är inte heller en smickrande bok för kineser, känner jag. Man får veta väldigt mycket (ibland för mycket). En hel del känner jag till, efter att ha haft flera kinesiska kollegor. En hel del var nytt för mig. Jag tycker det är intressant att se lite av Kina genom en västerlännings ögon. Ofta tycker jag att det är bättre så. Då får man den osminkade versionen.

Viskande skuggor är mest av allt en berättelse om Kina och, tyvärr, minst av allt en thriller. Särskilt spännande blir det aldrig, det är mest väldigt långrandigt och utdraget. Tempot är väldigt långsamt och tonen är nästan lite vemodig. Det som gör den lite bättre, men som inte alls har med genren att göra, är inblicken i både det historiska och moderna Kina.

På Goodreads hade den 3,67 i genomsnitt (beräknat på 2 106 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Viskande skuggor: Bokstunder, Bokdamen och Deckarhuset

Fullbordad utmaning 2024:2

I några år nu har jag insett att det här med att jag är beroende av serier är ett problem. Jag vet inte hur många jag följer och de har en tendens att inte bli färdiglästa. Trots att jag faktiskt gillar dem. Det kommer ju hela tiden nya serier... Alltså gör man en avsluta-serier utmaning!

I år var det faktiskt 10-årsjubileum för den här utmaningen och kanske borde man kunna tro att serierna börjar ta slut. Så är det inte. Det enda som har påverkats är egentligen antalet olästa i varje serie. Numera är det bara enstaka böcker, eftersom många serier har förekommit i den här utmaningen mer än en gång. Väldigt ofta kommer det en ny del när jag äntligen är i fas, så det är lite av en evighetsmaskin. Arton böcker verkar vara det optimala antalet, åtminstone ett tag till tror jag. Dessa arton böcker är fördelade på elva serier.

Böckerna jag läst är
Amanda Paller av Anna Karolina
#4. Mullvaden

Rönning & Stilton av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
#8. Nattens öga

Sam Berger & Molly Blom av Arne Dahl
#2. Inland
#3. Mittvatten
#4. Friheten
#5. Islossning

Crimson Lake av Candice Fox
#2. Redemption Point

Slough House av Mick Herron
#2. Döda lejon

Anna Fekete av Kati Hiekkapelto
#2. De försvarslösa

Michael Hjorth & Hans Rosenfeldt
#8. Skulden man bär

Adam Fawley av Cara Hunter
#3. Ingen utväg
#4. All denna vrede
#5. Hela sanningen
#6. Mörkare än döden

Platserna av John Ajvide Lindqvist
#2. Rörelsen
#3. X - den sista platsen

Harry Hole av Jo Nesbø
#13. Blodmåne

Gunnar Barbarotti av Håkan Nesser
#8. Det kom ett brev från München

Drygt 83%, femton stycken, har fått en fyra eller högre i betyg i betyg, vilket är smått fantastiskt, men det är väldigt bra serier jag följer. Genomsnittet blir 3,91, som är en stor förbättring jämfört med tidigare år då det legat på knappt 3,8. Riktigt, riktigt bra!

Det här är definitivt en utmaning som passar mig riktigt bra och jag ska helt klart fortsätta med den. Ända tills alla serier tar slut. Vilka böcker som får vara med nästa år är faktiskt redan bestämt och det blir arton stycken även 2025, men då fördelade på fjorton serier. En av årets återkommer faktiskt nästa år.

Hett i hyllan #484

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Vi tar ett litet kliv till början av mars 2022.

I dina händer av Malin Persson Giolito var hett efterlängtad när den kom.

Nu, mer än två och ett halvt år senare, kan jag bara säga "Oj". Det trodde jag väl egentligen aldrig att den skulle hamna här. Jag var ju så sugen på att läsa den att jag köpte den själv, i stället för att önska mig den när jag fyllde år. Jag ser att den faktiskt skulle kunna platsa i en Vi möts igen-utmaning, men nästa år blir det något som liknar ett tema och då är den inte riktigt kvalificerad. Men det finns fler framtida teman där. Eller så bara läser jag den.

Så här står det på baksidan:

Redan någon timme efter larmsamtalet hämtas 14-åriga Dogge till förhör. Jämnåriga Billy är skjuten på lekplatsen där de brukade hänga som små, och Dogge höll i vapnet.

Den engagerade lokalpolisen, de ensamstående mammorna, ägaren av livsmedelsbutiken på torget – ingen är skonad i ett samhälle där gängvåldet tar över och barn dödar barn. Och vem tar ansvar för att det aldrig händer igen?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Gravglänta av Mattias Edvardsson

Författare: Mattias Edvardsson
Titel: Gravglänta
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 331
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Brottsplats Söderslätt 1
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 oktober 2024




Första meningen: Från hänggungan bredvid den blommande häggen hade Lola Falk fri utsikt över det böljande backlandskapet på andra sidan Grönbyvägen.

Baksidetext
En sen eftermiddag i maj 1989 försvinner åttaåriga Robin spårlöst när han leker kurragömma i skogen. Hans lekkamrater pekar snabbt ut en förövare, men den unga polisassistenten Gunni Hilding, som kastats in i utredningen av en tillfällighet, misstänker att de är på fel spår.

Fem år senare, under den heta VM-sommaren 1994, blir en turistande pojke bortrövad från campingen i det idylliska Beddingestrand. Gunni ser genast likheter med Robinfallet och hoppas att äntligen kunna avslöja sanningen. Men om hon har rätt innebär det att en mycket farlig man går fri på Söderslätt.

Min kommentar
Egentligen så var Gravglänta planerad som första bok i november, men när det var en vecka kvar av oktober och allt planerat (och lite till) var läst så tänkte jag att jag lika gärna kunde läsa den. För jag har ju verkligen sett fram emot det.

Faktum är att jag känner mig så oerhört tacksam och (nästan löjligt) stolt över att jag "upptäckte" Mattias Edvardsson långt innan alla andra gjorde det. Redan 2013, när jag läste hans första bok, Dit drömmar färdas för att dö. Resten är historia, kan man väl säga, och sedan dess slukar jag allt han skriver. Jag är så glad för att jag tackade ja till det där recensionsexemplaret, när den då okände författaren från Lund hörde av sig.

Jag är så svag för de skånska ord som dyker upp med jämna mellanrum. Ord som var helt okända för mig när jag flyttade till Skåne, men som nu är en så naturlig del i språket (det förstådda, inte talade). Även de tidsmarkörer som används lagom mycket gör mig glad (och nostalgisk). 1989 var ett bra år för mig och vem minns inte sommaren 1994 med ett lyckligt leende. Tidsmarkörerna kommer dessutom in helt naturligt. Som när någon tittar på TV eller lyssnar på radio.

Fokus här ligger på människorna. Vad det gör med de som på något sätt påverkas av ett brott. Visst är det en mördare som ska fångas, men förövaren är inte viktig. Inte hur eller varför. De viktiga är alla andra, som på olika sätt är offer. Jag får väldigt kraftiga vibbar av Kevinfallet och det är helt omöjligt att låta bli att fundera över hur många som sitter inspärrade (eller får sina liv förstörda) som har fallit offer för en sådan här psykolog. Inte ens jag ställer ledande frågor, när jag vill ha ett opåverkat svar. Och för varje oskyldig så springer det runt en mördare ute i det fria.

Allt sammantaget så är detta en smart historia. Inte spännande som i nagelbitare, utan mer för att man vill veta hur det ska gå för alla de här människorna. Som är helt vanliga. De är inte vridna ett extra varv för att bli "intressanta". Personligen tycker jag att verklighetstrogna karaktärer är betydligt mer intressanta än de tillskruvade.

Gunni är en bra huvudperson. Hon har en intressant bakgrund, som vi får veta mer om allteftersom. Hon har lämnat Jehovas vittnen, hela sin familj, och plågas av tvivel, ensamhet och känslan att inte höra till något större. Med tanke på cliffhangern i slutet så är det henne vi ska följa i de efterföljande böckerna. Det hoppas jag i alla fall.

Gravglänta är en mycket lovande första del i det som ska bli serien Brottsplats Söderslätt. Jag tror inte att jag vet någon annan författare som kan skriva som han (i så fall är det inte speciellt många). Vissa författare klappar hjärtat lite extra för och Mattias är en av dem. Egentligen är detta (precis som alla hans andra böcker) mindre deckare än relationsdrama. Det är vackert, berörande och inkännande.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,63 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Gravglänta: Lottens bokblogg, enligt O och och dagarna går

Tisdagstrion: Domstolar och rättsväsende

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Domstolar och rättsväsende

En liten, liten stund funderade jag på att välja tre böcker av John Grisham och så hade det varit klart. Men så gör man väl inte ...

1. Bekännelsen av John Grisham är en riktig blodtryckshöjare. Rättvisa som politik och annat obegripligt. Handlar om en man som sitter och väntar på att hans dödsdom ska exekveras.

2. Solstorm av Åsa Larsson måste ju vara med i en sådan här trio. Detta är första delen om Rebecka Martinsson, åklagare i Kiruna.

3. Smuts av Katarina Wennstam är första delen i serien om åklagaren Madeleine Edwards. Handlar om Jonas, vars karriär pekar rakt uppåt när han ska kommentera en traffickingrättegång på TV. Men kanske har han själv en del skelett i garderoben.

Film: Wolfs (2024)

Titel: Wolfs
Originaltitel: Wolfs
Genre: Actionkomedi
Regissör: Jon Watts
Manus: Jon Watts
Skådespelare: George Clooney, Brad Pitt, Austin Abrams, Amy Ryan, Poorna Jagannathan
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 108 min
Serie: -
Såg den på Netflix 18 oktober 2024





Handling
En professionell fixare blir lejd för att sopa igen spåren efter en högt uppsatt kvinna hamnat i en problematisk situation. Men när en andra fixare dyker oväntat upp och de två “ensamma vargarna” tvingas arbeta tillsammans, hamnar deras natt utom all kontroll på sätt som ingen av dem hade förväntat sig.

Min kommentar
Det hade inte undgått mig att två av mina favoritskådisar är med i en ny film. Inte heller hade det undgått mig att kritikerna inte var så nådiga. När jag kollade upp filmen lite närmare så har den inte så dåligt betyg på filmsajterna. Inte speciellt många har egentligen bättre. Alltså fick det bli Wolfs.

Detta är en smårolig, småmysig, småcharmig film. Några av de roligaste scenerna är när de driver med sin ålder. Jag villar verkligen det. Det knakar lite överallt och de orkar inte riktigt med. De är ju ändå över 60 båda två, men de ser oförskämt bra ut. Fortfarande.

Clooney och Pitt är en underbar duo, där Austin Abrams gör entré och tillför en hel del färg. Det är en riktigt bra kemi i den trion. Men det räcker liksom inte. Ibland blir det på gränsen till hysteriskt (aldrig över) och ganska rörigt blir det också. Handlingen känns lite krystad. Framför allt lite tunn.

Dialogen, det som egentligen gör filmen, är rapp och kvick. Humorn ligger på en bra och angenäm nivå. Det finns några saker som jag inte vet om de är plot holes, eller om jag bara inte hann med. Vid speciellt ett tillfälle gick det undan ordentligt, men tempot är högt hela tiden.

Wolfs är väldigt stabil underhållning och helt klart sevärd, men trots att jag mycket väl kan tänka mig att se den igen så får den bara 3,5 i betyg. Slutar den med ett upplägg för en fortsättning? Kanske. Kommer jag i så fall att se den? Tveklöst ja.


På Letterboxd hade den 3,1 i genomsnitt (beräknat på 68 423 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 42k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Det kom ett brev från München

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Efter förra helgens äventyr så var energinivån i botten redan när den nya veckan startade, men det har gått förhållandevis bra ändå. Men i fredags stupade jag i säng redan klockan nio. Den här helgen har vi inte haft något alls planerat, bara småsysslor hemma, så energin borde fyllas på. Det som håller mig uppe nu är att om lite drygt en månad så kommer jag att vara ledig i nästan tre veckor.

Jag är i sluttampen på Det kom ett brev från München av Håkan Nesser, som är åttonde delen om Barbarotti. Boken är väldigt Nessersk och ordet luguber har förekommit två gånger (detta är alltså bra saker). Förmodligen läser jag ut den i dag och eftersom jag är i slutet på den så är det en hel del avslöjanden där jag befinner mig i boken just nu, så smakebiten kommer från ett tidigare avsnitt.

Min smakebit är från sida 286:

    Leif kastade en blick på Ludvig för att utröna om det möjligen var en planerad överraskning, ett nytt sångarpar eller så, men kunde av broderns förbryllade min dra slutsatsen att så inte var fallet. Spelet upphörde medan alla fyra stod stödda på sina klubbor och väntade på att någon eller några personer skulle dyka upp runt husknuten.
    Det var bara en. En man i trettiofemårsåldern, såvitt Leif kunde bedöma. Han var klädd i jeans, vit skjorta, röd scarf och en sladdrig svart linnekavaj, och det vilade något bekant över honom.
    "Helvete också", sa Louise.

Bok: Hembiträdets hemlighet av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Hembiträdets hemlighet
Genre: Thriller
Antal sidor: 280
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The housemaid's secret
Översättare: Svante Skoglund
Serie: Hembiträdet 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2023 (min) 2024
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 26 oktober 2024




Första meningen: I kväll kommer jag att mördas.

Baksidetext
Millie har svårt att hitta en arbetsgivare som inte ställer för många frågor om hennes förflutna. Mirakulöst nog får hon ett perfekt jobb hos familjen Garrick som går ut på att städa deras påkostade takvåning med utsikt över hela staden och att förbereda exklusiva måltider i ett skinande blankt kök.

Men något känns fel. Millie har aldrig sett en skymt av mrs Garrick och från det låsta gästrummet hörs dämpad gråt. På fruns nattlinnen som lämnats i tvätten upptäcker Millie blodfläckar, och hon bestämmer sig för att knacka på. Men när dörren till gästrummet öppnas möts hon av en syn som förändrar allt.

Millie ställs inför ett dilemma. Hur ska hon kunna skydda mrs Garrick utan att röja sina egna hemligheter? Och hur långt är Millie beredd att gå för att Douglas Garrick ska få betala för det han gjort?

Min kommentar
I somras läste jag första delen i den här serien och då upptäckte jag att andra delen skulle komma redan i höst. Även om jag inte riktigt kunde greppa vad en fortsättning (det ska tydligen bli en trilogi) skulle kunna tillföra här så blev jag riktigt taggad. När Hembiträdets hemlighet dök upp som en överraskning från förlaget så hamnade den direkt i den prioriterade hyllan. Redan en månad senare så läste jag den.

Om man har läst (och gillat) första delen så kan man nog förstå varför jag var så sugen på denna. Trots det lite oklara om vad den skulle kunna handla om. Man kan egentligen sammanfatta denna lite kort. Det positiva är att den är exakt likadan som första boken. Det negativa är att den är exakt likadan som första boken.

Nackdelen med att skriva en bok med många twister, och sedan fortsätta på temat, är att man som läsare vet om det och är beredd. Eftersom man läser en bok så är det lätt att gissa vad som pågår. Till viss del. Man vet ju liksom vad det inte handlar om i alla fall. Överraskningsmomentet är dessvärre borta. Nu gör det inte speciellt mycket för det är ändå spännande, för jag fick ju inte riktigt ihop allt. Vissa saker stämde inte, tyckte jag, men allt får sin förklaring.

Hon är ju inte direkt någon människokännare, Mille. Vilket jag faktiskt tycker stämmer dåligt med hennes personlighet och tidigare upplevelser. Om något så borde hon ha lärt sig att inte dra förhastade slutsatser. Men hon verkar vara otroligt lätt att manipulera. Hennes snokande stör mig rejält och man kan väl bara hoppas att den personal som är hemma hos en själv ibland inte gör likadant. Jag blir inte lika engagerad i Milles öde den här gången, kanske mest på grund av att hon ältar för mycket. Det blir väldigt samma likadant och ganska tjatigt. Dessutom beter hon sig elakt och hemskt mot Brock. Han har inte på något sätt gjort sig förtjänt av det.

Titeln funderar jag på. Vad var hembiträdets hemlighet? Var det kanske det som man fick veta alldeles i slutet av boken? Jo, nu när jag tänker efter så var det väl den enda hemligheten vi fick veta. Vad gäller motivet så önskar jag att jag kunde säga att det var långsökt, men jag vet bättre än så.

Hembiträdets hemlighet är precis som en thriller ska vara, enligt mig. Tempot är högt och det händer något nästan hela tiden. Dock inte alls av actionsorten utan det som händer händer inne i huvudet. Jag älskar det. Och hur underbart skulle det inte vara att se de här böckerna som film. Tänkte jag. Och kollade upp på IMDb, där jag upptäckte att första filmen är i det som de kallar pre production. Tjoho!

På Goodreads hade den 4,24 i genomsnitt (beräknat på 837 645 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Hembiträdets hemlighet: Jag kan inte hitta någon.

Nytt i hyllan

Ibland blir livet mer än nödvändigt besvärligt för en läsare, som egentligen inte vill köpa så många böcker.

I somras läste jag första delen i den här serien, som redan den ställde till med en del problem (den finns inte som e-bok på Storytel eller bibliotek), men som jag hade köpt på bokrean för några år sedan. När jag tänkte att jag skulle läsa andra delen, Snöfall över strandcaféet, till jul så upptäckte jag att inte heller den finns på Storytel eller bibliotek. Egentligen så vill jag ju inte köpa fler böcker (bara de som jag verkligen, verkligen vill äga, men denna hör inte dit) så det ställde till det en del. Jag tyckte också att nästan 100 kronor var för dyrt för en bok som jag faktiskt inte ville äga. Bara läsa. Ett tag tänkte jag att jag helt enkelt skulle strunta i att läsa den. Jag har dock inte för vana att ge upp så till slut hittade jag den på Bokon. För 52 kronor.

Hett i hyllan #483

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Rent tekniskt så hör inte den här till bokrean, men den är köpt under bokrean i februari 2022.

Jag funderade länge innan jag beställde Felsteg av Maria Adolfsson.

Det här är då den första delen i den nästan löjligt omtalade serien Doggerland. En serie som jag ju då inte har läst, inte ens påbörjat. Egentligen är det helt obegripligt, men jag tror att det mestadels beror på att jag inte fattade vad det var för typ av böcker. Alltså dröjde det flera år innan jag kom mig för att köpa första delen. Jag har så smått börjat fundera på Boktolvan för nästa år och Maria Adolfsson finns med på långa listan, men det ser ut som att det stannar vid det. Den här gången.

Så här står det på baksidan:

Det är morgonen efter oistra, den stora ostronfesten i Doggerland. En kvinna vaknar bakfull på ett hotellrum, i sällskap med fel man. En annan kvinna hittas brutalt ihjälslagen i sitt kök. Kriminalinspektör Karen Eiken Hornby får i uppdrag att leda mordutredningen, som inte underlättas av att hennes arrogante chef varit gift med offret.

Kanske började allt redan i det märkliga kollektivet på sjuttiotalet. Kanske med ett telefonsamtal i våras. Kanske finns sanningen i byskvallret på puben Haren och Kråkan.

Karen inser att hon måste hitta ett alibi åt en av de misstänkta för att själv slippa skylta med sina misstag. Samtidigt växer en vänskap fram mellan henne och offrets dotter.

Karen Eiken Hornby har återvänt till Doggerland för att glömma sitt förflutna med hjälp av arbete, alkohol och män hon inte tycker om. Nu tvingas hon navigera mellan egna och andras felsteg.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: New York-trilogin av Paul Auster

Författare: Paul Auster
Titel: New York-trilogin
Genre: Drama
Antal sidor: 399
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The New York trilogy
Översättare: Ulla Roseen
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 1987 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 oktober 2024




Första meningen: Det var en felringning som var början till alltihop, telefonen som ringde tre gånger mitt i natten och så rösten i andra änden som frågade efter någon som inte var han.

Baksidetext
I första delen, Stad av glas, blir deckarförfattaren Quinn uppringd av någon som söker detektiven Paul Auster. Plötsligt finner han sig indragen i ett mysterium mer intrikat än något han själv kunnat tänka ut. I den efterföljande Vålnader vill White att Blue ska skugga Black och hålla honom under uppsikt så länge det blir nödvändigt. Från en lägenhet på andra sidan gatan kan Blue se hur Black sitter och skriver. Trilogin avslutas med Det låsta rummet. Fanshawe var berättarens vän under skoltiden men sedan förlorade de kontakten. Så kommer oväntat ett brev från Fanshawes hustru, som skriver att hennes man är försvunnen.

Min kommentar
För över tio år sedan läste jag en bok av Paul Auster, som inte alls passade mig. Eftersom så många verkar gilla hans böcker så tänkte jag att jag kanske borde ge honom ännu en chans (ibland har jag ju fel) och köpte New York-trilogin för många år sedan. När jag satte ihop min Vi möts igen-utmaning för i år så tyckte jag att han kunde platsa där.

I stort sett så är detta tre berättelser, men det är samma historia. Låter det märkligt? Bra. För det är boken också. Jag vet inte om man i det här sammanhanget kan tala om lösa trådar. Hela trilogin är en enda lång lös tråd. Det är oundvikligt att fundera över om han själv visste vad allt handlade om, hur allt hängde ihop. Jag känner mig ytterst skeptisk. Det är en fascinerande historia (eller tre, då), men den försvinner i bruset. Så otroligt många ord för att beskriva ... ingenting.

Vad boken handlar om är oklart. För det mesta är texten otaliga utvikningar och utbroderingar. Det är egentligen mer av det än handling. I stort sett är det en massa ovidkommande babbel. Jag har väldigt svårt för omständliga människor även i verkligheten. De bara slösar med min tid och energi.

För mig känns Paul Austers böcker lite som kejsarens nya kläder. Obegripligt och märkligt betyder inte per automatik bra. Detta är ganska tråkig läsning, men det händer att det glimrar till. Dock kan jag inte förmå mig själv att känna minsta engagemang. Ibland vet jag inte om han är medvetet rolig, men oavsett det så blir det lite småroligt vid vissa tillfällen. Speciellt när en läsares tyckande om en annan bok, Walden, tycks beskriva även New York-trilogin:

Thoreus ord tråkar ut honom och han har svårt att koncentrera sig. Hela kapitel passerar och efteråt inser han att han inte fått ut ett enda dugg av dem. ... Blue trodde att han skulle få en berättelse, men detta är i stället rena pladdret, ett ändlöst orerande om ingenting alls. (s 213).

Ibland gillar jag mystiskt och obegripligt, men här saknas någon typ av mening. Jag förstår inte alls varför karaktärerna känner och handlar som de gör. Det måste vara väldigt jobbigt att vara den här typen av människa. Största delen av texten är bara transportsträckor. Kontentan av det hela hade kunnat rymmas på ett A4-ark. Detta hade kunnat vara skrivet av någon som har rökat på. Rejält. Är det något jag inte gillar och inte sysslar med, inte heller i det verkliga livet, så är det fruktlösa gissningar och spekulationer.

New York-trilogin är som en experimentell övning i meta. Jag kan bara konstatera att han har en berättarstil som är så långt ifrån mig som man kan komma. Själv är jag ingen sökande person, snarare tvärtom (om pragmatisk är motsatsen). Förmodligen måste man vara det för att uppskatta detta. Nu har han fått två chanser, den gode Auster, och det blir inga fler.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,87 i genomsnitt (beräknat på 79 418 betyg).
Jag ger den 3,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om New York-trilogin: och dagarna går, Mösstanten och Bokblomma

Tisdagstrion: Fåglar på omslaget

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Fåglar på omslaget

Det här temat tänkte jag skulle bli svårt. Jag kom bara på en enda bok. När jag började gå igenom omslagen så hittade jag dock massor. Och så blev det svårt av en helt annan anledning. Dessa tre slutade det med.

1. Fågeln som vrider upp världen av Haruki Murakami hade jag med i min Boktolva 2013 och jag var ganska orolig inför läsningen. Den är väldigt tjock och mina tidigare möten med asiatisk litteratur/film hade inte gått så bra. Men denna är väldigt bra. Märklig. Men bra.

2. Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd av Rachel Joyce är faktiskt ännu en bok som jag helt otippat tyckte riktigt mycket om. Även detta en Boktolva, fast 2015. Harold Fry ska bara gå och posta ett brev till en cancersjuk vän, men det slutar med en odyssé genom hela England.

3. Stark av Stephen King handlar om en författare, ett av King favoritteman tror jag. Denna skriver böcker under eget namn, som tyvärr inte säljer så bra, och andra böcker under pseudonym, som är väldigt populära. Han bestämmer sig för att ta död på sin pseudonym, men det går inte riktigt som han har tänkt sig.

TV-serie: Only murders in the building #4 (2024)

Titel: Only murders in the building
Originaltitel: Only murders in the building
Genre: Crime
Skapad av: John Hoffman, Steve Martin
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Steve Martin, Martin Short, Selena Gomez, Eugene Levy, Eva Longoria
Premiär: 2024-08-27
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 10
Avsnittslängd: ca 40 min
Såg den på Disney+ september-november 2024





Handling
Traditionsenligt så avslöjade avslutningen på säsong tre vems mord som ska lösas i den fjärde. Men innan trion sugs in i den utredningen så ringer Hollywood. Någon har skrivit ett manus om den populära podden och deras utredningar.

Min kommentar
En av mina favoritserier är Only murders in the building. Den är något av det bästa/roligaste som finns just nu. När jag såg att fjärde säsongen kommit igång så började vi titta nästan direkt. Vilket inte blev så bra för jag glömde kolla om alla avsnitten var ute. Det var de inte. Nu gick det bra ändå, trots att jag ju så klart hann glömma en del.

Serien börjar nu bli så populär att andra kända personer vill vara med. Det tycker jag är kul. Bland annat så dyker självaste Melissa McCarthy upp som Charles syster. Hon är som vanligt lysande. Innan hon börjar spela över. Men hon gör det ändå så bra att det oftast är roligt.

Det bästa med den här serien är kemin mellan de tre huvudpersonerna. Jag bara älskar den. Det finns så mycket kärlek mellan dem. Nästan som syskon. Outsider-gänget i västra tornet är nästan lika kul och jag gillar dem. Hela den här byggnaden verkar vara bebodd av outsiders. Det tycker jag är fint.

I den här säsongen får vi trion gånger två för en annan version av trion gör entré. Det var kul, till att börja med, men det användes nog lite för mycket i min smak. När det blir för mycket buskis så tappar jag intresset lite.

Jag gillar att den här säsongen knyter an lite till den första och jag lärde mig, långt om länge, att man tydligen inte kan känna sig säker i vem som får sätta livet till. Egentligen är det en bra grej. Upplösningen är jag inte så glad i. Det twistades till det ordentligt där.

Fjärde säsongen av Only murders in the building känns förvånansvärt fräsch, fortfarande. Det är nästan lite overkligt att de lyckas hitta nya scenarion som inte känns (alltför) långsökta. Sista avsnittet slutar med det, numera, sedvanliga upplägget för en ny säsong. Det är faktiskt redan klart att det blir en femte.



På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 6,2k betyg).
På IMDb har serien 8,1 i genomsnitt (beräknat på 172k betyg).
Jag ger den 4,0.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Strul (2024)

Titel: Strul
Originaltitel: Strul
Genre: Actionkomedi
Regissör: Jon Holmberg
Manus: Jon Holmberg, Tapio Leopold
Skådespelare: Filip Berg, Amy Deasismont, Eva Melander, Måns Nathanaelson, Sissela Benn
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: Sverige
Längd: 98 min
Serie: -
Såg den på Netflix 11 oktober 2024





Handling
Han är skild, jobbar som säljare på en stor elektronikkedja och ser fram emot varannan vecka när han får umgås med dottern Julia. Plötsligt vänds livet upp och ner. Conny är på fel plats vid fel tidpunkt, blir oskyldigt dömd för mord och hamnar i fängelse. Där träffar han brottslingarna Norinder och Musse som misstar Conny för att vara pilot, yrket för hans ex-frus nya framgångsrika man Tomas. Conny blir en del av flyktplanen då han kommer att flyga "flyktplanet" ...men han behöver också hitta den rätte mördaren.

Min kommentar
Tidigare den här veckan så nämnde sambon Strul och undrade om vi skulle se den. Jag sa ett snabbt och tydligt "Nej!", eftersom originalet Strul är en favorit och jag är så less på alla re-makes som görs. Varför kan inte nutida manusförfattare hitta på något själva? Tänkte jag. Av någon oklar anledning så ändrade jag mig någon dag senare.

Nu, med facit i hand, så förstår jag faktiskt inte varför de valde att kalla detta en re-make överhuvudtaget. Det borde de inte ha gjort. Den är så annorlunda mot originalet att den lätt hade kunnat ses som en ny och annan film. Men ja, jag älskar blänkarna till Björn Skifs. Han gör till och med en cameo.

Början av filmen är riktigt bra och då känner jag mig lugnare. Tyvärr så blir det för tramsigt mot slutet, när de springer runt på hotellet. Där blir det buskisvarning. Utan det så hade jag kanske kunnat ge en fyra i betyg. Det känns som att den ville för mycket, tror jag.

Filip Berg, som jag tydligen har sett i ganska många filmer men inte kände igen, gör en riktigt bra Conny. Jag älskar hans förvirrade nördighet. Amy Deasismont gör det också bra och detta är det första jag ser henne i.

Tempot är högt genom i stort sett hela filmen. Den händer något nästan hela tiden. Ibland blir tempot till och med lite för högt, så det känns forcerat och småjäktigt. Jag gillar att de har moderniserat handlingen och lagt in lite teknikdetaljer. Men vad är det för hörlurar som Conny har? Jag skulle ge nästan vad som helst för hörlurar med så bra noise cancelling.

Strul är nog en ganska dum film, men väldigt underhållande. Den ger en del höga skratt (ja, faktiskt) och en del fniss. Mer behövs egentligen inte. En mycket positiv överraskning. Tänk bara inte för mycket, kuta dig bara tillbaka och åk med.


På Letterboxd hade den 2,8 i genomsnitt (beräknat på 1 998 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 2,4k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Höstdåd

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Den här helgen har gått åt till att fira pappor, varav ingen av dem är min. Det jobbiga är att båda bor 10-14 mil från oss, åt samma håll. Den ena firas på lördagen, den andra på söndagen. Det tog mig över tjugo år innan jag kom på att man kanske kunde bo på hotell, i en stad som ligger lite närmre, så man slapp att köra nästan 50 mil och sitta i en bil större delen av helgen. Så det provar vi i år.

Boken jag läser nu är Höstdåd av Anders de la Motte, som är andra delen i Årstidskvartetten. Till skillnad från många andra serier så tror jag faktiskt att denna kan läsas i vilken ordning som helst. Än så länge har inga karaktärer från förra boken synts till i denna.

Min smakebit är från sida 177:

Simon förstod inte riktigt vad som hände. För bara några minuter sedan hade han varit mitt i ett lyckorus. Stockholm, turnén, hoppet från klippan, Tanja.
    Utan att han riktigt visste hur det hade gått till stod han nu mitt i en ring, omgiven av sina bästa vänner. Men de betedde sig inte alls som sådana.
    Marie var fortfarande synbart berusad och högröd i ansiktet, Bruno stod snett framför henne med höjda nävar riktade mot Simon. Alex blick hade mörknat till en nyans som brukade betyda att någon skulle åka på stryk och Carinas läppar var vita av raseri.
    Och så orden de kastade mot honom från alla riktningar. Som stänkte ur deras munnar, nästan i samma takt som regnet. De frätte sig genom skinnet och borrade sig djupt in i honom.

Bok: X: Den sista platsen av John Ajvide Lindqvist

Författare: John Ajvide Lindqvist
Titel: X: Den sista platsen
Genre: Skräck
Antal sidor: 440
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Platserna 3
Förlag: Ordfront Förlag
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 18 oktober 2024




Första meningen: Under hösten 2016 drog en självmordsvåg genom Stockholms undre värld.

Baksidetext
En gång var kriminaljournalisten Tommy T hela Sveriges älskling, men på senare år har hans stjärna dalat. Undersökningen av självmorden ska bli hans upprättelse. Tillsammans med sin hund Hagge nosar han sig djupare in i mysteriet kring den undflyende gestalten "X" som tycks ligga bakom allting. Spåren leder till ett enormt parti kokain samt till ett oändligt fält med kortklippt gräs och en himmel utan sol.

Samtidigt dras Tommys systerson Linus allt djupare in i X verksamhet. Han är 17 år och bor i det megalomaniska höghusbygget Gårdsstugan. Allt sedan han som 13-åring började sälja sin egen ADHD-medicin har han drömt om att få deala i de högre divisionerna. När han slutligen får chansen visar sig verksamheten vara både farligare och underligare än vad han kunnat föreställa sig.

Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här trilogin. En bok som jag inte begrep mig på alls, den var väldigt underlig, men fick hjärnan att arbeta för högtryck. Vad den handlade om är också lite oklart. Andra delen gjorde mig inte ett dugg klokare. Snarare tvärtom. I X: Den sista platsen kommer hela förklaringen.

Jag vet egentligen inte alls vad jag förväntade mig när jag började läsa denna, men inte var det en hårdkokt thriller i alla fall. Men det är vad jag får. Åtminstone till en början. Och för det mesta. Min hjärna försökte febrilt se/gissa sammanhanget mellan de tre böckerna, men gick bet. Det är inte förrän alldeles i slutet som det klarnar och då hänger allt plötsligt ihop. Synd bara att det nästan är två år sedan jag läste Himmelstrand (som jag tycker är den bästa i trilogin, den var åtminstone läskig). Jag minns inte alltför många detaljer.

Karaktärerna är fantastiskt skrivna och det är väl det som är en av John Ajvide Lindqvists stora styrkor. Jag är inte säker på att jag gillar någon av karaktärerna och jag gillar inte heller det de gör, men jag förstår dem (oftast). Relatera till dem kan jag däremot inte överhuvudtaget. Linus förändring avskyr jag, men den är faktiskt trovärdig. Hur gränsen för det normala hela tiden flyttas och allt eskalerar. Det är många slanguttryck när Linus berättas och ganska många ord som jag aldrig hört förut. Ibland får jag en känsla av att jag läser en Jens Lapidus. Tänk inte ens på att googla dem. Det är nämligen ett påhittat språk.

Mopsen Hagge är den solklara favoriten bland karaktärerna. Trots att han är en hund. Husse Tommy T får ett lika självklart plus i kanten för att han "lyssnar" på Hagge. Även i första delen fanns det ju en mycket trevlig hund och även en intressant katt. Som vi faktiskt får träffa igen. Liksom ett par av de andra karaktärerna i den boken.

Det är svårt för mig att reda ut vad jag egentligen tycker om detta. Ibland blir det bara för mycket. Då menar jag inte blod och splatter och liknande. Det som var mystiskt och fantasieggande i Himmelstrand blir bara konstigt här. Jag är inte överdrivet förtjust i "krim-delen". Det hårdkokta. De delarna är alldeles för många och för långa. Det är rejält med svärta, men inte så mycket skräck. Det är inte det minsta läskigt och inte heller speciellt spännande.

X: Den sista platsen är mer en thriller än skräck. Förutom det där konstiga då. Man kan egentligen inte bedöma böckerna var för sig, man måste ha alla tre för att ha hela historien klar för sig. Det är otroligt snyggt hopknutet, det måste jag ge honom. Slutet är inget annat än perfekt och i sista meningen kommer den lilla läskiga rysningen som jag väntade på i hela boken.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,80 i genomsnitt (beräknat på 999 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om X: Den sista platsen: I bokhyllan, Ugglan & boken och Läsa & lyssna

Fullbordad utmaning 2024:1

Du vet hur det är. Det kommer så mycket nytt och spännande att man på något sätt glömmer bort de där författarna som man kanske bara har läst någon enstaka bok av, men som man verkligen gillade. På något sätt har det känts som att de alltid får stå åt sidan, jag vet ju att de är bra, till förmån för det okända som kanske blir en ny favorit. Och så där håller det på.

Enda lösningen var att helt enkelt göra en utmaning för att hitta tillbaka till de där gamla favoriterna, eller i alla fall de jag ville läsa något mer av. Så föddes Vi möts igen. Detta är sjunde året och det har fungerat alldeles lysande. Även om de kanske borde ha varit fler, men sex stycken tycker jag är ett rimligt antal.

2024 blev det följande författare:
Paul Auster (New York-trilogin)
Flynn Berry (Dubbeliiv)
Varg Gyllander (Somliga linor brister)
Matt Haig (Historieläraren)
Mikael Niemi (Koka björn)
Håkan Östlundh (Dykaren)

Temat för 2024 har egentligen varit lite av Andra chansen. Författare som jag har läst en bok av, som jag inte var så glad i, men som jag tyckte förtjänade en andra chans. Inte speciellt många av dem tog den chansen. Kan man väl säga.

Paul Auster är väl egentligen den enda som jag nu med säkerhet vet att jag inte vill läsa något mer av. Hans berättarstil är nog motsatsen till vad jag vill ha.

Den förra boken jag läste av Flynn Berry var riktigt bra och jag ville veta om det var en lyckoträff eller hennes böcker passar mig. Det visade sig att denna andra bok var nästan lika bra.

Varg Gyllander kommer jag att läsa fler böcker av, eftersom jag har ett par till olästa i den där serien. Annars tror jag faktiskt inte det hade blivit mer av honom heller.

När jag läste den första boken av Matt Haig blev jag nästan golvad. Jag tyckte den var fantastisk. Det tyckte jag dessvärre inte om denna, men det kommer ändå att bli fler lästa. Jag hoppas ju att det är den förra som är baslinjen. Detsamma gäller faktiskt Mikael Niemi.

Serien av Håkan Östlundh kommer jag att läsa vidare i och nu ska jag försöka komma ihåg att jag inte alls tyckte illa om den här boken. Mitt minne verkar ha spelat mig ett spratt för när jag läste vad jag tyckte om den första boken så var det inte alls så jag kom ihåg det.

Slutresultatet är att jag åtminstone kan plocka bort en författare ur min vill-läsa-mer-av-lista. Jag kommer visserligen att läsa fler böcker av de fem andra, men en av dessa fem är bara för att jag redan har fler böcker i bokhyllan. En annan av de fem kommer det också att bli fler av, delvis lite för att jag har andra böcker i hyllan. Två av dem kommer jag kanske inte att prioritera, men om de släpper något som låter intressant så kommer det inte att ta emot att läsa. Egentligen var det bara en av sex som jag inte blev besviken på.

Betygssnittet för 2024 blev 3,5, vilket är sämre än 2023 då det blev 3,75.

Hett i hyllan #482

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

Tro det eller ej, men det är redan dags för den sista olästa från bokrean i februari 2022.

Det var omöjligt för mig att inte köpa Två sanningar och en lögn av Riley Sager.

Året innan så hade jag läst en annan av hans böcker, som jag tokgillade. När jag då hittade denna så blev jag riktigt glad och tyckte att den var ett måste. Om den inte blir läst innan så har jag en hel hög böcker nu som jag kan ha med i min Vi möts igen-utmaning 2026. Med temat presumtiva favoritförfattare som jag bara har läst en enda bok av. För fem år sedan. Jag får nog göra en lista.

Så här står det på baksidan:

Två sanningar och en lögn. De fyra flickorna lekte ofta den leken i den lilla stugan vid Camp Nightingale. Vivian, Natalie, Allison och nybörjaren Emma Davis, yngst i gänget. Men leken tog slut den natt då Emma såg sina vänner smyga ut i mörkret. Vivian, som försiktigt stänger dörren med ett hyschande finger över munnen, är den sista som Emma - eller någon - ser av dem.

Det är länge sedan nu. Emma är en stigande stjärna på New Yorks konstscen. Hennes mörka förflutna har hon förvandlat till tavlor, fyllda av svarta löv och ärrade träd, som täcker spöklika och dystra figurer i vita klänningar. När Franscesca Harris-White, ägare av Camp Nightingale, ser målningarna ber hon Emma att återvända till lägret, denna gång som bildlärare.

Emma ser en chans att till sist ta reda på vad som hänt hennes vänner. Vad hon inte vet är att en säkerhetskamera är installerad i stugan där hon bor, samma stuga som hennes vänner försvann från femton år tidigare. Och att ju närmare sanningen hon kommer, desto närmare kommer hon också döden.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Nora Webster av Colm Tóibín

Författare: Colm Tóibín
Titel: Nora Webster
Genre: Drama
Antal sidor: 374
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Nora Webster
Översättare: Erik Andersson
Serie: -
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2015
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 12 oktober 2024




Första meningen: "Du måste vara dödstrött på dem."

Baksidetext
Platsen är Wexford, Irland, i slutet av sextiotalet. Nora Webster är fyrtio år och gift med Maurice, hennes stora kärlek som en gång räddade henne från de knappa omständigheter under vilka hon växte upp. Livet med honom har varit både enkelt och självklart, med familjen i centrum, hans jobb som lärare och hennes roll som hemmafru. Så händer det ofattbara: Maurice drabbas av en hemsk sjukdom och avlider kort därefter.

Nora blir lämnad kvar själv med ansvar om allt, inte minst sina två unga pojkar, och trots allas välvilliga blickar och ord så vet hon ögonblickligen att det nu är upp till henne att förhindra familjens undergång. Till sin hjälp kommer dock en oanad kraft som hon glömt bort fanns där djupt inom henne. Eller med hennes egna ord: "Det finns inget bättre sätt att bli frisk än att sjunga i en kör. Det var därför Gud skapade musiken."

Min kommentar
Irland har nog alltid lockat mig, som land och resmål. Det betyder ju att även böcker och film därifrån lockar. Nora Webster är en bok som syntes väldigt mycket att tag, för några år sedan. När jag hittade den på bokrean (2017 😲) så var det inte så mycket att tveka på. I år tog jag med den i min Boktolva.

Efter runt halva boken så börjar jag befara att vi inte är på väg någonstans med den här berättelsen. Den verkar sakna både riktning och mål. I stället så får vi följa en sörjande kvinna, i vardagen, under tre år. Vilket väl i sig är riktning och mål. Bara inte den sorten jag förväntar mig. För övrigt så framgår det inte att det har gått så lång tid, förrän på typ sista sidan.

Dessvärre så är detta ingen särskilt trevlig kvinna. Hon är avig, butter och inåtvänd. Hon har noga räknat ingen social kompetens alls. Inte ens hennes systrar tycker om henne (eller mamma, när hon levde). På något märkligt sätt så är det ändå svårt att inte tycka om henne. Hon verkar ha varit lite nedtryckt av sin älskade man, eller i alla fall så har hon automatiskt tänkt och tyckt likadant som han. Hon får efter hans död lära sig att ta ansvar för sitt eget liv och upptäcker att hon faktiskt kan och måste tänka själv. Fatta egna beslut. Hon är känslomässigt avstängd, men sakta så får hon kontakt med sina känslor igen. Hon bevakar svartsjukt sin egen sorg och låter sönerna hantera allt det på egen hand. Hon är så rädd för att lägga sig i sina barns liv att det i stället blir helt tvärtom. Hon vet i stort sett ingenting om dem och deras liv. De flesta, inklusive hennes barn, verkar vara mer eller mindre rädda för henne.

Man skulle kunna tänka att detta inte alls är en komplicerad historia och det är det väl strängt taget inte. Tyvärr så blir det lite komplicerat på grund av språket. Jag vet inte om det är översättningen eller om det är så i originalet också, men ibland blir meningarna så konstiga att jag måste läsa dem flera gånger. Ibland blir de mer än nödvändigt röriga. Ofta på grund av syftningsfel, tror jag. Det är åtminstone ofta omöjligt att veta vilken hon som menas. Även släktförhållandena är en mardröm för mig. Jag har svårt att hålla isär döttrar, systrar, svägerskor och mostrar.

Nora Webster är lågmäld och långsam. Det händer egentligen ingenting. Så som livet ändå är för de flesta av oss. Det är mycket reflektioner och eftertänksamhet. Jag har lite problem att bestämma mig för vad jag faktiskt tyckte om den, kanske mest för att jag inte var förberedd på vilken typ av bok det är. Om jag någonsin kommer tillbaka till Irland (hoppas, hoppas, hoppas) så kan jag mycket väl tänka mig att läsa något mer av Colm Tóibín och då är jag förberedd på hans stil.

På Goodreads hade den 3,61 i genomsnitt (beräknat på 21 365 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Nora Webster: och dagarna går, Lyrans noblesser och A room of my own

Tisdagstrion: Krig

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Krig

Jodå, det finns några böcker i hyllan som man nog kan säga handlar om krig. Även om de nu mer handlar om hur vanliga människor drabbas av det än om själva kriget.

1. Morgon i Jenin av Susan Abulhawa är ju tyvärr mer aktuell än någonsin och jag läste den faktiskt bara knappt två månader innan allt började om igen.

2. En halv gul sol av Chimamanda Ngozi Adichie handlar om Biafras födelse och korta existens.

3. Jag ville egentligen inte ha med andra världskriget, men så kom jag fram till Boktjuven av Markus Zusak, som ju är en helt fantastisk bok.