Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Författare vars för- eller efternamn börjar på K
Lätt som en plätt och ett gyllene tillfälle att ha med Stephen King.
1. Stephen King, har jag nog sagt många gånger, har varit min husgud sedan mitten av 80-talet, då jag läste min allra första bok av honom, Död zon. Faktum är att den är ganska aktuell nu, eftersom den blivande presidenten i boken har ganska många likheter med Donald Trump. Liknande retorik och glorifiering av sig själv och mediemanipulation. Jag vill poängtera att boken gavs ut redan 1979.
2. Anna Kuru är motsatsen till Stephen King, om man tänker på antal ord. Hennes böcker är väldigt korta och oerhört stämningsfulla. Den första frosten var den första jag läste av henne och den handlar om Allis, som av olika skäl flyr undan till en ensligt belägen stuga i de norrländska fjällen. Allt hon vill är att vara ensam, men det blir hon inte.
3. Lyra Koli får också vara med. Hennes Allting växer överraskade mig rejält. Jag var helt säker på vad det var för typ av bok och det var en som jag inte ville läsa. Jag gjorde det ändå och ingen är gladare än jag. Den handlar om en värld, som efter klimatkatastrofer och världskrig, där människorna lever i artificiella klimatbubblor. Inget händer på riktigt. Allt är VR.
Titel: Konflikt Originaltitel: Konflikti Genre: Thriller Skapad av: Andrei Alén, Aku Louhimies, Helena Immonen TV-bolag: MTV Katsomo Skådespelare: Sara Soulié, Peter Franzén, Julia Korpinen, Charles Gibbons, Salah Isse Mohamed Premiär: 2024-11-30 Produktionsland: Finland Antal avsnitt: 6 Avsnittslängd: ca 43 min Såg den på TV4 Play 12 oktober - 15 oktober 2025
Handling
Under midsommarhelgen ockuperas den sydligaste delen av Finland, halvön Hangö, av en okänd fiende. Den nyvalda presidenten och försvarsmakten tvingas agera för att rädda civila och återta kontrollen.
Min kommentar
En serie som jag la till på vår lista för ganska längesedan, men som sambon av okänd anledning ratade, är Konflikt. Jag ville hemskt gärna se den, så jag bestämde enhälligt att den var nästa att titta på. Efter två avsnitt var vi helt fast och fullständigt överens om att allt är extremt trovärdigt.
Upplägget i den här serien är ungefär samma som i trilogin Operation Garbo, men i Finland. Och så väldigt mycket bättre. Det är svårt att greppa det här scenariot och ännu svårare att föreställa sig hur man själv skulle agera. Låt oss hoppas att vi aldrig får veta det.
Man får följa många olika personer. Förutom statsministern och presidenten så är det även en handfull värnpliktiga som efter en övning fastnat bakom fiendens linjer. Även deras kapten är fast där, men på en annan plats och på egen hand. Till att börja med. Vi får också följa en liten motståndsrörelse och en specialstyrka.
Statsministern höll på att göra mig tokig. Man kan inte förhandla med någon som kommer och ockuperar ens land. Vad ska man förhandla om? Presidenten däremot var av det rätta virket och det är väl så jag hoppas att våra politiker skulle agera om detta hände här. Det är många tuffa beslut att fatta när nationell säkerhet ställs mot den personliga säkerheten.
Mitt enda problem med den här serien var egentligen att den var på finska. Det gjorde att jag ibland inte riktigt hängde med i vem som sa vad, men så blir det alltid när jag inte förstår språket som talas. Min finska är obefintlig.
Konflikt är otroligt intensiv, otäck och skrämmande. Den är dessutom väldigt snyggt filmad. Och trovärdig. Sa jag det? Det påstås vara en andra säsong på gång, men det verkar inte vara bekräftat. Faktum är att jag inte har en aning om hur man skulle gå vidare härifrån.
På Trakt.tv har serien 3,4 i genomsnitt (beräknat på 136 betyg).
På IMDb har serien 7,2 i genomsnitt (beräknat på 2,7k betyg).
Jag ger den 4,5.
Titel: Why him? Originaltitel: Why him? Genre: Komedi Regissör: John Hamburg Manus: John Hamburg, Ian Helfer, Jonah Hill Skådespelare: Zoey Deutch, James Franco, Bryan Cranston, Megan Mullally, Keegan-Michael Key Utgivningsår: 2016 Produktionsland: USA Längd: 113 min Serie: - Såg den på Disney+ 7 november 2025
Handling
Barb och Ned Fleming besöker sin dotter Stephanie på college i sällskap med sonen Scotty. Det blir inte riktigt som han tänkt sig då hennes nya pojkvän Laird dyker upp och visar sig vara hans värsta mardröm. Laird, är en framgångsrik men socialt handikappad Sillicon Valley-miljonär som inte riktigt har något filter. Vilket är en av anledningarna till att Ned anser att han inte är passande för hans dotter. Men hans panik urartar då han inser att pojkvännen tänker fria ...
Min kommentar
Jag minns inte längre på vilka grunder jag la till Why him? i vår lista, det var ett tag sedan. Denna fredag tyckte jag att vi kunde behöva en komedi och det har vi inte jättemånga på våra listor, så det fick bli den. Då upptäckte jag, dessutom, att den är ganska gammal (från 2016), men eftersom vi redan satt redo att starta den så orkade jag inte bry mig om det.
Egentligen så förstod jag av de allra första replikerna att det här inte skulle vara en film för oss och jag frågade till och med sambon om vi skulle stänga av. Men vi fortsatte ändå. Humorn är väldigt lågnivå, av kiss-och-bajs klass och varning utfärdas härmed för filmen om du inte tycker att det är kul.
I mitt huvud så tänkte jag att James Franco är en seriös skådespelare. Han gör visserligen sin roll här bra, men det finns inte en seriös molekyl i hela filmen. Rent generellt så är jag oerhört less på att tech-(miljardärer)-människor alltid(?) framställs som otroligt omogna, barnsliga och fullständigt utan social kompetens. Huruvida det gäller miljardärerna kan jag inte svara på, men det gäller definitivt inte de andra. Nåväl, hans karaktär Laird är i alla snäll, men gör fel saker av rätt orsaker. Hans tilltänkta svärfar Ned är bara en hemsk person. Och Bryan Cranston som spelar honom kände ingen av oss igen.
Det är helt omöjligt att inte fråga sig själv vem som ens beter sig så här. Men det stora mysteriet är hur en normalt funtad kvinna kan falla för en sådan. Vad kan hon rimligtvis se hos honom? Förutom pengarna då. Det är ju inte heller så sympatiskt. Elon Musks lilla cameo har inte åldrats väl. Behållningen är nog att halva Kiss överraskande dyker upp.
Jodå, Why him? bjöd på en handfull skratt, men däremellan, större delen av tiden, är den otroligt obehaglig och pinsam. Den är hysterisk, löjlig och överdriven. Könsord, svordomar (jag tyckte det kunde vara kul att veta hur många gånger ordet f*ck sägs och det finns minsann en sådan lista. 78 gånger sägs det) och sex är inte vad jag tycker är roligt.
På Letterboxd hade den 2,7 i genomsnitt (beräknat på 159 990 betyg).
På IMDb hade den 6,2 i genomsnitt (beräknat på 133k betyg).
Jag ger den 2,0.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.
Det har kommit snö i Lund! Något som faktiskt inte händer varje år, har jag märkt. Jag skyndade mig ut och tog ett kort på det. Innan det försvinner. För det gör det ju, snabbt. Gärna efter att det har både töat och fryst så att det blir glashalt och skridskor är att föredra.
Läsningen har av okänd anledning saktat ner ordentligt nu. Den har gått tillbaka till det som var "normalt" tidigare i år. Tråkigt, men sant. I alla fall så har jag läst klart alla planerade böcker i november och jag kände att jag nog behövde en, typ, tegelsten. Då hittade jag en gammal författarfavorit, Marian Keyes, och Oväntat besök på Star Street. Den har precis under 600 sidor. Jag har ju läst alla äldre böcker om familjen Walsh, med stor behållning. Om jag har fattat rätt så råder det lite delade meningar om denna.
Min smakebit är sida 146:
De stötte ihop med sikherna på svensexa i kön utanför Samara, och det var en av dem som föreslog att man skulle kapa The Viking Splash. Det tyckte Lydia lät utmärkt, för hon avskydde att stå i kö, det var förödmjukande.
"Du är för otålig", hade Shoane sagt tidigare, när de ställde sig i kön. Shoane ville komma in på Samara: hon förevisade sina nya, röda skor som större delen av Dublin hade sett, och hon ville att även gästerna inne på Samara skulle få delta i upplevelsen. "Det är Poppys möhippa", hade hon sagt. "Du måste göra allt hon vill."
"Jag avskyr bara att slösa bort tid", hade Lydia frustrerat svarat. Nuförtiden hade hon så få lediga kvällar ...
"Vi köar så fort vi kan", hade Poppy lugnat henne. "Vi blir insläppta på tio röda."
Författare: Clare Mackintosh Titel: Låt mig vara Genre: Thriller Antal sidor: 431 Originalspråk: Engelska Originaltitel: Let me lie Översättare: Hanna Svensson Serie: - Förlag:Lind & Co Utgivningsår: (original) 2018 (min) 2019 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 21 oktober 2025
Första meningen:Döden klär mig inte.
Baksidetext
För ett år sedan tog Caroline Johnson sitt liv, som ett tragiskt eko av sin makes tidigare självmord.
Nu är Carolines dotter Anna nybliven mamma. Anna saknar sina föräldrar, och särskilt sin mamma mer än någonsin, och börjar leta efter information om de två dödsfallen. Ju mer hon gräver i det hela, desto mer tveksam blir hon till det hon hittar. Frågan är om föräldrarna verkligen begick självmord. Efter hand blir Anna övertygad om att det är något helt annat som har hänt, och misstanken om att föräldrarna blivit mördade växer sig allt starkare. Men när Anna på allvar lyfter på locket till det förgångna utsätter hon sig själv och sin familj för en fara hon aldrig någonsin kunnat föreställa sig.
Min kommentar
För snart tio år sedan läste jag Clare Mackintoshs debut och man kan nog väldigt kort säga att den tog mig med storm. Även hennes andra bok var riktigt bra, men trots detta så har den tredje, Låt mig vara, stått och värmt min bokhylla i över sex år. När oktoberläsningen gick undan bättre än förväntat så tyckte jag att det minsann var dags att äntligen läsa den.
Hela läsningen höll på att ta en ände med förskräckelse. Helt oväntat dök det upp ett element som tycktes vara något som jag innerligt avskyr i den här typen av böcker. Sanningen är att jag blev löjligt irriterad, faktiskt ganska arg. Samtidigt tänkte jag att Clare Mackintosh är en alldeles för bra författare för att ta till sådana här tjuvknep. Och det är hon fortfarande. Nog sagt om detta.
Favoritkaraktär är den pensionerade polisen Murray Mackenzie. Han har överhuvudtaget ingen huvudroll, men det är ett riktigt fint porträtt av en människa som bryr sig. Det finns för få av den sorten i litteraturen. Ja, i verkligheten också. De andra karaktärerna är mer irriterande än något annat. Somliga mer än andra. Lite som myggor som man hör surra, men man ser dem inte.
Den svenska titeln missar en del i översättningen, vilket är lite tråkigt. Så kan det ju bli ibland när något egentligen inte går att översätta, men något bättre tycker jag nog att man hade kunnat hoppas på.
Helt ärligt så blev jag fullständigt lurad, ända från början. Jag misstänkte helt fel person. Sedan kom det en viktig ledtråd och då var jag henne på spåren. Trodde jag. Det gällde dock bara till viss del för hon lyckades vilseleda mig om upplösningen. Jösses, vad jag älskar när jag inte kan klura ut allt. Slutet lämnar en fråga obesvarad och det är meningen så. Man får själv komma fram till sin egen sanning. Jag vet vad jag tror.
Låt mig vara har en ganska lång uppbyggnadsfas. Jag gillar det. En thriller ska vara långsam, lite åt det eftertänksamma hållet. Annars är det en action och det passar inte alls lika bra som bok. Vilket får mig att fundera på varför de här böckerna inte har filmatiserats. Alla tre som jag har läst skulle passa förträffligt som film.
December, självaste julmånaden, är snart här. Jag har bara en enda utmaningsbok för 2025 kvar så i år tänker jag faktiskt gå all in på julböcker. Eventuellt så finns det en risk att jag tröttnar på det ljusa och glada, men då finns det säkert utrymme för att klämma in något mörkt och dystert också.
• En rysk gentleman av Karin Alfredsson. Finish That Series. Hyllvärmare.
• Juleljus för vilsna själar av Siri Gustafsson.
• Jul på Katthotellet av Jessika Devert.
• Snökaos och chokladpraliner av Anna Alemo.
• Den sista adventskalendern av Jenny Fagerlund.
• Julmiraklet av Caroline Twamley.
Det vimlar ju av tävlingar på Instagram, men jag brukar bara scrolla förbi dem. Så gott som alltid så måste man göra något, som jag inte vill, för att vara med. Just den här tävlingen fick mig att stanna till.
Den första anledningen att jag ens läste inlägget var att jag så väldigt gärna ville vinna boken, Månsken och mozzarella av Christoffer Holst. Jag var bara tvungen att kolla vilken motprestation som krävdes. Den här gången var det en enkel sak, man skulle bara svara på ett par frågor och sedan berätta vart i Italien man skulle vilja åka och varför. För mig är det lätt som en plätt och Gardasjön levererade även på det här sättet, för jag vann 😁 Förutom boken så vann man också italienska mandelkakor (goda!) och spaghetti (har inte provat än). Nu funderar jag på om denna kanske vore lämplig att läsa i jultid 🤔 Tack för vinsten Månadens bok och Christoffer Holst.
Författare: M R Carey Titel: Flickan med gåvorna Genre: Skräck Antal sidor: 390 Originalspråk: Engelska Originaltitel: The girl with all the gifts Översättare: Johanna Svartström Serie: Flickan med gåvorna 1 Förlag: Pocketförlaget Utgivningsår: (original) 2014 (min) 2017 Format: Pocket Källa: Bokhyllan Utläst: 16 oktober 2025
Första meningen: Hon heter Melanie.
Baksidetext
Melanie är en mycket speciell flicka. Varje morgon väntar hon i sin cell på att dagens lektioner ska börja. När de hämtar henne håller en vakt en pistol riktad mot hennes huvud medan två andra spänner fast henne i stolen.
Flickan med gåvorna är en historia som utspelar sig i ett ödelagt England efter en zombieapokalyps. För de som hann stänga in sig finns det fortfarande hopp om en framtid och lilla Melanie visar sig vara nyckeln till allt.
Min kommentar
Ibland har man förutfattade meningar om böcker/genrer. Flickan med gåvorna är en bok jag tyckte att alla läste och alla älskade när den kom. Mot bättre vetande (förutfattade meningar) så köpte jag den. Sedan har den blivit liggande (förutfattade meningar). I år bestämde jag mig för att det fick vara nog och gå emot mina förutfattade meningar, så jag tog med den i min Boktolva. Ibland har man så fel.
Något jag överhuvudtaget inte gillar att vare sig läsa om eller se är [spoiler]zombies[/spoiler], så jag var mycket skeptisk när jag började. Men den här historien är inte som alla andra. Det är en väldigt annorlunda bok. Nästan vacker. (En del av) Människorna är hemskare än monster. Ett av monstren är mänskligare än den delen av människorna.
Själv visste jag ytterst lite om boken när jag började läsa, jag hade knappt läst baksidetexten. Jag tror att den vinner på det, så jag tänker inte berätta så mycket. Däremot så funderade jag en del på vad i hela friden boken skulle handla om, efter att jag hade kommit en bit in. Jag insåg ju att här måste det hända något omvälvande. Det gjorde det.
Beskrivningen av hur man på bästa sätt plockar ut en hjärna från en skalle, utan att skada den, är så otroligt detaljerad. Personligen så tycker jag inte att det är speciellt äckligt. Det är oblodigt och vetenskapligt, egentligen mer intressant än äckligt.
Man får inte speciellt mycket bakgrund här, vad det var som hände. Det har gått ungefär två decennier sedan det som hände hände och många minns inte ens hur det var innan. Jag saknar egentligen inte bakgrunden, man får en hel del antydningar, men jag undrar ju. Då kan man ju bli sugen på att läsa fortsättningen, eller prequel är den ju om man ska vara noga. I vilket fall så ska jag snart se filmen som baseras på den här boken. Den är ett måste.
Jag var fullständigt uppslukad av den här historien, från start till mål. Jag kommer nog aldrig att glömma vare sig berättelse eller karaktärer. De känslor som boken får mig att känna är så oväntade. Med tanke på vilken typ av bok det är.
Slutet på Flickan med gåvorna gör mig först förbannad. Sedan andlös. Det är ett fantastiskt slut. Genialiskt. Framför allt fullständigt oväntat. Tänk att jag fortfarande kan bli överraskad. Och fy för förutfattade meningar som nästan fick mig att inte läsa.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Systrar
Det var inte ett helt lätt tema den här veckan, men jag lyckades hitta tillräckligt många i alla fall.
1. Hur blir det med julen? av systrarna Annika och Jessika Devert handlar om fyra systrar som, när deras far dör, upptäcker att de inte alls har samma uppfattning om uppfattning om varken barndomen eller pappan. Inte så mycket julbok egentligen, men det finns en del julkänsla.
2. Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson har kanske inte systrar som huvudfokus, men det är en väldigt stor del. Storasyster Gunni har blivit utkastad från Jehovas vittnen och är nu polis. Hennes lillasyster Gerd är kvar i församlingen, men nu har hon försvunnit.
3. Gånglåt av Elin Olofsson handlar väl egentligen också om systrar som har lite olika uppfattning om saker och ting. Den kända sångerskan och låtskrivaren Sonia åker till sin gamla släktgård i Gärningsberg i Jämtland. På gården väntar Gun-Britt, Sonias syster, som driver servering och loppis och tycker att hela världen borde skärpa sig. Inte minst Sonia.
Titel: Parenthood Originaltitel: Parenthood Genre: Drama Skapad av: Jason Katims TV-bolag: NBC Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Monica Potter Premiär: 2010-09-14 Produktionsland: USA Antal avsnitt: 22 Avsnittslängd: ca 43 min Såg den på Netflix 9 september - 8 oktober 2025
Handling
Braverman-familjen att navigera vardagens utmaningar. Adam och Kristina hanterar Max Aspergersdiagnos och Haddies försökt till frigörelse. Sarah försöker hitta sin plats i livet och hittar tillbaka till skrivandet. Crosby och Jasmine kämpar med familjelivet, medan Julia och Joel överväger att utöka familjen. Samtidigt försöker Zeek och Camille hålla ihop sitt äktenskap och hitta balans i pensionen.
Min kommentar
Efter att ha sett första säsongen av Parenthood så behövde jag en liten paus från familjen Braverman. De är ju ganska påfrestande, om man är jag. Samtidigt så är de ju helt fantastiska att umgås med så bara några månader senare tyckte jag att det var dags för andra säsongen.
Jag trodde nog faktiskt att de inte kunde bli värre, men jag hade fel. Den amerikanske dubbelmoralen och hyckleriet firar triumfer och det blir så oerhört tydligt här. Den som gör det okej att spionera på sina barn, mer eller mindre behandla dem som fångar med noll rätt till privatliv. Då pratar jag om sextonåriga halvvuxna. Jag blir så vansinnigt irriterad. Den uppfostringsmetoden hade inte fungerat på mig, men mina föräldrar litade på att de hade uppfostrat mig på ett bra sätt.
Det finns massor av scener där alla pratar samtidigt, om sin egen lilla grej. De scenerna är jag omåttligt imponerad av, de känns helt naturliga, men måste ha varit svåra att få till. De får mig att känna exakt samma som jag gör när det händer i verkligheten. Jag vill bara fly.
Adam och Kristina gör mig fullständigt skogstokig och jag funderar på om de är oförmögna att göra något rätt. Har de ingen som helst känsla för hur det är att vara ung? Även Sarah gör mig irriterad. Lauren Graham gör i stort sett samma karaktär som hon är Lorelai i Gilmore girls. Crosby känns nästan normal i sammanhanget, men favoriterna är Julia och Joel. Det är så vilsamt hos dem.
En sådan här familj hade gjort mig till ett nervvrak, men trots alla irritationsmoment så är det ändå en serie som får mig att må bra. Det finns ju ungefär lika mycket att bli glad av som att irritera sig på. Syskonrelationerna är helt underbara. På något udda sätt så är de alltid där för varandra. Även om de ibland är som hund och katt.
Parenthood är lite som att åka berg-och-dalbana, man bjuds på allt. Den är upplyftande och får mig att känna nästan alla känslor som finns. Det bästa är ändå att när de blir för mycket så kan jag bara stänga av.
På Trakt.tv har serien 4,05 i genomsnitt (beräknat på 1,8k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 43k betyg).
Jag ger den 4,0.
Titel: A house of dynamite Originaltitel: A house of dynamite Genre: Thriller Regissör: Kathryn Bigelow Manus: Noah Oppenheim Skådespelare: Idris Elba, Rebecca Ferguson, Gabriel Basso, Jared Harris, Tracy Letts Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA Längd: 115 min Serie: - Såg den på Netflix 1 november 2025
Handling
USA upptäcker att en kärnvapenbestyckad missil avfyrats och är på väg mot en av deras storstäder. Amerikanerna har ingen aning om vem som är ansvarig men de har 18 minuter på sig att bestämma sig för hur de ska svara på attacken.
Min kommentar
En film som jag fick ögonen på för ett tag sedan, redan innan den hade börjat streama, är A house of dynamite. Jag kan inte påstå att jag hade någon koll på vad den handlade om, bara att det var något med en missil. Och så visste jag att Rebecca Ferguson är med i den. Första möjliga helg så bestämde jag enhälligt att vi skulle se den.
Filmen visar väl i stort sett där vi är nu, minus kärnvapenmissil på väg. Frågeställningen är oavsett det samma: Ska vi våga lita på varandra? Eller kanske snarare, just nu, med tanke på vilka som är ledare i de olika länderna: Går det överhuvudtaget att lite på vad någon av dem säger? Filmen ger upphov till massor av frågor, men ger inga svar alls.
Precis när man tror att spänningen ska stegras ytterligare så byts perspektivet. Det enda det egentligen betyder är att man nu får se folk säga det som man tidigare bara har hört dem säga. Det var lite rörigt första gången detta hände, innan man (jag) fattar upplägget, men andra gången hängde jag med. För ja, det upprepas ett par gånger. Jag är osäker på om detta faktiskt tillför något eller om det bara gör filmen onödigt utdragen. Förmodligen så är det första alternativet sant, eftersom jag aldrig blir uttråkad.
Rebecca Ferguson är riktigt bra, tycker jag, men det brukar hon ju vara. Hon kunde i alla fall gott ha fått större utrymme. Idris Elba kände jag faktiskt inte ens igen, men han är också bra.
Min stora undran, och lite av elefanten i rummet, är hur i hela friden man hämnas en attack när man inte vet vem som attackerat. Är det verkligen lämpligt att bomba hela världen i det läget? Bara för säkerhets skull, liksom?
A house of dynamite (älskar titeln, för övrigt, efter att den förklarades i filmen) är en viktig film. Nu mer än någonsin. Jag sällar mig för övrigt till klicken som gillar slutet. De frågor som man ställer sig är inga som kan besvaras av oss vanliga människor, men vi kan/måste ställa dem till de som kan svara.
På Letterboxd hade den 2,9 i genomsnitt (beräknat på 144 215 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 63k betyg).
Jag ger den 4,0.
En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.
Ännu en vecka har gått och även den här har varit helt okej. Lika fort som förra gick den dock inte. Den här helgen har varit helt oplanerad och jag måste erkänna att det är min favoritsort. Jag har dessutom äntligen plockat fram mitt pussel igen. Det var väldigt längesedan jag var i den form som krävs för det, men nu så.
Egentligen så läser jag Dödens hemligheter av Stephen Booth, men den är i sluttampen så smakebiten blir från nästa bok jag ska läsa. Den som fruktar snön är H S Palladinos debut och ska vara en psykologisk spänningsroman. En norsk sådan dessutom och det är två saker som brukar passa mig. Vi får väl se.
Min smakebit är från början av boken:
Det är sent på kvällen när hon ringer. Hennes röst har den omisskännliga hesheten hos någon som har varit berusad alldeles för länge.
"Det är jag", säger hon.
"Ursäkta?"
"Jag." En suck. "Azora."
Det tar några sekunder innan bilden av henne faller på plats i mitt huvud. Jag kväver ett stön, känner hur det drar kallt över axlarna.
"Hur i helvete ... Hur ...?" Orden, de som är vänliga, men bestämda, är inte lika lättillgängliga längre.
"Måste träffa dig", säger hon. "Nu."
Författare: Anna Kuru Titel: Hungermyren Genre: Thriller Antal sidor: 234 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: - Förlag:Modernista Utgivningsår: (original) 2025 (min) 2025 Format: Inbunden Källa: Bokhyllan Utläst: 11 oktober 2025
Första meningen: Det är en sommarmorgon när allt tar slut.
Baksidetext
När Mikael återvänder till Kiruna efter flera år i Stockholm väntar en ny tillvaro som Key Account Manager på ett mindre men växande gruvbolag. En av hans nya arbetskamrater, Blenda, berättar om en guldåder som enligt sägen ska finnas i trakterna kring fjället Kuormakka. Men det är en historia som Mikael inte bara känner till sedan tidigare – han är redan fast besluten att hitta guldet.
I byn Karesuando bor Mikaels farmor Laila, som vet saker som ingen annan känner till. När ett fotografi med en risku, en samisk silverbrosch, kommer i dagen väcks gamla minnen till liv: konflikter och dolda hemligheter mellan samer och tornedalingar som sträcker sig över generationer och landsgränser.
Mikaels familjehistoria har länge varit höljd i dunkel. Men det finns de som inte har glömt, och som inte heller kommer att ge sig förrän alla spår av det som en gång hände är utraderade.
Min kommentar
Ända sedan jag läste Anna Kurus första bok, för fem år sedan, så har hon varit en favorit och jag har ständigt väntat på nya böcker av henne. När jag såg att Hungermyren var på gång så blev väntan ännu ivrigare och lyckan var verkligen total när den överraskande dök upp i brevlådan. Den trängde sig omedelbart före i kön.
Egentligen så är jag nog osäker på om jag vill kalla detta för en spänningsroman. För mig spelar det ingen roll, jag läser hennes böcker oavsett vad de kallas. För andra, som ratar allt som antyder minsta spänning, är det ju synd. Det är i alla fall andlöst spännande. Bara inte på det vanliga sättet. Vartenda ord är viktigt och betyder något. Det finns ingen som helst utfyllnad. Om jag ska vara lika kortfattad som Anna Kuru: Läs den!
Det är en både sorglig och vacker historia som vecklar ut sig på dessa få sidor (bara runt 230 stycken). Det märks tydligt att Anna Kuru älskar naturen. Hon förmedlar den kärleken på ett sådant sätt att jag känner samma sak. Kanske måste grundkärleken finnas där, det vet jag inte, för den har jag. Lailas berättelse gör mig alldeles varm i hjärtat, samtidigt som jag blir riktigt ledsen. Det känns väldigt privat och intimt att få titta in i den här världen ett tag.
För mig är det fullständigt obegripligt hur mantrat "grön omställning" kan betyda att man förstör naturen. Inte heller så är ju batterier till elbilar och andra elpryttlar ett dugg miljövänligt. Snarare tvärtom. Men det låter så klart bra med el. Som vi dessutom inte har. Men allt det är så otroligt kortsiktigt tänkt. Det största problemet är väl egentligen att de som sitter och bestämmer var gruvor, vindkraftverk och annat som förstör miljön ska läggas/byggas själva så klart inte bor där. Jag är ganska säker på att de inte skulle vilja ha något av det i sitt eget närområde.
Hungermyren ger mig mycket att fundera på och många tankar väcks. Dock blir det inga enkla svar. Det blir ännu mer speciellt att läsa den nu, när jag faktiskt har varit i området. Både i Kiruna och bara några mil från Karesuando. Det enda dumma med att ha läst boken så här snabbt är att jag nu förmodligen får vänta länge på nästa.
På Goodreads hade den 3,0 i genomsnitt (beräknat på 12 betyg).
Jag ger den 4,0.
Detta är en sådan bra utmaning och förhållandevis enkel att det faktiskt är fjortonde året som jag kör den. Den startade hos enligt O och går ut på att läsa tolv nya författare under året och det är en utmaning som passar mig jättebra, eftersom jag oftast läser betydligt fler. Det brukar alltså inte vara någon utmaning i egentlig mening.
Min ambition brukar vara att blanda genrer och 2025 har jag satsat stenhårt på att välja böcker som kanske inte allihop ligger så långt utanför min comfort zone, men som åtminstone inte är deckare. Jag tycker faktiskt att jag har lyckats riktigt bra.
Den betygsmässiga träffbilden var i år ganska spretig. Lägsta betyget 2 och högsta 5 (jajamän!). Lite besviken är jag över att inte ens hälften av de tolv böckerna fick 4 eller högre i betyg, bara fem av dem lyckades med det. I gengäld så var det ju då en som fick 5, det händer inte varje år. Huruvida jag kommer att läsa något mer av någon är faktiskt lite oklart, men fem av författarna (Bäck, Carey, Catton, Dalton, Moyes) kan jag lätt se mig läsa ännu en bok av. Ingen av dem finns dock i min hylla.
Kanske beror det på att jag gick en bit utanför min comfort zone när jag valde böcker till utmaningen, men besvikelserna var betydligt fler i år än förra året. Två av dem (McGee, Thomas) kan jag nog med säkerhet säga att jag inte kommer att läsa igen. Fyra av dem (Avdic, Cronin, Harris, Ishiguro) kommer jag inte att prioritera att läsa mer av, men hittar jag något som verkar intressant så kan det så klart hända.
Betygen blev en 2:a, en 3:a, fem 3,5:or, fyra 4:or och en 5:a, vilket ger ett genomsnitt på 3,62. Ganska mycket sämre än förra året, då det var svindlande 3,75 (3,71 för 2023, 3,33 för 2022, 3,41 för 2021, 3,62 för 2020 och 3,71 för 2019). Det verkar ändå hålla sig hyfsat jämnt. En fullpoängare alltså, men lyckligtvis inte någon på andra sidan skalan.
Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Tanken är att detta ska få fungera som ställföreträdare för Hett i hyllan, som alltså har tagit paus till årsskiftet. Vi får väl se om det är befogat och rimligt att köra detta en gång i veckan, så mycket kanske jag inte läser, men vi kör på tills motsatsen blir bevisad.
Nyss: Andnöd av Amy McCulloch, en bok som man väl kan säga handlar om (mardröms)bergsbestigning. Om jag har förstått det rätt så är Amy McCulloch insatt i den här världen och det märks. Det hade så lätt kunnat bli ett frossande i ointressanta detaljer, men jag tycker att hon höll det på en bra nivå.
Nu: Dödens hemligheter av Stephen Booth, den sextonde delen om Ben Cooper och Diane Fry. De första tio (eller så) delarna slukade jag, men sedan så har det blivit mindre och mindre av det som jag gillade. Jag hoppas att denna är lite mer om både Cooper och Fry. Det här är den sista som har översatts till svenska, men det finns ytterligare två delar och det verkar inte komma fler. Jag antar att jag får sväva i ovisshet om hur det hela slutar.
Nästa: Den som fruktar snön av H S Palladino vet jag egentligen ingenting om, så det ska bli spännande att läsa den.
Författare: Sara Lövestam Titel: Finns det hjärterum Genre: Drama Antal sidor: 312 Originalspråk: Svenska Originaltitel: - Översättare: - Serie: Kouplan 4 Förlag:Piratförlaget Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2017 Format: E-bok Källa: Bokhyllan Utläst: 9 oktober 2025
Första meningen: Det är morgon och barnen i Uppsala lämnas hos sina förskollärare.
Baksidetext
Kouplan vill aldrig mer tänka på livet han en gång levde. Han har sitt uppehållstillstånd nu, och detektivuppdragen har bytts ut mot praktik på Farsta bibliotek. Jo, en sak lämnar fortfarande inte hans tankar: Vad har hänt hans bror?
I Uppsala vaknar Victor Holmberg kallsvettig om nätterna. Hans förflutna släpper honom inte. Just när han trodde att det fruktansvärda var bakom honom, kommer de igen med förnyad kraft. Männen som aldrig slutar söka.
I en trea i Hagsätra bor fem afghaner, tre afrikaner och två östeuropéer. För femton kronor i timmen städar de, lagar mat och serverar, duckar för gränspoliser och chefers chefer. När en av dem mördas är det som om det aldrig har hänt.
I sökandet efter sin bror befinner sig Kouplan plötsligt i sitt sista detektivuppdrag, och tvingas möta skuggorna igen. Kanske har de aldrig lämnat honom.
Min kommentar
Då var det till slut dags att ge sig på sista delen i serien om Kouplan, Finns det hjärterum. En resa som har tagit mig sju och ett halvt år. Kouplans resa har inte varit lika lång tidsmässigt, men väl lika lång på andra sätt.
Det var med blandade känslor som jag tog tag i den här boken. Det är sorgligt att skiljas från Kouplan, jag tycker verkligen om honom. Världen behöver fler Kouplans. Goda människor som genuint bryr sig om andra. Hur svårt de själva än har det.
Den lilla, lilla dippen i förra boken var högst tillfällig och här är vi tillbaka till det vanliga igen. Det är en gripande och berörande historia och rolig ibland också. Som när Kouplan tycker att det är konstigt att Hilla heter som en möbel. Det fick mig faktiskt att skratta högt.
Att ta upp och belysa samhällsfrågor med hjälp av skönlitteratur är ett fantastiskt sätt att uppmärksamma problem. Böckerna väcker frågor som man förmodligen aldrig har funderat på. Om de inte gör det så vågar jag nog påstå att att något är väldigt galet. Det enda underliga är att Kouplan själv tydligen inte ens har reflekterat över det. Onekligen ett delikat problem.
Sara Lövestam gör det så bra. Det märks att hon har träffat många som har haft mycket att berätta. Och att hon faktiskt bryr sig. Tack vare det så bryr sig även läsaren. Det är helt omöjligt att inte bli engagerad i Kouplans och hans vänners öden.
Titlarna på böckerna i serien är så finurliga och jag uppskattar verkligen dem. Samtliga är väldigt svenska uttryck, det är oerhört genomtänkt.
Finns det hjärterum är ett fint och värdigt avslut på serien. Jag kan bara rekommendera alla att läsa de här böckerna. I rätt ordning, så klart. Jag önskar Kouplan (eller Daniel då) alla lycka och välgång. Och nej, det är inte deckare. Inte alls och inte ens i närheten. Nu ska jag kolla vilka andra böcker av henne jag ska ge mig på. Kanske grammatikböckerna. Det vore kul.
På Goodreads hade den 4,01 i genomsnitt (beräknat på 218 betyg).
Jag ger den 4,0.
Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord
Veckans tema: Kvinnliga författare utanför Sverige
Det blev faktiskt lite svårt att plocka ut bara tre. Lite enklare blev det när jag bestämde mig för att överge de "vanliga" länderna.
1. Kelly Rimmer är från Australien och den enda bok jag har läst av henne, En mors bekännelse, har nog varit med i Tisdagstrion åtminstone ett par gånger. En helt fantastiskt bra och berörande bok.
2. Claudia Piñeiro är från Argentina, hon har skrivit massor av böcker, men jag tror att endast Torsdagsänkorna är översatt till svenska. En riktigt bra bok och det hade varit kul att läsa mer av henne.
3. Dolores Redondo är från Spanien och även av henne har jag bara läst en enda bok, Den osynlige väktaren. Den är lite annorlunda mot vad i alla fall jag är van vi, men när man har vant sig så är det bra. Det är den enda av hennes böcker som har blivit översatt till svenska. Tyvärr.
Titel: The Capture Originaltitel: The Capture Genre: Thriller Skapad av: Ben Chanan TV-bolag: BBC Skådespelare: Holliday Grainger, Isaac Turner, Indira Varma, Ron Perlman, Lia Williams Premiär: 2022-08-28 Produktionsland: Storbritannien Antal avsnitt: 8 Avsnittslängd: ca 45 min Såg den på Viaplay 1 oktober - 3 oktober 2025
Handling
Storbritannien utsätts för hackad media och politisk manipulation. Kriminalinspektör Rachel Carey utreder en politiker som utsätts för en serie handlingar som involverar deepfake-teknik, "osynliga" lönnmördare och korruption inom media. Hon måste navigera i en farlig värld där det blir allt svårare att lita på vad hon ser.
Min kommentar
I sjukstugan i Portugal gick det åt TV-serier med en otrolig fart. Det var liksom nästan det enda jag orkade med. Egentligen så ville jag inte titta på något som krävde något av mig, men samtidigt så var jag så sjukt sugen på att se fortsättningen på The Capture. Så den fick det bli.
Om man inte gillar konspirationer eller teorier om dem så kan det kanske vara värt att undvika den här serien. Vi andra kan med stor behållning se den, vågar jag nog påstå. Här är det konspirationer på riktigt hög nivå. Faktum är att jag egentligen tycker att alla ska se den. Bara så att man är medveten om att man inte ska tro allt man ser.
Att man inte längre kan lite på det man ser, förutom med alldeles egna ögon, vet vi väl allihop. I vilket fall så borde vi veta det. Jag tror (eller så är det bara för att jag hoppas så intensivt) att det inte går att göra det de gör. Men vem vet. I bästa fall så är det bara en tidsfråga tills man kan det.
AI är i många fall oslagbart, men när det används fel så blir det snabbt väldigt farligt. Människan (vissa i alla fall) är ju tyvärr funtad så att om det går att missbruka något så gör man det. Det blir ju inte jättebra när de som är menade att skydda oss andra vänder systemet mot oss, när de som är satta att övervaka att vi vanliga medborgare följer lagen själva bryter den. För vår skull. Påstår de. Jag har så otroligt svårt för det där med att ändamålet helgar medlen. Det är inte alltid så.
Den här andra säsongen var inte riktigt lika bra som den första, tycker jag. Bara marginellt, men ändå. Främst kanske för att det var mer förutsägbart vem som låg bakom och varför. Jag kastade ur mig den teorin ganska tidigt. Nu stör det inte speciellt mycket, för det är ändå mycket spännande.
The Capture är en mindblowing serie, med en otroligt skrämmande handling. En tredje säsong är tydligen på gång, men hur man ska fortsätta efter slutet på denna förstår jag inte. Det känns nästan omöjligt. Men, britterna vet verkligen hur man gör bra TV, så det löser de säkert.
På Trakt.tv har serien 3,95 i genomsnitt (beräknat på 1,3k betyg).
På IMDb har serien 8,0 i genomsnitt (beräknat på 28k betyg).
Jag ger den 4,0.
Titel: Mission: Impossible – The Final Reckoning Originaltitel: Mission: Impossible – The Final Reckoning Genre: Action Regissör: Christopher McQuarrie Manus: Bruce Geller, Christopher McQuarrie, Erik Jendresen Skådespelare: Tom Cruise, Hayley Atwell, Pom Klementieff, Simon Pegg, Ving Rhames Utgivningsår: 2025 Produktionsland: USA Längd: 170 min Serie: - Såg den på blu-ray 24 oktober 2025
Handling
Ethan Hunt och hans IMF-team fortsätter sitt sökande efter den skrämmande AI som kallas ENTITETEN som har infiltrerat underrättelsenätverk över hela världen. Samtidigt har de världens regeringar och en mystisk vålnad från Ethans förflutna hack i häl. Tillsammans med nya allierade befinner Hunt sig i en kapplöpning mot tiden för att förhindra att världen som vi känner den att förändras för evigt.
Min kommentar
Nu för tiden är det så sällan jag köper film att jag faktiskt hade problem att hitta någonstans att köpa Mission: Impossible - The final reckoning. För äga den måste jag ju. Tyvärr så hade vi inte tid att titta på den första helgen efter att jag hade fått den, utan den fick vänta en vecka till. Jag var så taggad.
För mig personligen så är det en evinnerlig tur att den där AI-entiteten framställs så inte trovärdig. Lite töntig, till och med. Annars så hade den skrämt mig ordentligt. Då skrämmer de där stridpittarna mig mycket mer, men lyckligtvis så fanns det även en stor ledare som vågade visa tillit. Precis vad världen behöver nu. Vissa scener gav mig också ångest på riktigt. Speciellt den där orimligt långa flygplansscenen. Exakt så där kan mina mardrömmar se ut, när/om jag har några.
Ett litet märkligt fenomen, som jag bara delvis har reagerat på tidigare, är de människor som omger Ethan Hunt. Alla kvinnor är utan undantag undersköna (och även smarta och starka), vilket jag har tänkt på tidigare. Den här gången började jag fundera på männen runt honom. De är, i stort sett utan undantag, mer eller mindre ordinära (till utseendet då). Inga hunkar så långt ögat kan nå. Förutom Ethan Hunt själv. Kan det vara så att det är meningen? Eller är det så att endast vackra kvinnor får en roll i Hollywood?
Jag är så vansinnigt imponerad av Tom Cruise och de stunts han gör. Speciellt med tanke på att han ju inte är någon ungdom längre. Hannah Waddingham dyker upp lite överallt nu och det är kul tycker jag. Hon gör det bra. Min favorit i den här filmserien kommer emellertid alltid att vara Benji.
Det största (enda?) problemet med filmen är att den är väldigt lång. Väldigt, väldigt lång. Nästan tre timmar. Kanske hade den inte behövt vara det. Även om den nu faktiskt aldrig var tråkig. Tvärtom. Här snackar vi äkta underhållning. Från första filmrutan till den sista. Det är till och med så att det nästan har gått inflation i i-sista-sekunden scener. De är faktiskt så många att jag inte orkar bry mig längre.
Mission: Impossible - The final reckoning har riktigt många tillbakablickar till de tidigare filmerna. Det får mig att fundera på om detta kan vara den sista. Om det är det så är det snyggt hopknutet. Många scener är egentligen helt orimliga, men vem bryr sig? Detta är underhållning när den är som bäst.
På Letterboxd hade den 3,5 i genomsnitt (beräknat på 624 194 betyg).
På IMDb hade den 7,2 i genomsnitt (beräknat på 177k betyg).
Jag ger den 4,0.
