Bok: Andra sommaren på Katthotellet av Jessika Devert

Författare: Jessika Devert
Titel: Andra sommaren på Katthotellet
Genre: Feelgood
Antal sidor: 347
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Katthotellet 2
Förlag: Printz Publishing
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: E-bok
Källa: Streamingtjänst
Utläst: 29 juni 2025




Första meningen: Innan backen bredvid skolan tog Jonna ett djupt andetag och saktade ner på stegen.

Baksidetext
För ett år sedan flyttade Jonna till Bohuslän med en dröm: att starta katthotell. Nu närmar sig andra sommaren på Räkholmen och drömmen håller på att bli verklighet. Tillsammans med Esmin har hon byggt och fixat hela våren och nu står hotellet öppet för gäster. Men affärerna går trögt och när en djuraktivist på Räkholmen vill stänga ner katthotellet, då undrar Jonna om hon har begått ett stort misstag.

Som stöd har hon som tur är Anita, den sjuttioåriga kvinnan som gjorde entré i hennes liv samtidigt som hennes farfar försvann. Och det visar sig att Anita bär på en livshistoria som tar med henne och Jonna på en resa både bakåt i tiden - och framåt.

Samtidigt som Jonnas 30-årsdag närmar sig måste hon också kämpa med sitt förflutna. Rättsprocessen mot exet Victor som sol-och-vårade henne året innan river upp många sår. Och hur säker kan hon vara på kärleken till Esmin, när charmige Anders också lurar runt hörnet?

Min kommentar
När jag läste första delen i den här serien i våras så tänkte jag att jag skulle läsa den andra, Andra sommaren på Katthotellet, i juni (så att jag kunde ta den tredje, julboken, i december). Något som jag faktiskt hade glömt bort när jag gjorde min planering för månaden. Lyckligtvis så såg jag den där lilla lappen när det var några dagar kvar och jag behövde ännu en bok att läsa. Den var exakt vad jag letade efter, eftersom jag också ville ha något lättsamt och snabbläst, inför ett stundande möte med en gigantisk tegelsten.

Miljön här är ju inget annat än ljuvlig, för en som älskar klippor och skär. Jag längtar mig halvt fördärvad efter Bohuslän när jag läser. Eller åtminstone hav och något slags klippor. Jag kan riktigt känna dofterna och vinden och höra det där speciella i-andet i dialekten som pratas där.

Karaktärerna är inte speciellt många så det är lätt att hålla reda på dem. Tyvärr är det inte alltid lätt att tycka om dem. Som, till exempel, Jonna. Hon är en riktig dramaqueen. Till och med hennes vän Patricia (som jag gillar) börjar ledsna på de tvära kasten och känsloyttringarna. När Patricia säger åt Jonna att växa upp så delar jag den åsikten. Anita får lite mer fokus i den här boken och det är intressant att få veta lite mer om henne. Jag gillar henne, men kan hon inte få en egen bok. Jonnas bror Joakim, som var en stor skitstövel i första boken, har blivit en mer sympatisk människa och det känns bra. Tråkigt att det ska behövas en skilsmässa för det.

Äntligen öppnar då det där Katthotellet. Även när det gäller det så beter sig Jonna som en otålig tonåring och tycker att kunderna ska strömma till redan första dagen. Och är beredd att ge upp när de inte gör det. Bland det roligaste i boken är de kattägare som till slut dyker upp. Jag vet ju att det finns kattägare som är minst sagt speciella, men riktigt så här illa hade jag inte kunnat fantisera ihop själv.

Allt är ju inte helt utan problem, så klart. Det hade ju varit konstigt. Dock tycker jag att de löser lite väl snabbt och lätt. Om det ändå vore så lätt att resonera med någon som har lite speciella åsikter.

Tack och lov så är det mindre kärlekstrams i den här boken, även om jag tycker att det fortfarande är alldeles för mycket drunknande i ögon (nu visserligen bara i ett par gröna) och pirrskapande blickar/kyssar. Även ältandet om känslor blir det för mycket av. Jag kan förstå att Jonna är osäker, efter det som hon har varit med om, men det får finnas någon måtta. Hon är så känslostyrd, impulsiv och helt utan konsekvenstänk att det är lite jobbigt att hänga med henne.

Som före detta kattägare så kan jag inte låta bli att undra varför i hela friden Jonna inte låter sina katter vara ute. Det är ju inte som att hon bor i stadsmiljö, där det kanske inte vore så lämpligt. Jag kan förstå att hon inte släppte ut dem i början, men nu har hon ju bott där i ett år. Jag tycker så synd om katterna som inte får lov att vara katter.

Vid ett flertal tillfällen så blev det väldigt förvirrande. Först konstaterades något. Några sidor senare stod det något som var rena motsatsen till det som tidigare konstaterats. För min hjärna blir det här väldigt jobbigt och den börjar sysselsätta sig med att försöka förstå om det är det första eller det andra som gäller. I stället för att fokusera på berättelsen. Framför allt så stör det mig med sådant här slarv.

Andra sommaren på Katthotellet är perfekt sommarläsning och även om jag blir irriterad på somliga så får den mig att må bra. I det stora hela. Nu ska jag bara försöka komma ihåg att jag ska läsa julboken i december. Bohuslän på vintern är nog inte riktigt lika mysigt. Åtminstone inte på samma sätt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,19 i genomsnitt (beräknat på 143 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Andra sommaren på Katthotellet: enligt O och Bokprataren

Tisdagstrion: Östeuropa

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Östeuropa

Ett hopplöst tema. Det verkar vara oklart vilka länder som ens räknas som östeuropeiska. De verkar inte vara speciellt många om man går efter den snävare kategoriseringen, så jag väljer att gå efter den "snällaste". Det hjälper dock inte speciellt mycket, men ett land tillkommer där och räddar min trio.

1. Ferdydurke av Witold Gombrowicz är en bok som beskrivits med ord som absurd, drift med mänsklighetens Stora Omogenhet och humor. Den fick mig att inse att det finns många grader av absurd. Jag uppfattar den som ironi över kultureliten. (Polen, som inte längre räknas till Östeuropa, bara enligt den vidaste definitionen)

2. Vi av Jevgenij Zamjatin sägs vara den första dystopin och föregångare till Orwells 1984. Människorna kallas inte för människor och alla kallas för olika nummer, i stället för namn. (Ryssland, som är det enda östeuropeiska landet i den här trion, om man går efter den allra snävaste definitionen)

3. Bastarden från Istanbul av Elif Shafak gjorde att författaren åtalades för att ha förolämpat Republiken Turkiet. En riktigt bra bok där man lär sig mycket om den turkisk-armeniska konflikten. (Turkiet, som bara räknas till Östeuropa i den allra vidaste definitionen)

TV-serie: Space force #2 (2022)

Titel: Space force
Originaltitel: Space force
Genre: Komedi
Skapad av: Steve Carell, Greg Daniels
TV-bolag: Netflix
Skådespelare: Steve Carell, John Malkovich, Ben Schwartz, Tawny Newsome, Diana Silvers
Premiär: 2022-02-18
Produktionsland: Kanada, USA
Antal avsnitt: 7
Avsnittslängd: ca 27 min
Såg den på Netflix 6 juli - 12 juli 2025





Handling
Efter debacklet på månen där Kina plötsligt dök upp är astronauterna tillbaka på jorden. För general Nairds del blir det dock inte bättre. Först får han och hans kollegor stå till svars inför försvarsministern.

Efter utfrågningen i Pentagon fortsätter problemen för Naird, Dr. Mallory och alla andra på huvudkontoret. Tillsammans försöker de lösa alla problem som kommer i deras väg. Oavsett om det handlar om att ha en middag med utsända från Kina, nedskärningar eller hackerattacker. Samtidigt försöker Naird göra sitt bästa med familjen där frun sitter i fängelse och hans dotter missköter skolgången.

Min kommentar
Tiden går så fort och det nästan är obegripligt att det har gått fem år sedan vi såg första säsongen av Space force (sedan kommer man ihåg att två av de åren är de "försvunna åren"). Jag vet ju att jag la märke till när andra säsongen kom och att jag har sett den där på listan, men hela tiden tänkt att den skulle få ligga där och gotta till sig lite. Det hade den gjort nu.

Det som stör mig allra mest med den här serien är att man aldrig får veta varför general Nairds fru sitter i fängelse. Fortfarande inte alltså. Dessutom så serveras man flera oförklarade informationsbitar om andra saker. Kanske var planen att förklara allt i sinom tid, i senare säsonger. Så blev det dock inte för serien är nu nedlagd. Trots det tydliga upplägget för en tredje säsong.

Här är det inte fokus på någon övergripande historia, eller röd tråd. Många olika saker händer och de har oftast inte något som helst samband. Det blir lite lösryckt och osammanhängande. Ungefär som en stå-uppare med bara one-liners, vilket ju också är kul. På sitt sätt. Det blir en hel del skratt, men mellan skratten är den inte speciellt mycket.

Sammansättningen av karaktärer är bra (men underlig). De är så olika, men ändå lika. Skådespelarprestationerna är riktigt bra, det är bara synd att de egentligen inte får tid att briljera på riktigt. Och det övergår mitt förstånd hur man kan slarva bort någon som Lisa Kudrow på det här sättet. Det är nästan kriminellt. Dessa skådespelare förtjänar i alla fall ett bättre manus än detta.

Jo, Space force är väldigt rolig. Lite galen. Ibland lite för galen. I det stora hela tycker jag att andra säsongen är bättre än den första, det mest galna är borta. Det är en underhållande och sevärd serie, som passar utmärkt att sträcktitta på tack vare de korta avsnitten.


På Trakt.tv har serien 3,25 i genomsnitt (beräknat på 4,6k betyg).
På IMDb har serien 6,7 i genomsnitt (beräknat på 74k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Gladiator II (2024)

Titel: Gladiator II
Originaltitel: Gladiator II
Genre: Äventyr
Regissör: Ridley Scott
Manus: David Franzoni, Peter Craig, David Scarpa
Skådespelare: Paul Mescal, Pedro Pascal, Denzel Washington, Connie Nielsen, Alexander Karim
Utgivningsår: 2024
Produktionsland: USA, Storbritannien
Längd: 148 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 27 juni 2025





Handling
År efter att ha bevittnat den ärade hjälten Maximus död, som orsakades av hans morbror, tvingas Lucius gå in i Colosseum efter att hans hem erövrats av de tyranniska kejsarna som nu styr Rom med järnhand. Med vrede i hjärtat och imperiets framtid på spel, måste Lucius söka i sitt förflutna för att hitta styrka och heder att återge Rom dess forna glans och ära till dess folk.

Min kommentar
En av de bästa filmer jag någonsin har sett är Gladiator, den har typ allt. Alltså blev jag både glad och nervös när jag fick veta att det var en uppföljare på gång. Gladiator II, som plötsligt dök upp på en streamingtjänst nära mig, var helt enkelt ett måste att se. Den fick ligga till sig några veckor, men till slut var det dags för den.

Jag har inga krav på att en sådan här film måste vara historiskt korrekt, men jag vill ju gärna ha trovärdighet. När det gäller mycket i den här filmen så får jag inte det. Ett vattenfyllt Colosseum är tydligen inte helt osant (dock var det bara möjligt när arenan var ny), men hajar visste förmodligen inte romarna vad det var (ja, jag googlade detta efter filmen för jag tyckte det var så sjukt). Det är inte det enda som är osannolikt med den här filmen.

Detta är i stort sett samma film som den första, men betydligt sämre. Till och med rent tekniskt så var den sämre. Babianerna i början (var de verkligen babianer?!) såg ut som något hämtat ur en science fiction-skräckfilm. För att inte tala om hajarna, de var så illa gjorda att det mest blev fjantigt. Striderna inne på Colosseum var på tok för överdrivna och orealistiska. Var Lucius måhända den allra första superhjälten. Man skulle lätt kunna tro det i alla fall. Allt sammantaget så blir det mer av ett spektakel än en bra film och alla specialeffekter såväl som allt annat fluff står effektivt i vägen för allt som man ska känna.

Skådespelarinsatserna var stabila. Det är väl det snällaste jag kan säga. Pedro Pascal briljerar dock och var klart bäst. Även Alexander Karim var övertygande. Resten var bara okej. De hade en helt vanlig dag på jobbet liksom. De är inte i närheten av lika karismatiska som de i första filmen och jag kan inte påstå att jag egentligen bryr mig om någon av dem. Kanske är det detta som är filmens största problem.

Gladiator II är en uppföljare som inte på något sätt behövs. Det är en väldigt lång film, men den känns inte lång. Vilket är ett väldigt bra betyg. Någon Gladiator är den inte, men den är en mäktig och imponerande film ändå. Jag har jätteproblem med att sätta ett betyg, men till slut vann hjärnan över hjärtat och det blev bara 3,5.


På Letterboxd hade den 3,3 i genomsnitt (beräknat på 1 080 272 betyg).
På IMDb hade den 6,5 i genomsnitt (beräknat på 254k betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: Verkanseld

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men just nu verkar vi vara lite husvilla. Vår ordinarie samlingspunkt tycks ha försvunnit, men jag tänker att jag fortsätter med att varje vecka bjuda på ett stycke i boken jag läser.

Den här helgen har vi inga planer alls och det är den sista av den sorten ända fram till slutet av september. Tror vi i alla fall. Det beror lite på vilka som eventuellt kanske inte har något kalas när de fyller år. I bästa fall så kan det bli två helger som blir fria. Min syster säger hela tiden att jag ska tänka på pandemin, när vi inte fick träffa någon alls, men varför måste det vara antingen eller. Tänker jag. Vad hände med lagom?

Jag läser nu tredje och sista delen i Motståndstrilogin, Verkanseld av Louise Boije af Gennäs. Det är fortfarande en historia som jag ha mycket blandade känslor för. Visst är det vansinnigt spännande, men är böckerna verkligen bra? Nåväl, det gör underverk med läshastigheten att läsa en så spännande bok i alla fall.

Min smakebit är sida 402:

Sallys mobil hade laddat ur redan på Ramblas och hon hade säkert glömt att lägga den på laddning. Andreas i sin tur var numera så uppfylld av säkerhetsfrågor att han brukade lämna sin mobiltelefon på alla möjliga ställen - till exempel i källarförrådet i sitt hus - och det var osäkert om han var i närheten av den just nu. Jag kunde i vilket fall som helst inte få kontakt med någon av dem. Förmodligen låg de och sov tillsammans, i en djup och välbehövlig vila.

Just nu - augusti

Första lördagen i månaden hakar jag som vanligt på den ny-gamla kulturkollutmaningen.

Just nu ...

... läser jag Verkanseld av Louise Boije af Gennäs. Tredje och sista delen i Motståndstrilogin. Jag hoppas verkligen att jag får alla svar och att de är någorlunda trovärdiga.

... ser jag på massor av TV-serier. Jag har återvänt till One Chicago-träsket efter ett långt uppehåll, så nu är det Chicago Fire (säsong 5), Chicago P.D. (säsong 4) och Chicago Med (säsong 2) när jag tittar på egen hand. Sedan är det andra säsongen av The Tourist och när den blir för tung så byter vi till andra säsongen av The Island with Bear Grylls.

... lyssnar jag på tystnaden. Det är så skönt att bara vila öronen.

... njuter jag av lite svalare väder. Det har blivit mer normala 22 grader och där omkring i stället för den där tropiska värmen som jag inte alls gillar. Nu är det ju fullt möjligt att sova på nätterna.

... längtar jag efter att augusti ska vara över. Den kommer att bli extremt jobbig, med måste-saker varenda helg och ingen möjlighet alls till återhämtning och vila. Dock avslutas augusti med den årliga Österlen-rundan och den brukar ju vara trevlig.

Månadsbokslut juli 2025

Antal lästa böcker i juli 2025: 6

43. Himlakroppar av Eleanor Catton
44. Tystnaden av Dean Koontz
45. Skendöda av Louise Boije af Gennäs
46. Tredje dagboken gillt av Jessika Devert
47. De döda och de levande av Anders Nilsson
48. Den låsta dörren av Freida McFadden

Sidor
Totalt lästa	3012
Genomsnitt/dag	97
Genomsnitt/bok	482

Fördelning på antal sidor
1	-	99:	0
100	-	199:	0
200	-	299:	1
300	-	399:	2
400	-	499:	2
500	-	599:	0
600	-	699:	0
700	-	799:	0
800	-	899:	0
900	-	999:	0
1000	-	1099:	0
1100	-	1199:	1
1200	-	1299:	0

Betygsfördelning
1:	0
1,5:	0
2:	0
2,5:	0
3:	0
3,5:	1
4:	5
4,5:	0
5:	0

Snittbetyg: 3,91

Serier
Ingående i serie:		4
Påbörjade serier:		1
Avslutade serier: (läst senast utgivna/översatta)		2

Genre
Drama:		1
Fantasy:		0
Feelgood:		1
Humor:		0
Kriminalroman:		0
Romance:		0
Science fiction:		0
Skräck:		0
Thriller:		4

Utmaningar
Boktolvan:		1	(8/12)
Finish That Series:		1	(11/18)
Hyllvärmare:		3	(30/39)
Tre på tre:		0	(3/3)
Vi möts igen:		1	(4/6)

Författare
Olika författare:		6
Ej läst tidigare:		1

Kvinnor:		4
Män:		2
Duo:		0

Format
Danskt band/Häftad/Storpocket:		0
E-bok:		2
Inbunden/Kartonnage:		4
Ljudbok:		0
Pocket:		0

Språk
Originalspråk (svenska):		3
Originalspråk (engelska):		0

Källa
Biblioteksböcker/e-lib:		0
Egen hylla/läsplatta:		4
Streamingtjänst:		2

Recensionsexemplar:

1

In/ut
Antal nykomna böcker:		3
Antal bortskänkta böcker:		0

Månadens nominerade
Månadens bästa: Himlakroppar av Eleanor Catton
Månadens raffel: Den låsta dörren av Freida McFadden
Månadens action: De döda och de levande av Anders Nilsson
Månadens överraskning: Himlakroppar av Eleanor Catton
Månadens besvikelse: -
Månadens roligaste: Tredje dagboken gillt av Jessika Devert
Månadens mysigaste: Tredje dagboken gillt av Jessika Devert
Månadens otäckaste: Tystnaden av Dean Koontz

Kommentar:
Läsflowet fortsätter. Jag trodde att allt skulle stanna upp när jag läste mega-tegelstenen på drygt 1100 sidor. Men icke. Sidantalet blev det högsta sedan ... ja, 2021 faktiskt. Även betygssnittet blev sjukt höga 3,91. Nu kan jag, nästan, med säkerhet säga att antal sidor hänger mycket tätt samman med betygssnittet. Oftast.

Fyra av böckerna (Noije af Gennäs, Devert, koontz, Nilsson) ingår i olika serier. Bara en enda av dem (Boije af Gennäs) är en del av min Finish That Series-utmaning. En (Koontz) är första delen i sin och två (Devert, Nilsson) är den senaste i sina respektive serier. Återigen är det så att det är en liten sanning med modifikation, eftersom det kommer en ny del i Johan Falk-serien i september. En av böckerna (Catton) är en Boktolva och en (Koontz) är en Vi möts igen. Utmaningarna bara flyger fram och jag ligger i fas eller före i allihop.

Tre av böckerna var hyllvärmare och eftersom alla hyllvärmare nu har gästspelat i Hett i hyllan så har de alla tre varit med där. Mitt mål, att läsa 10% av samtliga hyllvärmare som jag har, verkar kunna överträffas ordentligt. Så här långt ligger jag ganska rejält mycket före. Vi får se vad som händer de fem månader som är kvar av året. Läsningen av recensionsexemplar är väl det som inte går så bra, bara ett enda läst i juli. Fyra av de lästa böckerna hittade jag i min egen hylla och två läste jag på min streamingtjänst.

Tre böcker flyttade in. Två köpte jag själv och en var en överraskning från förlaget. Inga böcker flyttade ut. Nettoresultat +3 alltså.

Om månadens bästa: Det var otroligt jämnt mellan flera av böckerna, jag fick liksom gå in på detaljnivå och då vann, överraskande nog, Himlakroppar.
Om månadens raffel: En ny kategori, för jag kände att den behövdes. Den första vinnaren blev Den låsta dörren. Om månadens action: Ännu en ny kategori, den behövdes också. Första vinnaren i kategorin blir, utan större motstånd, De döda och de levande av Anders Nilsson. Om månadens överraskning: Ja, helt utom tävlan: Himlakroppar.
Om månadens besvikelse: Det säger sig själv att det inte fanns några besvikelser, med det betygssnittet.
Om månadens roligaste: Det är svårt att inte ha kul när man läser Tredje dagboken gillt.
Om månadens mysigaste: Trots en del svärta så var Tredje dagboken gillt mysigast.
Om månadens otäckaste: Alltså, det som händer i Tystnaden ... det skrämmer mig.

Delårssammanfattning Hett i hyllan 2025

20 augusti 2015 började jag med de här inläggen och tänkte att det var en evighetsmaskin, att jag aldrig skulle komma till slutet. Nu, nästan tio år senare, så har det hänt. Hyllvärmarna, enligt min definition, tog slut förra veckan. Även om det nu inte är dags för årssammanfattningen så tycker jag att det kan vara lämpligt att ta en titt på hur det ser ut, hittills i år.

Endast trettio böcker blev det i år och av dem har jag bara läst tre. Glädjande nog så har jag läst ytterligare 22 stycken under de sju månader som gått av 2025, alltså totalt 25. Det ser ju bra ut för slutresultatet, som jag så klart återkommer till efter årsskiftet. Jag tänker inte gå in på några detaljer nu, det sparar jag till den "riktiga" sammanfattningen, men betyget på de jag läst hittills var jag mycket nyfiken på. Så här har jag tyckt om de jag läst så här långt:

1 x 1,0
3 x 2,0
3 x 3,0
5 x 3,5
12 x 4,0
1 x 4,5

Genomsnittet blir ju inte så högt, på grund av de där bottennappen, men jag hoppas att det rättar till sig lite de månader som är kvar.

Mer än så blir det inte för nu. Och Hett i hyllan återkommer så klart efter årsskiftet när mina hyllvärmare fylls på.

Bok: Akrobaten av Anders Sundkvist

Författare: Anders Sundkvist
Titel: Akrobaten
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 271
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Erik Borg & Linda Ndege 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2022
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 27 juni 2025




Första meningen: Ninni kände att hon valt rätt.

Baksidetext
En känd toppadvokat skjuts till döds i källaren till sin villa i ett av Stockholms välbärgade områden. Samma natt tar sig en inbrottstjuv in i huset och blir vittne till avrättningen. Amfetaministen Ninni har siktat in sig på Stockholms rikare områden, och hon har unika förmågor som gör att hon aldrig blivit påkommen.

När Victor Méndez, nybakad patrullerande polis med stora ambitioner, får korn på den ovanliga inbrottstjuven och utanför arbetstid drar i gång privatspaningar, upptäcker han snart att han är något större på spåren. Samtidigt kämpar kriminalpoliserna Erik Borg och Linda Ndege i motvind i sin jakt på advokatens mördare.

Ovetande om varandra dras de alla från sina olika håll in i ett upptrappat sökande efter gärningsmannen. En jakt genom en härva av drogpengar, oheliga allianser och poliskorruption – med allt högre insatser, och allt dödligare risker.

Min kommentar
Böcker slukas i en hissnande fart just nu och då får man passa på att läsa sådana som av olika anledningar har blivit stående olästa ett tag. Akrobaten är andra delen i en serie om poliserna Erik Borg och Linda Ndege. Jag var inte speciellt förtjust i den första boken och faktum är att jag nog inte hade läst den här andra, om den inte hade kommit som en överraskning från förlaget.

Mitt största problem med första delen var detaljnivån, den var helt absurd och adjektiven stod som spön i backen. Det är dessbättre något som har förbättrats ordentligt i den här boken. Jag reagerar inte på något en enda gång. Ett av mina andra stora problem med den förra var huvudpersonen Erik. Han är dessvärre inte ett dugg bättre i denna.

Erik Borg är fortfarande inte någon speciellt trevlig person. Han är gnällig och självömkande. Egentligen så är det ingen av karaktärerna som jag gillar på riktigt. Ninni är väl den som kommer närmast. Henne känner jag sympati och empati med, dessutom så är jag intresserad av hur det ska gå för henne. Något jag kanske inte får veta. Trots att hon väl är en huvudperson här så har jag svårt att tro att hon kommer att figurera i fler böcker. Victor Méndez är även han en ny karaktär och även han är någon sorts huvudperson. Förutom Ninni så är alla andra missunnsamma strebrar.

Trots att jag i den här boken får veta mer om människorna än vad de har på sig och vilken färg det är på allt så vet jag fortfarande ingenting om Erik Borg eller Linda Ndege. Jo, jag vet att jag inte gillar (för mycket) privatliv i deckare, men här finns i stort sett inget privatliv alls. Det gör att karaktärerna saknar ett sammanhang. Jag förstår inte varför de agerar och tänker som de gör. Jag får strängt taget veta mer om Victor i denna enda bok, än vad jag fått veta om Erik och Linda i två.

Både Victor och Ninni är positiva tillskott, tycker jag. På varsin sida om lagen. Mest positivt tycker jag det är att ordningspolisens vardag får lite uppmärksamhet. Jag hade också varit frustrerad och less på mitt jobb om jag haft det jobbet. Ninni är väl den som man "hejar" på här och det är bra gjort att få mig att hålla på en bov. Jag kan tänka mig att många har det som Ninni. Allt är inte alltid svart eller vitt.

Den här boken var betydligt mer spännande än sin föregångare och inte alls lika förutsägbar. Det var inte riktigt lika tydligt vem som var skyldig. Jag har nog lite svårt att se att förövaren skulle agera så här korkat och ologiskt. H*n hade ju varit så cool, calm and collected i övrigt. Då känns inte slutet särskilt sannolikt. Det blev lite väl dramatiskt och Hollywoodskt.

Akrobaten är väldigt mycket bättre än första delen och nu tror jag att jag eventuellt även vill läsa den tredje boken. Vi får se. Tyvärr så är den ett klassiskt fall av för bra för 3,5, men inte tillräckligt bra för 4 i betyg. Den hamnar egentligen någonstans däremellan, men så många steg har jag inte på min skala, så det får bli 3,5.

På Goodreads hade den 3,15 i genomsnitt (beräknat på 97 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Akrobaten: Lottens bokblogg, Tankar från en samlares hjärna och Mina skrivna ord

Tisdagstrion: Rovdjur

Tisdag igen och Tisdagstrion är tillbaka efter sommaruppehållet. Precis som vanligt så sköts den av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Rovdjur

Den här trodde jag faktiskt att jag skulle gå bet på, men så började jag leta. Det blir en blandning av titel, omslagsbild och handling.

1. Svart varg av Juan Gómez-Jurado är andra delen i den spanska serien om Antonia Scott. Det bästa spanska jag någonsin har läst. Första boken har blivit TV-serie och den är lika bra den.

2. Shardik av Richard Adams (jo, han med kaninerna) handlar faktiskt om björnen och är, lite fristående, tredje delen i serien om Maia och Bekla.

3. Sankta Psyko av Johan Theorin kan man tycka inte hör hemma här, men i boken finns en förskola som heter Lodjuret så den passar utmärkt.

TV-serie: We were liars #1 (2025)

Titel: We were liars
Originaltitel: We were liars
Genre: Drama
Skapad av: Carina Adly MacKenzie, Julie Plec, E Lockhart (bok)
TV-bolag: Amazon
Skådespelare: Emily Alyn Lind, Shubham Maheshwari, Esther McGregor, Joseph Zada, David Morse
Premiär: 2025-06-18
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 56 min
Såg den på Prime Video 6 juli - 10 juli 2025




Handling
Den snuskigt rika familjen Sinclair äger en ö, dit hela familjen åker varje sommar för att semestra och sola. I spetsen finns familjepatriarken Harris, hans fru Tipper och deras tre döttrar, som alla tävlar om faderns gunst. Ivrigt påhejade av honom själv. De tre systrarna har alla barn i samma ålder; Cadence, Johnny och Mirren, och de tre får även sällskap av Gat, som är brorson till en av systrarnas nya pojkvän.

"Sommaren 16" (de refererar till somrarna efter hur gamla de är) spolas Cadence upp på stranden, utan något minne av vad som hänt. Sommaren efter "sommar 17" återvänder hon för att försöka bringa ordning i vad som egentligen hände året innan.

Min kommentar
För nästan exakt tio år sedan läste jag boken (som då hette Kanske är det allt du behöver veta) och även om jag inte tokhyllade den som många andra, så var det ändå något som tilltalade mig. När jag såg att den hade blivit en TV-serie, som nu heter We were liars, så kände jag att jag bara var tvungen att se den.

Serien är väldigt utdragen, Flera av avsnitten i mitten hade egentligen inte behövts. De känns mer som utfyllnad. De här otrevliga människorna har etablerats med all önskvärd tydlighet, tidigt och med besked. Det är inte direkt en sympatisk bild man får av den här familjen.

Pappa Harris har satt i system att spela ut sina döttrar mot varandra. Det har han gjort ända sedan de var små. Han hotar oavbrutet med att göra dem arvlösa, om de inte gör som han vill. Det resulterar i en fullständigt giftig miljö, som jag inte skulle vilja att någon växte upp i. Allas liv går endast ut på att upprätthålla den perfekta fasaden. Under ytan så krackelerar allt.

Mitt stora problem med den här serien är att jag överhuvudtaget inte kan relatera. Vare sig till relationen mellan systrarna (mammorna, som de kallas) eller pengarna. För mig är de här människorna inga som jag hade velat ha i min närhet. Jag minns faktiskt inte alls att de var så hemska i boken, men jag kan ha blockerat det. Det kan ha varit för hemskt att komma ihåg.

Ingen av de fyra i de så kallade Lögnarna verkar vara i rätt ålder för sin roll. Vissa av dem ser väldigt mycket äldre ut än 16. Om jag ska vara helt ärlig så tycker jag inte att de är så bra heller, men det kan faktiskt mest bero på de töntiga repliker som de måste leverera. Och varför ser alla ut som att de har blonderat håret? Det stör mig nästan orimligt mycket. Jag blev lite överraskad av att hitta David Morse i den här serien, men han gör den svinaktiga patriarken Harris riktigt bra. Jag tycker genuint illa om honom och det han gör.

Min högst personliga höjdpunkt i hela serien är när Johnny gör en Tom Cruise. Med samma låt och samma(?) danssteg. Det fick mig att le. Stort. Men jag har nog svårt att tro att de här ungdomarna har sett en film från 1983. Många, många år innan de föddes.

We were liars kunde kanske ha varit berörande, men det förutsätter att man bryr sig om människorna. Jag kunde knappt ha brytt mig mindre. Jag blir egentligen mest ledsen över hur grovt de har missuppfattat konceptet familj.


På Trakt.tv har serien 3,55 i genomsnitt (beräknat på 22 betyg).
På IMDb har serien 6,7 i genomsnitt (beräknat på 7,4k betyg).
Jag ger den 3,5.

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Film: Tisdagsklubben (2022)

Titel: Tisdagsklubben
Originaltitel: Tisdagsklubben
Genre: Dramakomedi
Regissör: Annika Appelin
Manus: Anna Fredriksson (bok)
Skådespelare: Marie Richardson, Peter Stormare, Carina M Johansson, Sussie Ericsson, Björn Kjellman
Utgivningsår: 2022
Produktionsland: Sverige
Längd: 97 min
Serie: -
Såg den på TV4 Play 20 juni 2025





Handling
Karins tillvaro vänds plötsligt upp och ned när hon får reda på att hennes make Sten varit otrogen. Efter 40 år av familjeliv börjar Karin nu omvärdera sin tillvaro. På en matlagningskurs träffar hon kocken Henrik (Peter Stormare) och bland kryddor, fräsande stekpannor och ångande dofter upptäcker hon att det aldrig är för sent att våga följa sina drömmar.

Min kommentar
Kanske är det en tradition att se en svensk film på midsommar. Om det inte är det så borde det vara det. Problemet är att man kanske inte alltid har en på lager, men det hade jag i år. Tisdagsklubben har legat och väntat på en lista väldigt länge, men nu var det äntligen dags.

Ganska förvånad blev jag när jag upptäckte att filmen baseras på en bok med samma namn, av Anna Fredriksson. En bok som dessutom har legat länge på min nyfiken-på-lista. Att filmen utspelar sig i Göteborg är en mycket trevlig överraskning. Det kändes extra bra, då vi precis hade bokat en helg där.

Det är omöjligt att inte heja på Karin och det gör jag. Intensivt. Det sätt som Karin löser problemet med sin man på är helt briljant. Allt verkar ju ändå ha slutat på ett bra sätt. Jag blir lite irriterad, men samtidigt lite glad, för att hon inte berättar vilket svin pappa är för deras dotter. En osannolikt curlad dotter på 40 år, som inte på något sätt tar ansvar för sitt eget liv. Men hemskt gärna vill bestämma över sin mammas.

En hel del mat blir det ju så klart och jag blev nästan hungrig av alla vackra maträtter. Det var nästan tur att jag inte kunde känna dofterna också. Extra tacksam är jag för att fokus ligger på de tre vännerna. Trots det lilla romansembryot och otrohetsaffärerna.

Marie Richardsson är verkligen en stor skådespelare, hon är så bra som Karin. Det är kul med Peter Stormare i en svensk film, det var alltför längesedan. Han är också riktigt bra, trots att han inte spelar en rysk spion. Jag hade helt missat att Björn Kjellman är med också. Jag gillar ju honom, dock inte hans karaktär här, men han är som vanligt väldigt bra.

Tisdagsklubben är en riktigt fin och mysig historia. Det är alltid upplyftande med kvinnlig vänskap, det får mig att må bra. Det blir inte heller sämre av att kvinnorna är 60+. Livet tar tydligen inte slut efter 60.


På Letterboxd hade den 3,18 i genomsnitt (beräknat på 450 betyg).
På IMDb hade den 6,0 i genomsnitt (beräknat på 790 betyg).
Jag ger den 3,5.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig

Smakebit på søndag: De döda och de levande

En smakebit på søndag är ett stående inslag bland bokbloggare som "drivs" av den norska bokbloggen Betraktninger. Varje vecka väljer vi ett stycke i boken vi läser och delar med oss av det. Ett spännande sätt att få veta vad andra läser.

Jag lyckades tjata mig till ett kort besök i Göteborg (han var inte så svårövetalad ändå, sambon). Vi kom dit i fredags eftermiddag och åker hem i dag på morgonen. Vi har bara tagit det lugnt och strosat omkring. Ätit gott har vi gjort, bland annat Göteborgs godaste hamburgare och Göteborgs godaste gelato. Ett nytt (för oss) vietnamesiskt ställe hittade vi också. Det har varit en bra helg.

Min vana trogen så blir det Göteborgsböcker i Göteborg. På tåget dit läste jag ut Tredje dagboken gillt av Jessika Devert och det hade ju kunnat bli dumt, men jag hade en bok till i lager. Nämligen andra delen om Johan Falk, De döda och de levande av Anders Nilsson.

Min smakebit är från sida 204-205 i e-boken:

    Sista gången han pratade med sin son var för nio år sedan, samma dag som ryssarna skulle avrätta Johan. Nu kommer lilla Johanna springande över skolgården mot sin artonårige morbror Ola och de kramar varandra.
    Då ser Johan två saker som sker på en och samma gång.
    De två vaktmästarna ger varandra en hastig blick och går sedan snabbt mot skolgårdens grind, rakt mot där Ola och Johanna står.
    Samtidigt kommer en bil körande från höger ute på tvärgatan i alldeles för hög hastighet för att det ska vara normalt.

Kommande böcker augusti 2025

Jag är osäker på om det någonsin har släppts så många måste-böcker under en och samma månad tidigare. Dessutom en hel hög med böcker jag absolut måste läsa. Kolla bara vilket startfält!

Vykort från en mördare av Mattias Edvardsson
Genre: Kriminalroman
Serie: Brottsplats Söderslätt (2)
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-08-12
Förlag: Bokförlaget Forum

Från Bokus
Hösten 1994 landar ett vykort i en brevlåda på Söderslätt. Kortet föreställer en kyrka och på baksidan finns ett dödsdatum. Den som tar emot vykortet har bara timmar kvar att leva.

Efter sommaren har Gunni Hilding lämnat brottsroteln och återgått till ordningspolisen. Hennes lillasyster Gerd är spårlöst försvunnen, men Gunni är övertygad om att någon vet var hon finns och den här gången tänker Gunni inte svika sin syster.

När Trelleborgspolisen ställs inför sin mest komplicerade utredning hittills ber brottsrotelns chef Valter Roos om Gunnis hjälp. Men är Gunni beredd att återvända? Snart står det klart för alla inblandade att de går en kamp mot klockan - och att fler liv ligger i vågskålen.

En av de böcker jag ser mest fram emot!

---

Rygga inte undan av Stephen King
Genre: Thriller
Serie: Holly Gibney (4)
Antal sidor: 557
Utgivningsdatum: 2025-08-15
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Kriminalinspektör Izzy Jaynes vet inte vad hon ska tro. Polisen i Buckeye City har mottagit ett brev från en person som hotar att döda "tretton oskyldiga människor och en skyldig" som ett sätt att gottgöra det personen beskriver som en felaktigt dömd mans orättvisa död. Izzy tvingas snart inse att brevskrivaren menar allvar. Men hur ska polisen kunna skydda tretton slumpmässigt utvalda människor som saknar koppling till gärningsmannen? För att komma framåt i utredningen ber Izzy sin vän, privatdetektiven Holly Gibney, om hjälp.

Samtidigt ger sig Kate McKay, en frispråkig feministisk aktivist, ut på en utsåld turné genom landet. Hon drar till sig skaror av fans - men också fiender. När en otäck stalker går över gränsen anlitar Kate Holly Gibney som sin personliga livvakt. Men vem är det egentligen som förföljer Kate? Hoten blir allt våldsammare och Hollys uppdrag kompliceras av Kates våghalsighet. Samtidigt blir hon besatt av Izzys märkliga fall.

En ny Stephen King!

---

Djävulsring av Frida Skybäck
Genre: Kriminalroman
Serie: Fredrika Storm (4)
Antal sidor: 384
Utgivningsdatum: 2025-08-20
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
En tidig sensommarmorgon hittas Mattias Lindqvist död på naturreservatet Nöbbelövs mosse i utkanten av Lund. Han har blivit slagen i huvudet med en hammare. Det märkliga är att hans mamma Lena dödades på ett liknande sätt femton år tidigare. Hon överfölls i hemmet när den då sexåriga Mattias sov på ovanvåningen. Misstankarna för dådet riktades mot Lenas sambo Janne, men han försvann samma kväll och ingen har hört av honom sedan dess.

Poliserna Fredrika Storm och Henry Calment får i uppgift att utreda fallet och de hittar snart flera likheter mellan mordet på Lena och Mattias. Kan det vara samma gärningsman som slagit till igen? Men varför har någon riktat in sig på just familjen Lindqvist och vad har egentligen hänt med Janne? Sanningen visar sig vara betydligt mörkare och mer komplicerad än Fredrika och Henry någonsin hade kunnat föreställa sig.

Jag har ju visserligen inte läst någon bok i den här serien, men Frida Skybäck gillar jag.

---

Midnattssolens dotter av Amanda Hellberg
Genre: Fantasy
Serie: Trollbunden (1)
Antal sidor: 350
Utgivningsdatum: 2025-08-20
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
I hela sitt liv har Silje varit instängd i den karga borgen Nattfall. Hon har inga minnen av sitt ursprung, vet bara att hon tillhör de unga kvinnorna i hovets Översta Cirkel, utvalda att en dag tjäna Midaros fruktade härskare Ivan. Men när de två möts på en fest uppstår oväntad passion, och allt som Silje trodde var sant omkullkastas. Hennes magiska förmågor växer i takt med kärleken, liksom längtan efter världen utanför. Men hoten stegras och Silje bär på krafter som kan kosta henne livet. Finns det en väg ut? Kan hon lita på den brutale fursten Ivan - mannen hon borde frukta men som får hennes hjärta att slå i en förbjuden rytm?

Jag har bara läst hennes skräckböcker, men fantasy kan jag tänka mig att prova på.

---

Sot av Sara Strömberg
Genre: Kriminalroman
Serie: Vera Bergström (4)
Antal sidor: 432
Utgivningsdatum: 2025-08-22
Förlag: Modernista

Från Bokus
Sommarens ljus håller sakta på att överge Jämtland och Vera Bergström kämpar med att leva upp till de förväntningar som sambolivet innebär. När hon får ett mordfall att bevaka för Jämtlandspostens räkning är det ett närmast välkommet avbrott. Den kända modedesig­nern Ewa Åkermans fall från fjärde våningen på hotell Copperhill i Åre har potential att bli en riksnyhet.

Kort därefter sprängs en socialarbetare till döds i sin eka ute på en sjö. De till synes orelaterade dödsfallen för­bryllar polisen, men Vera börjar granska händelserna ur andra perspektiv och anar snart ett mönster. Spåren leder längre bort än hon kunnat föreställa sig, till en kärna av djupt rotat hat.

Samtidigt pågår en kartläggning av ödehus i länet. Psykologen Mikael Nyman i Östersund får en förfrågan om att sälja sitt föräldrahem i Frostviken, men det är först när polisen kontaktar honom om en krossad ruta som han åker upp till sin stuga. Väl på plats hittar han en svårt skadad kvinna. Vem är hon, och vad gör hon där?

Oj, denna måste jag ju ha!

---

Skuggfolket av Sigbjørn Mostue
Genre: Kriminalroman
Serie: Even Stubberud (3)
Antal sidor: 336
Utgivningsdatum: 2025-08-08
Förlag: Modernista

Från Bokus
Even Stubberud är på väg rakt in i Amazonas djungel. Tillsammans med två svenska socialantropologer och deras livvakt ska han söka upp det mytomspunna Skuggfolket – en isolerad stam som lever på den venezuelanska sidan av regnskogen och undviker kontakt med omvärlden. En avliden geolog sägs ha gömt information om enorma naturresurser där – information som både Venezuelas regering och stormakterna USA och Ryssland desperat försöker få tag på.

Samtidigt drabbas Norge av en massiv cyberattack, och alla spår pekar mot Ryssland. Norska myndigheter har förhandlat fram en överenskommelse mellan Venezuelas sittande president och oppositionsledaren Andrés Palomo. Men ryssarnas budskap är tydligt: håll er borta från Palomo! Även USA dras in i spelet, med risk för att situationen eskalerar till ett fullskaligt krig mellan stormakterna.

Palomo kan vara regnskogens sista hopp, och klockan tickar. Avtalets undertecknande närmar sig. Even inser att Palomo svävar i livsfara – och den enda som kan skydda honom från lönnmördarna är Even själv.

Jag var inte så glad i andra delen, men jag kan tänka mig att läsa denna också.

---

Mina vänner av Fredrik Backman
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 398
Utgivningsdatum: 2025-08-28
Förlag: Norstedts

Från Bokus
De flesta lägger knappt märke till dem - tre små gestalter som sitter på en pir på en av världens mest kända målningar. De flesta som beundrar tavlan ser bara piren och havet, men Louisa, en ensam strulig artonåring, blir alldeles betagen och beslutar sig för att ta reda på historien om dessa tre gåtfulla figurer.

Tjugofem år tidigare, i en avlägsen kuststad, hittar en grupp utsatta tonåringar en öde pir i hamnen där de hänger hela långa sommaren. De drar larviga skämt, delar hemligheter, tjuvröker och svalkar sig i havet. Gemenskapen ger dem en anledning att stiga upp på morgonen, en anledning att drömma, en anledning att våga älska. En av dem målar sitt första verk den sommaren. En tavla som senare kommer betraktas som en av sin tids stora mästerverk.

Efter en rad osannolika händelser kommer Louisa över den världsberömda tavlan. Hon ger sig ut på en resa tvärs genom landet för att förstå hur målningen kom till och för att bestämma vad hon ska göra med den. Ju närmare hon kommer målningens ursprung, desto mer nervös blir hon för vad hon kan upptäcka.

Som jag har väntat och längtat efter en ny Fredrik Backman!

---

Nätter utan gryning av Ninni Schulman
Genre: Kriminalroman
Serie: Siljanserien (3)
Antal sidor: 395
Utgivningsdatum: 2025-08-14
Förlag: Bazar Förlag

Från Bokus
När lantbrevbäraren Herman Ångström försvinner kontaktas Ingrid Wolt på Siljans spaningsbyrå av hans pappa. Hermans fru påstår att hennes man är bortrest på facklig konferens och polisen tar inte hans oro på allvar eftersom de menar att en vuxen och fullt frisk man har rätt att vara där han vill. Ingrid tar sig an fallet och upptäcker att Hermans liv inte är så lugnt som alla trott. Och konferensen existerar inte ens. Vem ljuger, och varför?

Samtidigt njuter Ingrid av att äntligen kunna röra sig fritt utan rädsla eftersom hennes ex-man sitter häktad. Men hur länge varar den friden?

Hennes Hagorsserie var riktigt bra, men denna har jag inte börjat läsa än.

---

Lögnarnas fest av Kelsey Cox
Genre: Thriller
Serie: -
Antal sidor: 368
Utgivningsdatum: 2025-08-15
Förlag: Modernista

Från Bokus
Sophie Matthews sextonårsdag firas med pompa och ståt, och många prominenta gäster har bjudits in till familjens nyrenoverade residens i Texas Hill Country – ett samhälle där hemligheterna är lika djupt rotade som de uråldriga ekarna.

Champagnen flödar och mr Matthews har inte sparat på något. Men just när ljusen på den tre våningar höga tårtan blåsts ut faller en person från en balkong, rakt ner på det exklusiva dansgolvet.

Någon av gästerna är en mördare. Men är det den nyblivna mamman som lidit av förlossningspsykos? Ex-frun med alkoholproblem? Den vidskepliga barnflickan, den utfrysta tonåringen eller de två psykoterapeuterna som iakttar och dömer dem alla? Alla har motiv – men vem är jägare och vem är villebråd?

Denna höll jag på att missa, men det låter ju som en riktigt spännande debut.

Läsplanering augusti 2025

Om en vecka är det augusti så det är dags att fundera på vad jag tänkte läsa då. Som det ser ut just nu så blir augusti en förfärlig månad, med mina mått. Det enda jag ska försöka göra är att hålla näsan över vattenytan och hur det går med läsningen har jag ingen aning om. Jag hoppas ändå att jag ska hinna med dessa fyra.

• Verkanseld av Louise Boije av Gennäs. Finish That Series. Hyllvärmare.
• 100 år med Lenni och Margot av Marianne Cronin. Boktolva. Hyllvärmare
• Till det bittra slutet av Eva Dolan. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Lögner av Kim Faber & Janni Pedersen.

Hett i hyllan #519

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje torsdag under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

När jag började med dessa Hett i hyllan-inlägg så trodde jag aldrig att jag skulle komma ikapp hyllvärmarna. Men nu har det faktiskt hänt. Detta är den sista hyllvärmaren, enligt min definition, i mina hyllor. Det betyder att det kommer att bli ett uppehåll i Hett i hyllan. Efter årsskiftet så får jag nya hyllvärmare och då kör vi igång igen.

Och så den allra sista hyllvärmaren, den sista olästa från 2023.

Arne Dahl har funnits på min autobuy-lista ända sedan jag hittade hans böcker om A-gruppen. I cirkelns mitt var inget undantag.

Böckerna om A-gruppen är något av det bästa jag har läst och det är de som är måttstocken på allt Arne Dahl skriver nu. Tyvärr. Kan man nog säga. För inget jag har läst av honom efter dem har kommit upp i samma nivå. Detta är första delen i ännu en ny serie, om Novagruppen. Jag vet inte om jag ens ska våga hoppas på att denna ska bli lika bra, men det är denna av hans böcker som är näst på tur. Andra delen släpps i dag, faktiskt, om jag inte har sett alldeles fel.

Så här står det på baksidan:

När en divisionschef inom stålindustrin omkommer på en åker utanför Uppsala i sin brinnande BMW avskrivs det snabbt som en olycka. Men när ett nytt dåd inträffar blir det tydligt för åtminstone kriminalkommissarie Eva Nyman att det här är en del av något större. Spåren leder till hennes eget förflutna, till en tid hon trodde att hon hade lagt bakom sig. Nu måste hon innan nästa attentat inträffar få fart på ett specialteam inom Nationella operativa avdelningen för att ta reda på vem det är som ligger bakom. Vem som gömmer sig i cirkelns mitt.

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Falska vänner av Jane Harper

Författare: Jane Harper
Titel: Falska vänner
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 348
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Force of nature
Översättare: Jan Malmsjö
Serie: Aaron Falk 2
Förlag: Månpocket
Utgivningsår: (original) 2017 (min) 2019
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 24 juni 2025




Första meningen: Efteråt kunde de fyra kvinnor som var kvar egentligen bara enas om två saker.

Baksidetext
Fem kvinnor ger sig ut på vandring i den australiensiska vildmarken för att stärka lagandan. Dag två går de vilse. När de kommer tillbaka är de ordentligt omskakade med öppna sår och ormbett. Och en person saknas: Alice, den manipulativa och illa omtyckta kollegan med stora ambitioner. Poliskommissarie Aaron Falk kallas in, då han utreder det företag kvinnorna jobbar på – Alice är hans kontakt från insidan.

Under förhören med de fyra kvarvarande kvinnorna växer en långt ifrån smickrande bild fram om maktmissbruk och misstro, om giftiga relationer och svek. Ju djupare Falk gräver, desto mer inser han hur farligt det kan vara med brutna förtroenden, särskilt bland panikdrabbade människor. Samtidigt börjar tiden rinna ut för dem att hitta Alice vid liv – Alice med alla hemligheter ...

Min kommentar
För ungefär fyra år sedan läste jag första delen i den här serien, Hetta. Det kan man ju tycka inte är så längesedan, men jag minns inte mycket (inget alls, faktiskt) av den. Bara att jag gillade den. Eftersom den tredje delen släpptes för ett litet tag sedan så tänkte jag att det kunde vara dags att läsa del två, Falska vänner.

En del referenser till det som hände i första delen dyker upp, men inte ens med deras hjälp så minns jag. Jag tänker skylla på brinnande pandemi, som det var när jag läste den, för det är verkligen inte mycket jag minns från de åren. Här handlar det i alla fall om en (misslyckad) teambuilding. Jag avskyr verkligen krystade teambuilding-övningar och man måste nog ändå säga att denna kvalar in där. Med råge.

Här finns de sedvanliga två trådarna, en nu, med utredningen, och en då, med det som händer kvinnorna på vandringen. Det är bara några dagar mellan trådarna, men det händer mycket den lilla tiden. Mest spännande, tycker jag, är kapitlen med kvinnornas historia. Det är också de kapitlen som är de kortaste, så man måste hela tiden läsa några till. Det jag kan tycka är lite märkligt är att själva ramberättelsen inte får någon lösning. Man får inte veta vad Baileys har gjort sig skyldiga till eller vad det var för kontrakt och varför de var så viktiga.

Karaktärerna är extremt få, under tjugo får jag det till. Det gör att detta blir lite av en pusseldeckare, trots den stora ytan. Det är bara ett fåtal möjliga misstänkta. De flesta som dyker upp är sällsamt osympatiska. Av de fem kvinnorna är det egentligen bara en som känns som en jag hade velat träffa. Med sådana vänner behöver man inga fiender, men å andra sidan så var de ju inte vänner. De var ju kollegor och dem väljer vi ju inte riktigt.

Naturen får man nog se som en helt egen karaktär. En högst påtaglig och oförsonlig sådan. Det är svårt att förstå hur det ser ut, för det är inte den här miljön jag ser framför mig när jag tänker på Australien. Det är liksom inte den man ser på TV. Där är det mest röd sand och inga träd alls. Här är det så mycket träd att man inte ser många meter framför sig. Nåväl, jag kan inte påstå att jag är speciellt sugen på att ge mig ut och vandra i den australiska bushen.

Huvudfokus ligger på de fem kvinnorna, även om den andra tråden i själva verket har mer text. Jag förstår nog inte hur det går till, men jag gillar det. Det som gör kvinnornas tråd så spännande är gruppdynamiken. Det är något som jag tycker är oerhört intressant (förmodligen så är det därför jag älskar psykologiska experiment som Förrädarna). Vad händer med människor som måste lösa problem tillsammans? Jag vet inte exakt hur illa man måste tycka om varandra för att vara helt oförmögna till något som helst samarbete, trots det allvarliga läget. Ungefär så här illa, förmodar jag.

Personligen så tycker jag att Falska vänner är bättre än Hetta. Om jag ska gissa så beror det mest på det plågsamt långsamma tempot, precis som ju sig bör i en thriller (även om nu detta klassas som en deckare). Det känns som att jag kommer att minnas denna bättre och planen är att läsa tredje delen senast nästa år.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 3,84 i genomsnitt (beräknat på 120 318 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Falska vänner: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), Just nu - just här och Stories from the city, stories from the sea