Bok: Jag kan inte sluta gråta av Anne Liljeroth

Författare: Anne Liljeroth
Titel: Jag kan inte sluta gråta
Genre: Drama
Antal sidor: 181
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: -
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2019 (min) 2019
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 14 augusti 2023




Första meningen: Från min plats i den blårandiga fåtöljen tittar jag ut genom fönstret, ut över det som skulle kunna vara en trädgård.

Baksidetext
En enkel fråga och en varm hand får Josefins tillvaro att rasa samman. Det hon tidigare trott var viktigt blir plötsligt hennes värsta mardröm. Det hon tidigare varit bra på, att tänka logiskt och dra slutsatser, fungerar inte längre. Hon känner sig tom och värdelös och väldigt ensam.

Rädslan är värst. Att kanske aldrig bli hel, att inte räcka till för sina barn, att bli lämnad, att spärras in. Att inte veta.

Josefin söker efter svar, medan människorna runt henne blir allt mer otåliga. Hur länge ska detta pågå? Vem har Josefin blivit?

Ovissheten drabbar hårt och till slut ställs hon inför beslut hon länge fruktat. Delar av sig själv har hon redan förlorat, vill hon behålla andra måste hon konfrontera sina värsta rädslor.

Min kommentar
Förr ramlade det ofta in överraskningsböcker som jag kanske inte hade valt själv, men det är ganska intressant att ibland ta sig utanför sin bekvämlighetszon och ge sig på något annat än det vanliga. Jag kan inte sluta gråta var en sådan bok och det har tagit mig lång tid att samla ihop den kraft som behövdes för att ta mig an den. Först när jag själv lyckats ta mig ifrån en ... inte så hälsosam arbetsmiljö ... hittade jag tillräckligt med energi för att orka.

Utmattad och/eller utbränd har jag inte varit, men de senaste åren har jag med jämna mellanrum drabbats av något jag kallar för hjärntrötthet. Så klart hade jag kanske behövt en längre vila, men en veckas sjukskrivning tog hand om det mest akuta. Åtminstone så jag kunde hålla näsan över vattenytan. Så till viss del är det stor igenkänning i den här boken. Även om det inte gick så långt som för Josefin.

Jag känner verkligen med Josefin. Och alla andra som påverkas. Sjukdomar som inte syns är så svåra att förstå och andras oförmåga att känna in att man bara vill vara ifred tar på krafterna. Det här med att minsta avsteg från "planen" kan få en att bryta ihop, att för många saker samtidigt betyder enormt stresspåslag, att man blir arg och snäser för i stort sett ingenting ... hur ska man kunna förstå det?

Vi får följa både det som leder fram till kraschen och vägen mot tillfrisknande. Kanske är jag naiv och godtrogen, men finns det verkligen sådana företag som Josefin jobbade på? Jag har så svårt att se att man kan klara sig undan lagar på det viset. Man kunde kanske ha tänkt sig en mer representativ arbetsplats, den som beskrivs är så otroligt nedbrytande. Författaren har verkligen tagit i från tårna. Det behöver faktiskt inte vara så illa för att man ska drabbas av utmattning. I övrigt har jag inga problem att relatera till ohälsosamma och destruktiva arbetsplatser. Det gäller att orka ta sig därifrån och det är ibland svårt att komma till insikt om att ansvaret till viss del ligger på en själv.

Slutet blir lite för tillrättalagt för min smak. Kanske för att inge hopp om tillfrisknande. För mig kan det nog få helt motsatt effekt; "varför blir inte jag frisk på ett år?". Jag hade föredragit ett mer oavslutat slut, men som ändå var hoppfullt.

Jag kan inte sluta gråta är väldigt stark och väldigt berörande. Trots sitt tunga ämne så är den lättläst. Det är en mycket viktig bok, kanske än mer för de som har en utmattad i sin närhet. Kanske kan den öka förståelsen.

På Goodreads hade den 3,57 i genomsnitt (beräknat på 98 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Jag kan inte sluta gråta: enligt O, Västmanbok och Barnboksbloggen.

"Ett rent samvete" av Anne Liljeroth

Författare: Anne Liljeroth
Titel: Ett rent samvete
Genre: Drama
Antal sidor: 286
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Danuta 2
Förlag: LB Förlag
Utgivningsår: (original) 2021 (min) 2021
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 28 juni 2021




Första meningen: Det är tidig morgon när jag klickar iväg sms:et till Sylwia, kliver in i trapphuset på Narvavägen och låser upp dörren till Exklusivt Rent, firman som jag startade för ett och ett halvt år sedan med hjälp av en liten puff från min tidigare arbetsgivare och en vän.

Baksidetext
Städfirman Exklusivt Rent har fått en rivstart och Danuta fyller sina dagar med tidskrävande administration. För att inte förlora sina städkunskaper, och för att hon älskar att städa, arbetar hon fortfarande ett par dagar i veckan hemma hos sina kunder. Dagarna räcker inte till och hon går ständigt runt med dåligt samvete över allt hon borde göra, över sin syster och sommarhuset hon borde ta hand om.

Familjeterapeuten Klara Winberg har i årtionden hjälpt andra, men när tillvaron börjar halta har hon svårt veta hur hon ska hantera sina egna problem. Kirurgen Claire Bromsons dröm om att flytta hem till Sverige efter år utomlands har gått i uppfyllelse, men nu ställs hon plötsligt inför oväntade svårigheter på hemmaplan.

Danuta känner av stämningarna i de båda kvinnornas hem och står inte ut med att se dem må dåligt. Snart har hon erbjudit dem sin hjälp, något som visar sig få förödande konsekvenser. Ett rent samvete handlar om att göra upp med sitt förflutna, en knuff kan vara allt som behövs.

Min kommentar
Förra året fick jag Ett rent helvete som en överraskning av förlaget och även om jag hade lite svårt för huvudkaraktären Danuta så gillade jag boken. För någon vecka sedan kom det en fortsättning, Ett rent samvete, som även den dök upp som en överraskning från förlaget. Eftersom boken jag faktiskt väntade på inte dök upp så tog jag den här i stället, när det fanns för mycket månad kvar efter att min planering var färdigläst.

Jag vet inte om det är så att jag var mer beredd på den snokande Danuta, eller om det är så att hon är nedtonad (nää, det känns inte så), men jag gillar den här boken mer. Andra problem, av samma vardagliga sort, och samma resultat; ett ostädat och själlöst hem. Bortskämda, halvvuxna och curlade barn är ett återkommande tema, verkar det. Liksom kvinnor som inte ställer krav på resten av sin familj.

Karaktärerna är inte många och jag tycker att jag får lära känna dem ordentligt. Danuta tar äntligen lite ansvar för sitt eget liv också, inte bara andras. Jag har lite svårt att relatera till att man kan gilla att städa, men vet att de människorna finns. Om man nu gillar det så är det ju självklart det man ska göra. Att jobba på kontor, med administrativa uppgifter, passar verkligen inte alla. Speciellt inte om man har Danutas personlighet. Tror jag. Rätt person på rätt plats kan göra underverk. Claire beter sig lite som en envåldshärskare, tycker jag, och kör på riktigt över sin man. En så stor förändring måste man förankra. Jag hade nog reagerat precis som hennes man. Klara är psykolog och det är ju lite typiskt att hon missar (väljer att inte se?) alla tecken. Lite som att bilmekanikern kör en risig bil och bagaren har gammalt bröd. Olle är en härlig karaktär, som jag inte alls väntade mig. Jag vill också ha en Olle.

Personligen så har jag svårt för den här personligheten, den som lägger sig hur andra ska leva sina liv. Alldeles särskilt så tycker jag inte att Danuta har något som helst ansvar att berätta för någon om sina upptäckter. I just de här fallen. Hon har ingen som helst aning om vad de här vuxna människorna kan ha för överenskommelser i sina relationer. Nu gick ju Danutas påhitt bra, det här är ju en bok, men det hade lika gärna kunnat sluta med flera liv i förödelse. Det finns i alla fall mycket äkta omtanke och värme i det hon gör, men vägen till helvetet är ju som bekant kantad av goda intentioner.

Kanske var det lite förutsägbart, hur det hela hängde ihop, men det gjorde ingenting alls. Jag visste det, men inte karaktärerna så för dem blev det en överraskning. De korta kapitlen gör att man bara vill fortsätta läsa ett till och allt flyter på bra. Det gick lite väl snabbt i slutet, riktigt så fort löser det sig nog inte, men återigen, det här är en bok. Och ibland händer det faktiskt även i verkligheten.

Ett rent samvete är en bok om att tappa riktningen och om hur en liten knuff kan få en på banan igen. Det känns som att Danutas liv har rättat till sig och jag kan nog inte se någon naturlig fortsättning på den här serien. Förutom Danutas städbok, fylld av nyttiga husmorstips.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 3 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Intetsägande
Ordbajsig		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk

Andra som bloggat om Ett rent samvete: Tyvärr så hittar jag bara recensioner på Instagram så några länkar blir det inte.

"Ett rent helvete" av Anne Liljeroth

Författare: Anne Liljeroth
Titel: Ett rent helvete
Genre: Drama
Antal sidor: 346
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: -
Översättare: -
Serie: Danuta 1
Förlag: Louise Bäckelin Förlag
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 29 augusti 2020




Första meningen: Kära D, jag ser på väderleksrapporten att även du har det kallt.

Baksidetext
Danuta är firma Rent Hus mest uppskattade medarbetare. Hon älskar att städa och hon älskar sina kunder. Men eftersom saker sällan undgår henne, reagerar hon allt oftare på hur dåligt hennes kunder mår, trots att de har det så bra.

Familjen Seger har slutat prata med varandra och Caroline Seger är nära ett sammanbrott. Ossian Schröder, framgångsrik modeguru, söker efter meningen med livet men på helt fel ställen.

Med små och, även för den uppmärksamme, oansenliga gester, försöker Danuta hjälpa sina kunder att se det goda i livet och lära dem att uppskatta vad de redan har. Men budskapen missuppfattas, intrigerna tätnar och Danuta hamnar oförutsett i skottlinjen.

Min kommentar
Jag har ett helt gäng böcker av Anne Liljeroth i hyllan. Av någon anledning så har det inte blivit så att jag har läst någon av dem. Trots att jag har varit nyfiken på hennes författarskap ganska länge nu. Mina funderingar var att jag skulle plocka in henne på min Boktolva nästa år. Men så dök Ett rent helvete upp som en överraskning och jag bestämde mig för att nu var det dags.

Jag har förstått det som att "alla andra" som läst denna fullkomligt älskar Danuta, städerskan och jag känner mig rätt ensam om att nästan bli vansinnig på henne. Hon styr och ställer med andras liv, men vägrar envist att ta tag i sitt eget. Jag tycker att hon är en beskäftig, självgod, snokande besserwisser och jag hade blivit tokig på henne om jag haft henne som städerska. Tänk bara, hon sorterar om i bokhyllan hos en av kunderna 😲 Det är inte det enda hon gör och jag kan väl säga, om jag ska gissa, att jag hade reagerat exakt likadant som Caroline när hon hittade det hon hittade. I sin iver att hjälpa så blir det ofta(re) så att Danuta stjälper. Det bästa med henne är hennes yrkesstolthet. Den borde alla ha, oavsett vad de gör.

Hela familjen Seger är på riktigt hemsk. Ett praktexempel på att vad man sår får man skörda. Om man inte ställer krav/berättar vad man tänker så kan det bli så väldigt fel. Caroline är en riktigt trasig människa. Hon får överhuvudtaget ingen hjälp hemma och hon verkar aldrig ha begärt det heller. Mannen ger sig bara ut och tränar. Dottern gör inte ett handtag, utan stökar bara ner, behandlar sin mamma som en betjänt och ser hemmet som något slags hotell. Sonen sitter bara och spelar. Och Carolines chef, Sven, ska vi bara inte tala om. Hans människosyn är fullkomligt vidrig. Det hemskaste är att jag vet att den förekommer. Speciellt bland chefer. Jag hade också blivit utmattad om jag hade jobbat där under de förhållandena samtidigt som jag haft den odugliga familjen.

Det finns en del uttryck i boken som återkommer ganska frekvent. I alla fall så ofta att det stör mig lite. Hela temat är säkert angeläget, men ett jag egentligen inte kan greppa riktigt. Kanske är jag lycklig lottad. Jag har aldrig någonsin undrat vem jag är eller känt något behov av att "hitta" mig själv. Jag är ju liksom jag, hela tiden. Därför har jag lite svårt för navelskåderiet här. Något jag också har lite svårt för är lösa trådar, men här är mitt problem mer det motsatta. Det går lite väl snabbt och lätt i slutet, men lyckliga slut är inte heller att förakta.

Ett rent helvete handlar om precis det den heter. Hur man liksom bara hittar sig själv på en plats som inte är så bra och inte vet hur man ska ta sig därifrån. Kanske är detta mer en feelgood, med tanke på slutet. Här finns i alla fall tillräckligt med svärta för att det ska vara en bra feelgood i så fall. Jag gillar att slutet ändå lämnar en del dörrar öppna.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,0 i genomsnitt (beräknat på 6 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Ett rent helvete: Idas recensioner.