"Uppstigningens brunn" av Brandon Sanderson (2:2)

Författare: Brandon Sanderson
Titel: Uppstigningens brunn (2:2)
Genre: Fantasy
Antal sidor: 511
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Well of Ascension
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 februari 2017




Första meningen: "Få se om jag förstår det här rätt", sa Tindwyl, lugn och artig men ändå på något vis sträng och ogillande.

Baksidetext
De gjorde det omöjliga: de lyckades övervinna den gudalika varelse vars brutala regim hade pågått i tusen år. Nu måste Vin – tjejen från gatugänget som blivit landets mäktigaste dimfödde – och Elend Venture, den idealistiske unge adelsmannen som är förälskad i henne, bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet.

De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar, så är det ingen som vet hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den består en med.

Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen...

Min kommentar
Detta är då andra delen av andra delen i trilogin. Jag väljer att behandla dem som två olika böcker, dels för att de ju faktiskt är två, men också för att de är så olika. Varför uppdelningen har gjorts förstår jag däremot fortfarande inte.

Det mesta som jag tyckte om första delen av andra delen gäller fortfarande (formatet e-bok, världsbygget, Knuffa och Dra...), men detta är väldigt mycket bättre. Det som börjar ganska långsamt, inte segt men ganska mycket samma likadant, stegras och stegras. De sista 80 sidorna sträckläser jag. Det var fysiskt omöjligt att lägga ifrån sig boken här och det spelar ingen som helst roll att jag har annat att göra. Det får helt enkelt vänta.

Innan vi har kommit till slutet så får jag två nya favoriter; OreSeur (hunden som inte är en hund) och Allrianne (den blåsta blondinen som är allt annat än blåst). Det som händer får mig att tro att OreSeur inte är med i nästa bok, men hans historia är hjärtknipande. Allrianne hoppas jag verkligen är med i fortsättningen också, hon är tuff. Vin... finns det mycket att säga om och jag kan nog tycka att hon är lite för mycket. Finns det inga gränser för hennes förmåga? Kärlekstrasslet med Elend hålls på en betydligt mer behaglig nivå. Liksom alla andra eventuella kärlekshistorier. Sazed och Tindwyl är också favoriter. Och Breeze, som jag gillat ända sedan första boken. Äsch, vem försöker jag lura? De vinner mitt hjärta allihop.

Stridsscenerna tycker jag fortfarande är för utdragna, eller speciellt en av dem. Men den var å andra sidan så spännande att det var först mot slutet som jag tyckte att det räckte. Det är också så att samma sak förklaras flera gånger, men även det glömmer jag nästan bort i spänningen.

Slutet... vad i hela friden ska man säga om det? Jag hade väntat mig något, men detta alltså. Vilken tvist! Vad är sant? Vad ska hända nu? Jag känner mig alldeles förvirrad. När kommer egentligen tredje delen?

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Genomsnittsbetyg och liknande blir tyvärr lite konstigt, eftersom ju den svenska utgåvan är uppdelad i två delar. På Goodreads har hela boken 157 102 betyg och ett genomsnitt på 4,35.

Boktipset hade inget estimerat betyg och inga betyg var satta.
På Goodreads hade den 4,6 i genomsnitt (beräknat på 30 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Uppstigningens brunn: Bokhuset, Fantastiska berättelser och MsHisingen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Uppstigningens brunn" av Brandon Sanderson (1:2)

Författare: Brandon Sanderson
Titel: Uppstigningens brunn (1:2)
Genre: Fantasy
Antal sidor: 391
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Well of Ascension
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2007 (min) 2016
Format: E-bok
Källa: Bokhyllan
Utläst: 20 januari 2017




Första meningen: Armén kröp som en mörk fläck över horisonten.

Baksidetext
De gjorde det omöjliga: de lyckades övervinna den gudalika varelse vars brutala regim hade pågått i tusen år. Nu måste Vin – tjejen från gatugänget som blivit landets mäktigaste dimfödde – och Elend Venture, den idealistiske unge adelsmannen som är förälskad i henne, bygga upp ett nytt fungerande samhälle i askan efter imperiet.

De har knappt hunnit börja då tre separata arméer går till anfall. När belägringen intensifieras tycks en uråldrig legend erbjuda en glimt av hopp. Men även om den existerar, så är det ingen som vet hur man hittar Uppstigningens brunn, eller vilken sorts kraft den består en med.

Dödandet av Överstehärskaren visar sig ha varit den lättare delen. Att överleva i svallvågorna efter hans fall kommer att bli den verkliga utmaningen...

Min kommentar
Hösten 2015 läste jag första delen i den här serien och jag var väl inte helt begeistrad, vilket jag till största delen skyllde på ogynnsamma förhållanden när jag läste den. Världen som skapats var dock så fantastisk och intressant att jag bara inte kunde stå emot när andra delen (eller snarare delarna) kom på svenska. Varför Uppstigningens brunn är uppdelad i två delar förstår jag inte alls, speciellt som det verkar som att det bara är den svenska översättningen som behövt delas upp. Alla andra verkar klara att läsa tegelstenar.

Jag har ju lite svårt att komma ihåg detaljer ur böcker så jag var en aning orolig över hur jag skulle klara att komma tillbaka till Sista riket. Jag hade inte behövt oroa mig. En resumé i början av boken tar hand om det mest akuta (ett fantastiskt sätt att lösa det här "problemet", om man inte behöver någon påminnelse så hoppar man enkelt över) och resten kommer tillbaka allt eftersom jag läser.

Min egentligen största invändning har inte med boken i sig att göra, utan formatet. Jag läste denna som e-bok och varken kartor eller andra förklarande tillägg funkar i en e-bok. Kartorna går överhuvudtaget inte att se något av och alla fina förklaringar sist i boken är helt bortkastade. Man bläddrar helt enkelt inte fram och tillbaka i en e-bok. Inte heller går det att skriva ut, vilket jag på sätt och vis förstår, men ändå inte.

Så till själva boken då... Världen är precis lika fantastisk här. Det måste ligga väldigt mycket tanke bakom för att få till allt så att inte ens jag hittar något att reta mig på (i själva världen då alltså). Det här är ju inte en typisk fantasy, den är betydligt mer verklig, trots en del fantasifigurer och magi. Jag uppskattar också att här inte finns några långa vandringar alls och att det är väldigt få karaktärer för att vara en fantasy.

Tyvärr känner jag att det fortfarande känns lite töntigt med Knuffa och Dra. Något som de gör i all oändlighet. Det är kanske inte så många stridsscener, men de som finns är väldigt utdragna och vid varje tillfälle får jag veta precis samma saker. Det är generellt sett mycket upprepningar, som hur stålinkvisitorers stålstift i ögonen ser ut och kom dit, metallernas funktion och Sazeds olika minnen, hur de fungerar och vad hans uppgift är här i livet. För att inte tala om hur många gånger jag får veta hur liten Vin är.

Min favorit är fortfarande Breeze och honom hade jag gärna hängt med, han verkar så avslappnad och skön. Vin är också en liten favorit, även om jag blir less på hennes, och Elends, ältande om de verkligen är goda nog för varandra. Den här boken hade varit mycket bättre utan den där töntiga kärlekshistorien. Tindwyl skrattar jag mycket åt, eller snarare hennes försöka att göra Elend till kung, men herregud vad jag stör mig på att hon hela tiden kallar Vin för lilla vän. Så otroligt nedlåtande och irriterande. Även Zane är en intressant karaktär och det ska bli intressant att få veta huruvida hans Gud fortsätter att prata med honom.

Det är betydligt mer politik och taktik i den här boken och överraskande nog så gillar jag det och jag är så glad över att jag har andra delen av den här andra delen och att jag faktiskt redan har läst den.

Genomsnittsbetyg och liknande blir tyvärr lite konstigt, eftersom ju den svenska utgåvan är uppdelad i två delar. På Goodreads har hela boken 155 516 betyg och ett genomsnitt på 4,35.

Boktipset hade inget estimerat betyg och inga betyg var satta.
På Goodreads hade den 4,46 i genomsnitt (beräknat på 37 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Uppstigningens brunn: Bokhuset, Fantastiska berättelser och MsHisingen.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Sista riket" av Brandon Sanderson

Genre: Fantasy
Antal sidor: 742
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Final Empire
Översättare: Lottie Eriksson
Serie: Mistborn 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2006 (min) 2015
Format: E-bok
Källa: Rec ex
Utläst: 9 september 2015






Första meningen: Aska föll från himlen.

Baksidetext
I tusen år har aska fallit från himlen, inga blommor har blommat och täta dimmor har gjort nattens mörker fruktat. Den evige och odödlige Överstehärskaren och aristokratin styr och vanligt folk är dömda att leva i underkastelse och slaveri.

Men mitt i all hopplöshet dyker Kelsier upp, en överlevare från de hålor dit Överstehärskaren skickar de dödsdömda. Kelsier har allomantiska förmågor - magiska styrkor som nästan bara aristokratin besitter - och en plan om hämnd och frigörelse.

Samtidigt stryker Vin, en ung tjej som är medlem i ett tjuvgäng, runt på gatorna i huvudstaden. Även hon är allomantiker - men vet inte själv om det förrän Kelsier drar in henne i sina planer.

För att Keslier och Vin ska lyckas störta Sista riket är det mycket som måste gå i lås. Inte minst måste Vin lära sig att bemästra sina allomantiska krafter...

Min kommentar
Fantasy är en lite jobbig genre för mig, ibland gillar jag och ibland inte. Och jag har ingen aning om vad som funkar. Jag fick för mig att fantasy skriven för ungdomar fungerade bättre för mig och därför ville jag väldigt gärna läsa Sista riket, som (nästan) alla verkar älska. Dessutom finns den ju med på den här listan.

Jag hade stora problem att komma in i boken, men det kan nog skyllas på duttande med läsningen i en inte alltför gynnsam miljö. När jag kunde börja läsa längre stunder flöt det på lite bättre. Det är en komplicerad värld som vecklar ut sig och den känns väldigt genomtänkt och utan logiska hål. Titlarna, eller vad man ska kalla dem, är fantasieggande, eller vad sägs om stålinkvisitor, dimfödd, dimming...

För att vara en fantasy så var det väldigt få karaktärer (och ingen vandring alls egentligen) och det var en stor fördel. Jag fick komma nära och lära känna alla. Alla är väldigt väl tecknade och känns trovärdiga. Oväntat nog så gillar jag inte någon av huvudkaraktärerna mest, utan den som vinner mitt hjärta är Breeze. Vilken underbar karaktär! Tyvärr känns det inte som att jag får riktigt alla förutsättningar när jag börjar läsa. Bland annat funderar jag länge på hur gammal Vin är. Det kanske stod i början, men i så fall fick jag inte med mig det. En bra bit in i boken fick jag i alla fall klart för mig att hon var 16 (nästan 17). Metallerna som "brändes" fick jag inte heller koll på.

Dessvärre har jag en hel del problem med vissa saker. Först och främst så är stridsscenerna på tok för utdragna och detaljerade. Och allt det här Knuffande och Dragandet fick mig faktiskt att vrida mig lite obekvämt. Och helt seriöst, fanns det verkligen inget bättre ord än "bränna"? För mig blev det lite för töntigt. Symbolerna innan varje kapitel funderade jag bra länge på och kunde inte alls begripa vad de var. Uppenbarligen var de inte metaller i alla fall, vilket jag kunde utesluta när jag läst klart. Annars så gillade jag de där små inledningarna, som senare visade sig vara utdrag ur en dagbok. Vilken härlig liten tvist förresten.

När jag kom till slutet av boken så upptäckte jag att där fanns allt som jag hade behövt medan jag läste. Bland annat en utförlig lista över alla metaller och deras funktion. Tyvärr läste jag ju e-boken och där bläddrar man inte så lätt. Inte heller är det lätt att läsa kartor och se teckningar på en läsplatta.

Det är i alla fall spännande, för det mesta, och jag känner mig hela tiden nyfiken på vad som ska hända. Ett par hundra sidor kunde dock med lätthet ha tagits bort för att höja tempot lite. Det händer en del oväntat och det är bra. Men varför i hela friden måste det finnas en kärlekshistoria? Så förutsägbart och tråkigt.

Om jag ska läsa andra delen när den kommer på svenska? Jag har faktiskt inte bestämt mig än, men troligtvis kan jag nog inte låta bli. Trots allt.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag, två gånger.

Boktipset hade inget estimerat betyg, men genomsnittet var 3,6 (beräknat på 5 betyg).
På Goodreads hade den 4,40 i genomsnitt (beräknat på 154 683 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Sista riket: Bokhuset, Zellys bokblogg och Vargnatts bokhylla.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.