"Ni älskar dem inte" av Belinda Bauer

Författare: Belinda Bauer
Titel: Ni äslakr dem inte
Genre: Thriller
Antal sidor: 406
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Finders keepers
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: Exmoor 3
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 11 maj 2016




Första meningen: Det var sent på säsongen för jakt.

Baksidetext
Nioårige Pete väntar i bilen på mamma och pappa. När de kommer tillbaka är han borta. På ratten sitter en lapp: "Ni älskar honom inte."

Under högsommaren faller en mörk skugga över Exmoor. Barn blir bortrövade från bilar. Varje försvinnande markeras bara med ett kort meddelande en brutal anklagelse. Inga förklaringar, ingen begärd lösensumma... inget hopp.

Polisen Jonas Holly står inför en farlig resa in i kidnapparens förvridna psyke, om han alls ska ha en chans att sätta fast honom. Men Holly är ännu skakad av en personlig tragedi, är han över huvud taget rätt man för uppgiften?

Åtminstone en person i Exmoor anser att Jonas Holly, när det gäller byns beskydd, är den siste att lita på...

Min kommentar
Detta är alltså tredje boken i serien om den lilla byn på Exmoorheden och det är också den tredje boken jag läser av Belinda Bauer. Jag har tyckt lite olika om de tidigare två, där förra delen inte riktigt övertygade mig. Förväntningarna på denna var alltså ganska låga.

Jag tror att jag kan ha kommit på en viktig detalj för vad jag ska tycka om en bok. De första sidorna är extremt viktiga för hur jag... ja, låt oss säga attackerar boken. Denna vann nog mitt hjärta redan på sida 35 där en liknelse som innefattar en nerlegad madrass och Toblerone fick mig att skratta högt och sedan nicka igenkännande. Jag vet, helt ärligt, inte om de tidigare böckerna också var fyllda med en ganska bitande humor, men denna är det i alla fall. Brittisk ironi när den är som bäst.

Ni älskar dem inte utspelar sig drygt ett år efter Skuggsida och det är kul att åter träffa lille Steven, som nu inte är så liten längre. Han är sjutton och med flickvän. Det är inte riktigt lika kul att träffa polisen Jonas Holly. Som vanligt, skulle jag vilja säga, så har Bauer stoppat in hur många karaktärer som helst och min tanke en bit in i boken är "Men kära nå'n! Måste hela j-la byn vara med?". För exakt så känns det. Det är många berättarröster som kommer till tals, men det sköts så snyggt och naturligt att det aldrig stör mig.

Kapitlen är korta (65 stycken på runt 400 sidor) och mot slutet blir de ännu kortare. Kanske är det för att höja tempot, men jag kan nog tycka att det behövs lite mer än korta kapitel för att öka farten. De här böckerna är inte rafflande spänning, de är mera en konstant och diffus obehagskänsla. Och mörkt är det. Jag gillar det.

Medan jag läser funderar jag på om Bauer har tagit den enkla vägen ur det här, men till min glädje så har hon inte det. Detta är en fullkomligt vidrig historia och förmodligen inget för äckelmagade personer. Jag gillar det och utnämner denna till Bauers bästa bok. Hittills.

När jag kommer till slutet så blir jag plötsligt osäker på vad som egentligen har hänt, men annars är det ett perfekt slut. Det kommer jag att fundera på länge. Efter att ha tittat runt lite på vad andra har tyckt om boken så börjar jag fundera på om vi har läst samma bok och om den i så fall har slutat likadant. Många verkar tycka att det måste komma en fjärde del. Det förstår jag inte alls. Det här är, som sagt, i mitt tycke ett perfekt slut.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,5 och genomsnittet 3,3 (beräknat på 117 betyg).
På Goodreads hade den 3,78 i genomsnitt (beräknat på 832 betyg).
Jag ger den 4,0

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Ni älskar dem inte: Lingonhjärta, Bokfrossa och boktok73.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"Skuggsida" av Belinda Bauer

Genre: Thriller
Antal sidor: 382
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Darkside
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: Exmoor 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2010 (min) 2012
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 24 februari 2015






Första meningen: Mucy tyckte att sjukhusljuden lät dämpade och avlägsna.

Baksidetext
Shipcott mitt i vintern är ett samhälle med stark sammanhållning, där ingen främling förblir obemärkt. Byns polis Jonas Holly blir därför i dubbel mening chockad när en äldre kvinna hittas mördad i sin säng. Hur kan någon ha tagit sig in och mördat henne utan att lämna några spår efter sig?

När utredningen övertas av en påstridig kriminalinspektör känner sig Holly snart åsidosatt. Ska hans första mordutredning vara över innan den ens hunnit börja? Och som om det inte vore nog är det någon i byn som anklagar honom för att tragedin har inträffat. Det verkar som om någon känner till vartenda steg han tar. Någon som tvivlar på hur han sköter sitt jobb.

När sedan ännu en person blir mördad övergår smädelserna i allvarliga hot. Förblindad av sin växande paranoia, av oro för sin handikappade fru och av den evinnerligt fallande snön, startar Jonas Holly sin egen desperata jakt på mördaren. Men hoten upphör inte. Och det gör inte heller morden.

Min kommentar
Belinda Bauer hör ju till de mest hyllade författarna i bokbloggosfären och det är alltid lite läskigt att läsa böcker efter att alla andra nästan älskat sönder dem. När jag läste Mörk jord för drygt två år sedan så slutade det i alla fall så bra att jag fortsatte att köpa på mig hennes böcker. Och nu har alltså turen kommit till Skuggsida.

Redan första ordet får mig att bli irriterad. Det är ju liksom höjden av slarv när en av huvudkaraktärernas namn är felstavat först i boken (se ovan, hon heter Lucy). Inget bra intryck alls. Dessvärre fortsätter den dåliga korrekturläsningen. Jag vet inte om det är redigeringen eller översättningen det är fel på, men jag är säker på att det är översättningsmissar som gör att det ibland dyker upp dubbla negationer så meningarna blir fullkomligt obegripliga. Hela boken ger ett slarvigt intryck.

Jag hade otroligt svårt att komma in i den också, kanske mest på grund av att det kändes som att jag träffade på alla bybor de första 50 sidorna. Det blir liksom lite för många. Ett kärt återseende blev det i alla fall, Steven från Mörk jord är med här också och det gläder mig att det verkar som att han är ganska OK.

Miljöbeskrivningarna är fantastiska om man gillar sådant, en väldigt trovärdig bild av en liten by växer sakta fram. För mig är det dock lite för mycket av "grinden var böjd för att någon bundit en ko där". Det är inte speciellt intressant i mina ögon. Karaktärerna är också bra beskrivna och jag tycker jag får lära känna de personer som är viktiga för historien.

Det fortsätter att vara lite småsegt ända tills det är runt 100 sidor kvar, men då bränner det å andra sidan till ordentligt. Slutet är överraskande och det gillar jag ju, men är det verkligen bra? Blev det inte väl mycket där? Ett plus blir det i alla fall för att författaren vågar ta död på karaktärer som jag är helt säker på ska klara sig.

Mitt största problem med boken är nog att det är mängder av småsaker/detaljer som jag inte alls får ihop. Jag fattar absolut ingenting av när Rice ser fotspåren i sitt rum och funderar på hur det gick till. Där kändes det som att det var något allvarligt fel på antingen texten eller analysen. Det fanns fler sådana tillfällen, men detta är det enda jag antecknade.

Jag tycker inte alls denna höll samma standard som Mörk jord, men jag ser fram emot att läsa Ni älskar dem inte, som redan står och väntar i hyllan.

Jag har skrivit om den här boken i En smakebit på søndag.

Boktipsets estimerade betyg var 3,0 (beräknat på 109 betyg).
På Goodreads hade den 3,58 i genomsnitt (beräknat på 978 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Skuggsida: Beroende av böcker, Annika och Bokbrus.

Boken kan köpas på Adlibris och Bokus.

"Mörk jord" av Belinda Bauer

Genre: Thriller
Antal sidor: 272
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Blacklands
Översättare: Ulla Danielsson
Serie: Exmoor 1
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2012
Format: Pocket
Källa: Bokhylla
Utläst: 29 oktober 2012






Första meningen: Hela Exmoorheden dröp av fukt; den var full av smutsiga ormbunkar, färglöst, grovt gräs, taggig ärttörne och fjolårets ljung; den var så svart att det såg ut som om en eldstorm hade svept fram över landskapet och slitit med sig träden, så att marken lämnats kall och naken för att oskyddad möta vintern.

Baksidetext
För arton år sedan försvann Billy Peters. Hela byn tror att han blev mördad - seriemördaren Arnold Avery har ju trots allt erkänt att han mördade sex andra barn och grävde ner dem på den ödsliga heden.

Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret och väntar, medan familjen faller sönder omkring henne.

Och varje dag efter skolan gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin familj från morbror Billys spöke. Om det så innebär att han måste gräva upp och visa mormor skelettet efter hennes mördade son.

Så tar han även nästa steg - Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset.

Brevet blir början på en livsfarlig katt-och- råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer att få mycket värre konsekvenser än Steven någonsin kunnat föreställa sig.

Min kommentar
Det har tagit emot lite att läsa denna och egentligen beror det bara på alla tokhyllningar jag läst vilket gjort att jag hade otroligt höga förväntningar. Det är är aldrig bra, de flesta böcker klarar inte att leva upp till dem. Så icke heller denna.

Visserligen tyckte jag den var spännande, otäck och bra skriven, men det saknades något. Detta något, kom jag på efter lite funderande, var ovissheten. Inte någon gång var jag det minsta osäker på vad som egentligen skulle hända och hur det skulle sluta, det var solklart ända från början. Vägen dit var ändå dramatisk, men inte nervkittlande.

Känslan jag bär med mig är nog trots allt mest "stackars Steven", den här lille pojken på 12 år, som är beredd att göra vad som helst för att få tillbaka sin familj, få den normal igen. Både hans mormor och mor verkar vara helt uppfyllda av sonen/brodern som försvann och aldrig hittades i stället för att ta hand om dem som fortfarande faktiskt lever, som Steven och hans lillebror Davey. Bröderna som delar rum i huset, trots att det finns ett obebott, sedan arton år tillbaka, där den försvunne Billy bodde. I hela Stevens liv verkar den där morbror Billy ha haft huvudrollen och de levande barnen har blivit satta på undantag. Det gör mig så obeskrivligt ledsen.

Steven är ju bara 12 år, men han har en vuxens analytiska förmåga, även om han nu råkar tänka ett steg för lite, och just den biten tycker jag är ganska osannolik. Jag har inte träffat många 12-åringar som kan tänka så abstrakt, men kanhända är han bara ovanligt smart.

Bokreferenser i böcker är alltid kul och Arnold Avery läser Michael Connellys Svart eko där han sitter inlåst i fängelset, en bok jag själv läste för bara ett par veckor sedan.

Helt klart är det i alla fall att jag kommer att läsa fler böcker av Belinda Bauer. Jag undrar när Skuggsida släpps i pocket...

Boktipsets estimerade betyg var 3.0. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Mörk jord: Fru E, Bokbrus och Olika sidor.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.