TV-serie: Paradise #1 (2025)

Titel: Paradise
Originaltitel: Paradise
Säsong: 1
Genre: Thriller
Skapad av: Dan Fogelman
TV-bolag: hulu
Skådespelare: Sterling K Brown, Sarah Shahi, Julianne Nicholson, James Marsden, Krys Marshall
Premiär: 2025-01-27
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 8
Avsnittslängd: ca 54 min
Såg den på Disney+ 9 augusti - 12 augusti 2026




Handling
Paradise är idylliskt och avskilt samhälle bebott av världens mäktigaste och mest framstående personer. Fridfullheten krossas totalt när ett chockerande mord inträffar, vilket leder till en intensiv utredning ledd av säkerhetsagenten Xavier Collins, vars jobb det är att skydda presidenten.

Min kommentar
När det var dags att välja en ny serie att titta på så kände jag att det kunde vara dags för en som har legat på listan ett bra tag; Paradise. Jag är inte alltid så glad i agent- och spionthrillers, men jag tänkte att jag kunde ge den en chans. Det kan vara så att det var en kollega som tipsade om den, men jag minns inte riktigt.

Valet visade sig vara en riktig lyckoträff. Det här var inte alls den serie jag förväntade mig. Man kan säga att den gick från en genre till en helt annan och den överraskade mig fullständigt. Det händer verkligen inte ofta, så jag blev lycklig i hela kroppen och skrek nästan av glädje. Varför tänker jag faktiskt inte tala om. Och har du inte sett den, men vill göra det: Sluta läs här!

Redan i starten reagerar intuitionen på själva miljön. Jag fick lite The Stepford wives-vibbar. Sedan börjar magkänslan reagera starkt på vissa personer, men jag hade ingen aning om varför. Jag får ändra åsikt om ett flertal karaktärer under seriens gång. Ibland finns det faktiskt helt godtagbara skäl till varför någon agerar som de gör. Något som jag är riktigt förtjust i är när människor är riktigt duktiga på det de gör. Som agent Collins. Det var så roligt att se. Några favoriter fick jag (även om de ibland skiftade), men ett par av dem överlevde inte 😟

Många hemligheter och många gåtor finns det och det bästa av allt är att svaren inte stressas fram. Ibland får man vänta länge på en förklaring. Sakta, sakta så får man veta bakgrunden till allt. Upplägget är så otroligt elegant. Man får ledtrådar hela tiden, men det är tyvärr helt fel pussel man lägger. [spoiler]"Gryningen är försenad med två timmar på grund av underhåll". Det är en mening som verkligen får hjärnan att börja jobba. Jag kunde nästan höra kugghjulen. Då blev det ett snabbt byte från The Stepford wives till The Truman show. Det var fel det också. När allt avslöjas så blir det en fantastisk aha-känsla.[/spoiler]

Det är så vansinnigt spännande, samtidigt som det nästan är lite behagligt. Allt medan hjärnan går på högvarv. Det är lite samma känsla som en and, som ser så cool ut när den glider fram i vattnet. Men under ytan så paddlar fötterna frenetiskt.

Paradise är en serie som vi såg i raketfart. Det var nästan omöjligt att sluta titta, eftersom varenda avsnitt avslutades med att man (eventuellt) fick svaret på en fråga, men samtidigt skapade ett nytt mysterium. Det finns redan en andra säsong, men jag vill vänta med den lite. Jag såg nämligen att det är en tredje på gång och jag vill ju inte att det ska gå så lång tid mellan den andra och den tredje. Men faktum är att jag nog kommer att se om den första innan det är dags att ta tag i säsong två.



På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 7,2k betyg).
På IMDb har serien 7,9 i genomsnitt (beräknat på 87k betyg).
Jag ger säsongen 4,5

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: Voicemails for Isabelle (2026)

Titel: Voicemails for Isabelle
Originaltitel: Voicemails for Isabelle
Genre: Romantisk komedi
Regissör: Leah McKendrick
Manus: Leah McKendrick
Skådespelare: Zoey Deutch, Nick Robinson, Harry Shum Jr, Leah McKendrick, Nick Offerman
Utgivningsår: 2026
Produktionsland: USA
Längd: 118 min
Serie: -
Såg den på Netflix 7 augusti 2026





Handling
När Jill förlorar sin lillasyster Isabelle fortsätter hon att skicka röstmeddelanden till hennes gamla telefonnummer. Hon berättar om sitt kaotiska liv, sina misslyckade dejter och allt annat hon annars hade delat med sin syster – utan att veta att numret numera tillhör någon helt annan.

I Austin får fastighetsmäklaren Wes plötsligt ta emot Jills högst personliga meddelanden från andra sidan landet. Det som börjar som en märklig felsändning utvecklas snart till något mer, när Wes lär känna Jill genom hennes röst och börjar längta efter nästa meddelande.

Men hur bygger man egentligen en relation med någon man aldrig har träffat – och vad händer när det inte längre räcker att bara lyssna?

Min kommentar
Jag är alltid på jakt efter filmer att titta på och när Linda på enligtO skrev om Voicemails for Isabelle, så kände jag att det skulle kunna vara en film för oss. Bra romantiska komedier växer inte längre på träd. Egentligen hade jag tänkt att vi skulle tittat på den redan veckan innan, men den fick vackert vänta ännu en vecka.

Premissen för allt är, för en svensk, ganska osannolik. Att någon skulle få ett telefonnummer så snabbt efter att det har blivit "ledigt" hade inte fungerat i Sverige. I USA däremot så gäller bara minst 45 dagar (tack ChatGPT). Då blir ju allt plötsligt mycket mer trovärdigt. Och ja, det kanske är lite "creepy" att lyssna på någon annans röstmeddelanden, men är det egentligen någon annans? Jill har ju ringt till det numret, som nu tillhör någon annan. Jag hade nog faktiskt gjort likadant. Om de var så roliga och intressanta som Jills.

Förutsägbar är bara förnamnet på den här filmen. Men det spelar ingen roll att vi efter bara en liten stund kunde beskriva hur allt skulle sluta. Det finns så mycket att tycka om här och om man har syskon som man står nära så är det här väldigt relaterbart. Det blir en del skratt och leenden (ibland fåniga).

Jill är en ny favoritkaraktär. Jag tycker om henne. Hon har skinn på näsan och ingen sätter sig på henne. Detta lyckas hon med utan att bli det kräk som kvinnor ofta framställs som när de ska vara tuffa och ta för sig. Helt enkelt "bete sig som en man". Jill däremot är fortfarande varm, rolig och omtänksam. Trots att hon är stark. Hon behöver inte "räddas" av en man.

Humorn är inte av den buskisliknande eller hysteriska sorten. Den utgår i stället helt och hållet från karaktärerna. De är helt enkelt riktigt roliga. Det gäller även Wes kompisar, Andy och Breeda. De är nästan roligast av allihop. Och så söta. Det är riktigt bra kemi mellan alla som ska ha kemi.

Slutscenen gjorde mig liksom varm i hela kroppen och ja, här rann det minsann en tår. Eller två. Det blir inte sämre av att det är en dansscen. Och inte heller sämre av att det är Robyns Dancing on my own de dansar till. Jag älskar även scenen på turistbussen. Den är så charmig att det nästan gör ont.

Voicemails for Isabelle är charmig, rolig och sorglig. Den har allt som en bra romantisk komedi ska ha. Jag som nästan hade gett upp hoppet om romantiska komedier. Min tro är härmed återupprättad. Jag hade lite problem att sätta ett betyg, men en film som lyckas få ögonen att rinna över förtjänar ett högre betyg. Detta kan nog bli min nya go-to-film när jag behöver både skratta och gråta.


På Letterboxd hade den 3,49 i genomsnitt (beräknat på 690 409 betyg).
På IMDb hade den 7,3 i genomsnitt (beräknat på 46k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Den som gräver en grav

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

Igår körde vi vår numer traditionella runda på Österlen. Vi har många "fasta" stopp, men något försvinner/läggs till varje år. Det mesta har med mat att göra, på något sätt 😋 Och så plockar jag alltid in en sevärdhet också. Det tråkiga är att vi inte kan lägga till fikaställen och liknande, eftersom vi ALLTID stannar i Brösarp och äter äggakaka. Sedan vidare till Åhus för att äta glass på torget. Det finns liksom inte utrymme för att äta mer mat.

Boken jag läser just nu, Generation noll av Stefan Ahnhem, är på sluttampen så det blir en smakebit från nästa bok. Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir, som är andra delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir. Av någon oklar anledning så har det gått sju år sedan jag läste den första, så det kan bli en del problem med minnet.

Min smakebit är från början av boken:

Den lilla flickan kände hur kylan smög sig uppför benen och in över ryggen. Hon försökte sträcka på sig i framsätet för att se bättre. Koncentrerat betraktade hon det snövita landskapet men kunde inte få syn på några kor. Det är för kallt för djuren att vara ute, tänkte hon och önskade att hon kunde stiga ur den här bilen och gå tillbaka in i huset. Men hon vågade inte säga något. En tår smög sig nerför kinden medan mannen bredvid henne fumlade med att få igång bilen. Hon knep ihop läpparna och vände bort ansiktet så att han inte skulle se att hon grät. Då blev han så arg. Hon tittade upp mot huset och försökte få syn på den andra flickan, men den enda synliga varelsen var hunden Snúður. Han låg och sov på yttertrappan. Nu tittade han upp som hastigast och betraktade henne ingående. Hon log svagt mot honom men då la han ner huvudet igen och blundade.

Bok: Pojkvännen av Freida McFadden

Författare: Freida McFadden
Titel: Pojkvännen
Genre: Thriller
Antal sidor: 297
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The boyfriend
Översättare: Isabel Valencia
Serie: -
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2024 (min) 2025
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 23 juli 2026




Första meningen: Jag är hopplöst, plågsamt, fullkomligt och vansinnigt förälskad.

Baksidetext
Sydney Shaw har liksom de flesta singelkvinnor i New York en ständig otur när hon dejtar. Hon har sett allt: män som ljuger i sin dejtingprofil, män som lämnar henne med middagsnotan och, värst av allt, män som inte kan sluta prata om sina mammor. Men till sist kammar hon hem storvinsten.

Hennes nya pojkvän är perfekt. Han är charmig, snygg och jobbar som läkare på ett av stadens sjukhus. Sydney går som på moln. Samtidigt gäckas New York-polisen av mordet på en ung kvinna, och allt tyder på att gärningsmannen är en seriemördare som dejtar sina offer innan han dödar dem.

Sydney borde känna sig säker. Hon träffar trots allt sina drömmars man. Men hon kan inte skaka av sig misstankarna om att den perfekta mannen kanske inte är så perfekt som han verkar. För någon övervakar vartenda steg hon tar – och så länge mördaren går lös riskerar hon att bli nästa offer.

Min kommentar
Boken jag hade tänkt läsa som förra bok var Pojkvännen, men det gick ju inte eftersom den inte fanns som e-bok. Då. När jag var i slutet av den så upptäckte jag att den fanns på Storytel, så jag läste ut den på den korta bussturen hem från stan.

Detta är den sjätte boken jag läser av henne och det innebär ju att jag har lärt mig hennes mönster. Man kan nog säga att hon lever på att skriva oväntade twister och faran med det är ju att läsaren lär sig. Det är inte lätt att lura någon som är beredd på det. Men ändå ... ändå lyckas hon lura mig. Äntligen.

Titeln gillar jag, den kan liksom peka på vem som helst. Här finns nämligen ett överflöd av pojkvänner. Jag hade ingen aning om vem mördaren var. Faktum är att jag bara var säker på vem det inte var. Däremot så hade jag många teorier. Inte en enda var rätt. Vad gäller mördaren då. Den tydligaste ledtråden man fick styrde mig egentligen bara djupare in i mina felaktiga resonemang. Härligt! Andra saker var ganska självklara. Det är riktigt snyggt gjort.

Man kan nog säga att det är två historier här, den ena berättas av Tom och den är i dåtid. Den andra berättas av Sydney och den är i nutid. Jag skulle nog inte kalla Sydney för korkad. Hon är bara lite fast i tänket att en pojkvän är lösningen på allt och det viktigaste i livet. Ivrigt påhejad och pressad av sin mamma. Som för övrigt är en förfärlig människa. Läsaren vet mer än Sydney, men det hjälper inte ett dugg.

Karaktärerna känns psykologiskt rimliga, i betydelsen att ingen gör något som inte stämmer med det som man fått veta om dem. Även om de kanske inte alltid gör som jag skulle ha gjort och inte alltid fattar de bästa besluten. På inget sätt undanhåller författaren information. Hon får mig bara att tolka den fel.

Pojkvännen är så välkonstruerad. Så här skriver man ett mysterium. Utan att fuska. Allt fungerar för att författaren så skickligt får en att acceptera vissa grundpremisser. Jag är faktiskt imponerad.

På Goodreads hade den 4,03 i genomsnitt (beräknat på 1 102 724 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Pojkvännen: Netti Starby, Boktokig och DAST Magazine

Kommande böcker september 2026

Trots att jag inte tog med böcker som är senare delar i en serie/av en författare som jag inte har läst något i/av så blev det en hel hög med intressanta boksläpp. Och alltså, hur många riktigt bra serier kommer det en ny del av i september?!

Sandor slash Ida - en chans till av Sara Kadefors
Genre: Drama
Serie: Sandor slash Ida (2)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-16
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Ida är ensamstående mamma med ett utmanande arbete. Hon kämpar med sin självbild och hur mycket hon ska kontrollera sin tonårsdotter. Relationen till hennes egen mamma är som alltid komplicerad och när mamma råkar illa ut tvingas de tillbaka in i gamla roller. Hur mycket av sitt liv ska hon egentligen lägga på att rädda sin mor?

Sandor har haft en blomstrande karriär som dansare. Men nu fyller han fyrtio och blir allvarligt skadad. Tillvaron som sjukskriven ställer saker på ända och han börjar ifrågasätta alla val han har gjort i livet. Och han inser också att det bara finns en enda person han vill prata med om allt som pågår. En person han inte haft kontakt med på tjugofem år.

25 år efter att ungdomsboken Sandor slash Ida kom ut och gjorde succé kommer nu uppföljaren. Sandor och Ida är vuxna, med egna familjer och nya utmaningar i tillvaron. Blev livet så som de en gång trodde? Vad är det egentligen som har hänt i deras liv? Och hur ska deras relation se ut nu när de är 40 år?

Men oj! Denna måste jag ju läsa.

---

Bländverk av Cilla Börjlind & Rolf Börjlind
Genre: Kriminalroman
Serie: Rönning & Stilton (10)
Antal sidor: 275
Utgivningsdatum: 2026-09-24
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Olivia Rönning är höggravid och har gått på ledighet för att vara tillsammans med sin pojkvän Ove Gardman, som arbetar med ett marinbiologiskt projekt på Lofoten. Idyllen spricker nästan omedelbart: Ove försvinner under en dykning. Sökandet i hårt väder, starka strömmar och farliga raviner blir desperat - och stressen blir så stor att förlossningen börjar tidigare än det var tänkt.

När Tom Stilton och Luna kommer för att stötta Olivia, får Tom via den lokale Kris höra om en bortglömd tunnel som leder rakt ut i havet. När de tillsammans tar sig ner till den gör de ett par häpnadsväckande upptäckter.

Journalisten Jannike Biörck har varit försvunnen sedan ett par månader och spåren slutar i Berlin, det verkar som om hon varit samvetslösa bedragare på spåren. Polisveteranen Mette Olsäters och den tyska utredaren Regina Schlaagers sökande efter Biörck och hennes dödliga scoop tycks trigga någon som både vill få tyst på vittnen och sopa igen alla spår efter sig till vilket pris som helst.

Jag tänker väl att det är dags att snart avsluta den här serien och kanske tycker författarna likadant. Boken har överraskande få sidor.

---

En gång snut alltid snut av Anders Nilsson
Genre: Thriller
Serie: Johan Falk (4)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-28
Förlag: Bokfabriken

Från Bokus
I Göteborg sker den största explosionen som drabbat en svensk stad i modern tid. Det är bara ett fåtal människor som vet att den för nio år sedan mördade kriminalkommissarien Johan Falk lever, och ännu färre som har förstått att han är tillbaka i Sverige. Johan inser att han står inför sitt livs största problem när det framkommer att en av de unga män som utförde sprängningen är hans egen son.

Johan Falk! Mer behöver inte sägas.

---

Kirurgen av M W Craven
Genre: Kriminalroman
Serie: Washington Poe (8)
Antal sidor: 496
Utgivningsdatum: 2026-09-01
Förlag: Modernista

Från Bokus
Washington Poe och Tilly Bradshaw har lämnat polisen för att arbeta som privatdetektiver i Carlisle, men deras förhoppningar om en lugnare tillvaro avbryts när tonåriga Esmerée Blue kliver in på kontoret. Hon säger att hon sett sin mamma, som hon trodde var död, i en pornografisk film. Hon vill ha deras hjälp att hitta henne och enda spåret är en unik tatuering som modern ska ha på sin ena fotsula.

Sökandet leder Poe och Tilly till Röda Kammaren, en kriminell och farlig grupp som handlar med lyxkonkubiner. Konkubinernas kontrakt löper på tjugo år men i stället för den utlovade belöningen blir de mördade medan tatueringarna på deras fotsulor skärs ut och blir till makabra troféer.

När Esmerée kidnappas ställs Poe och Tilly inför ett brutalt ultimatum: de har 48 timmar på sig att hitta modern och genomföra en utväxling mot Esmerée. För att rädda flickan tvingas Poe och Tilly tänja på alla moraliska gränser och ta strid mot sin hittills mest skrämmande motståndare.

Så bra serie!

---

Rymlingen av Kim Faber & Janni Pedersen
Genre: Kriminalroman
Serie: Martin Juncker (6)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-07
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Två medlemmar i närverket Loyal to Familia hittas mördade på olika platser i Köpenhamn inom loppet av ett dygn. Båda männen har blivit skjutna i ögat och i bröstet, och allt tyder på att gängkriget har blossat upp igen. Signe Kristiansen får ansvaret för fallet, men ledtrådarna är få och pekar i ologiska riktningar.

Kort därefter lyckas seriemördaren Peter Rolf fly från en fångtransport. Rolf, som har dömts för morden på minst tre kvinnor, hyser ett uttalat hat mot Signe och mot Martin Junckers exfru, Charlotte, som är besatt av rädslan att han ska söka upp henne och döda henne.

Ännu en riktigt bra serie!

---

En särskild plats av Anna Charlotta Wikman
Genre: Feelgood
Serie: Björkarnas stad (1)
Antal sidor: ?
Utgivningsdatum: 2026-09-09
Förlag: Bokförlaget Polaris

Från Bokus
Teresa har alltid ansträngt sig för att vara en god rådgivare åt kunderna på banken. Men när ett kundmöte tar en oväntad vändning blir hon plötsligt paria och tvingas omvärdera tillvaron helt.

Ulla såg fram emot pensionärslivet med Rune men på något sätt verkar han ha vuxit fast i fåtöljen framför fotbollen medan Ulla värmer hans mat i mikrovågsugnen.

Livia älskar Dennis och deras två små barn men detsamma kan inte sägas om känslorna för Dennis exfru som verkar ha satt i system att dyka upp när Livia minst behöver det.

Teresa, Ulla och Livias vägar korsas när de av olika anledningar anmäler sig till en kurs i personlig utveckling. Kursen utlovar harmoni och tacksamhetsövningar men redan vid första kurstillfället står det klart att vikarien som tagit över har andra planer. Snart tar en helt annan resa i personlig utveckling fart.

Den här låter ju intressant. Och björkarnas stad? Innebär det Umeå?

---

Midnattståget av Matt Haig
Genre: Fantasy
Serie: Midnattsvärlden (2)
Antal sidor: 300
Utgivningsdatum: 2026-09-17
Förlag: Lind & Co

Från Bokus
När ditt liv passerar revy framför ögonen, vad kommer då att betyda mest? Om du kunde stanna upp och vara kvar, var skulle du då vilja vara? För Wilbur var det tiden med Maggie, hans livs kärlek. Deras smekmånad i Venedig, innan han kastade bort allt. Många år senare, när han står inför sin egen död, anländer ett tåg. Det kan ta Wilbur tillbaka i tiden för att återuppleva hans livs viktigaste ögonblick. Snart inser han hur mycket han skulle ha förändrat.

Jag har läst ett par böcker av honom och kan tänka mig att läsa fler.

---

Väv av lögner av Jo Callaghan
Genre: Kriminalroman
Serie: Kat & Lock (4)
Antal sidor: 400
Utgivningsdatum: 2026-09-30
Förlag: Modernista

Från Bokus
På Halloween hittas en lokal parlamentsledamot mördad tillsammans med ett hånfullt meddelande skrivet i binär kod: Fånga mig om du kan. Orden verkar rikta sig direkt till kriminalintendent Kat Frank och hennes team vid Framtidens polisenhet blir genast indragna i fallet. Offret har tydligt gått ut med att han är motståndare till AI och hans ställningstagande gör att allt talar för att motivet är politiskt.

Även Kat är fortsatt skeptisk till den nya tekniken. Under utredningsarbetet tillsammans med AI-hologrammet Lock – världens första AI-polis – märker hon att hon återigen kämpar mot sina egna fördomar mot den teknologiska framtid som han representerar.

Men när en cyberattack slår ut elnätet tvingas Kat och Lock in i en kamp mot klockan för att hitta hackern innan tusentals människor dör. Härvan av lögner och misstankar växer och till sist måste Kat bestämma sig för vad hon ska tro på, för sanningen tycks trotsa all logik. Kan hon lägga sina tvivel åt sidan och lita på sin AI-partner – en sista gång?

Ännu en riktigt bra serie!

---

Ängladåd av Tina Frennstedt
Genre: Kriminalroman
Serie: Cold Case (6)
Antal sidor: 434
Utgivningsdatum: 2026-09-10
Förlag: Norstedts

Från Bokus
Mordet på nattreceptionisten Christel Stenmark i Simrishamn skakar om Österlen. Mönster och tillvägagångssätt från mordplatsen får kriminalinspektör Tess Hjalmarsson att misstänka samband med ett ouppklarat dubbelmord på ett äldre lantbrukarpar sexton år tidigare.

När både en känd deckarförfattare och ett av traktens original dras in i mördarjakten växer dessutom hoppet om ett genombrott med hjälp av DNA och genetisk släktforskning. Men ju närmare sanningen Tess kommer, desto tydligare blir det att någon gjort allt för att hålla den dold.

Samtidigt hemma i Gislövshammar ser Tess hur sambon Sandra klättrar på väggarna. Kanske var det inte en så bra idé att lämna tjänsten som polischef?

Och minsann, ytterligare en riktigt bra serie!

---

Döda vinkeln av Pernilla Ericson
Genre: Kriminalroman
Serie: Skuggzon Stockholm (1)
Antal sidor: 331
Utgivningsdatum: 2026-09-28
Förlag: Romanus & Selling

Från Bokus
Krimreportern Rakel Bild slungas ut i fritt fall när ett direktsänt haveri krossar både hennes karriär och hennes kärleksrelation. Kort därpå mördas en av hennes viktigaste källor i en trappuppgång vid Odenplan och i jakten på mördaren dras Rakel in i Stockholms dolda maktspel där finanselitens hemligheter och gängkriminalitet flätas samman. Spåren leder från exklusiva kretsar till skumma bakgator och sexklubbar. Men ju närmare sanningen Rakel kommer, desto tydligare blir det att hon själv är en bricka i ett spel som hon inte kontrollerar - och att någon vill tysta henne för gott.

Jag har bara läst första delen i hennes första serie, men den var väldigt bra.

---

John och John av Douglas Stuart
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 475
Utgivningsdatum: 2026-09-10
Förlag: Albert Bonniers Förlag

Från Bokus
Pank och med en oanvändbar konstskoleutbildning i bagaget, återvänder John-Calum Macleod till hemön Harris i de Yttre Hebriderna. Millennieskiftet står för dörren men på ön lever man som man alltid gjort, med och av fåren.

Återigen tvingas Cal navigera mellan fadern John, en puritansk fårfarmare, och mormor Ella, två explosiva motpoler som motvilligt huserat under samma tak i decennier. Medan Cal i hemlighet letar efter en man som kan lindra hans ensamhet förbannar fader John sonens långa hår och hans vägran att underordna sig den lokala församlingen som styr det mesta på ön.

Men livet på ön är inte så okomplicerat som det kan se ut, och Cal börjar gradvis ana de osynliga band som döljer sig bakom öbornas stränga gemenskap.

Denna missade jag tydligen i min första genomgång. Sedan bara poppade den ut.

---

Hollywood, Ending av John Green
Genre: Drama
Serie: -
Antal sidor: 351
Utgivningsdatum: 2026-09-30
Förlag: Fenix

Från Bokus
Kai Laramie och Juniper Castillo är två unga skådespelare vars liv förändras över en natt när de får roller i filmen Andy Warhol Never Gets Old.

Medan filmen tar Hollywood (och världen) med storm dras Kai och Juniper allt djupare in i en värld av förväntningar från fans, media, filmbolag och ständig uppmärksamhet. De tvingas navigera gränsen mellan det offentliga och det privata, mellan vem världen vill att de ska vara och vilka de egentligen är.

Tydligen hans första roman på tio år. Jag är inte nödbedd, trots att jag är i fel målgrupp.

Nyss - Nu - Nästa v35

Ett meme som väldigt ofta förekommer på Instagram är Last - Now - Next. Nu inför jag det på min blogg, under namnet Nyss - Nu - Nästa. Varannan torsdag kommer jag att lägga upp det här inlägget, som då varvas med Hett i hyllan övriga veckor.

Nyss: Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein, första delen i serien om kirurgen Andreas Nylund på Halmstad sjukhus. Av ganska många anledningar så vet jag inte riktigt vad jag ska säga om denna.

Nu: Generation noll av Stefan Ahnhem, som är sjunde delen om Fabian Risk, polis i Helsingborg. Förra delen skulle ha varit den sista, men så kom den här förra året. Så kan det bli.

Nästa: Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir, andra delen i serien om Þóra Guðmundsdóttir, advokat på Island. Första delen läste jag 2019, så det kan ju bli en del minnesproblem.

Bok: Sommarhuset på stranden av Sarah Morgan

Författare: Sarah Morgan
Titel: Sommarhuset på stranden
Genre: Feelgood
Antal sidor: 359
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Beach house summer
Översättare: Maria Fredriksson
Serie: -
Förlag: HarperCollins Nordic
Utgivningsår: (original) 2022 (min) 2024
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 21 juli 2026




Första meningen: Hon gled ner i passagerarsätet i hans bil och hoppades att det inte var ett misstag.

Baksidetext
Senaste nytt: Kändiskocken Cliff Whitman död i bilolycka, ung kvinna förd till sjukhus.

Joanna tar emot nyheten om exmakens död med blandade känslor. Han var en lögnare och deras äktenskap var fyllt av besvikelser. Med i Cliffs bil satt gravida Ashley Blake, och när Joanna ser den skadade kvinnan på bild känner hon sig manad att hjälpa henne.

För att fly skvallerpressen åker de till den lilla kuststaden Silver Point där Joanna växte upp. I hennes exklusiva strandhus hoppas de på att få vara ifred, men i en småstad är det inte så lätt. Joanna tvingas i stället möta det förflutna – försummade vänner, strandkaféet, bokhandeln och inte minst Nate, mannen hon en gång älskade men förlorade. En oväntad vänskap uppstår mellan Joanna och den unga Ashley och de tar sig an sommarens utmaningar tillsammans.

Min kommentar
Sarah Morgan är en författare som har synts mycket och kanske mest på sommaren och vid jul. Jag har länge tänkt att jag borde läsa något av henne och på grund av en utflykt, då jag hade tänkt läsa en annan bok som visade sig inte finnas som e-bok, så fick det bli ett snabbt byte till Sommarhuset på stranden.

Om det är något som jag verkligen ogillar i böcker så är det när författaren desperat försöker få mig att bli berörd. Här var det ett evigt tryckande på "rätt" knappar och det blev så tydligt att jag mest bara blev irriterad. Jag är ganska säker på att det inte är den reaktionen författaren ville ha.

Miljön gillar jag. Vem skulle liksom inte vilja ha ett sommarhus vid havet? Men att kalla det sommarhus ... nja, det lät mycket mer som en lyxvilla. Det lilla samhället lät också trevligt, men jag skulle nog inte vilja bo där. Integritet är nog ett ord som de aldrig har hört. Däremot så är det fint att de håller ihop utåt och alltid ställer upp för varandra.

Dialogen och karaktärernas inre tankar gick på repeat och det var var inte det enda som upprepades. Många saker fick jag läsa otaliga gånger. En del beteenden upprepades också och tyvärr så är ett av dem ett som jag inte gillar. Det där när människor beslutar något å någon annans vägnar, typ "det här blir för jobbigt för x, det är bäst att jag lämnar x". Jag tycker att x själv ska få bestämma vad som blir för jobbigt.

Samtidigt som jag till viss del kan förstå Joannas sätt att handskas med oombedd uppmärksamhet så blir jag så otroligt frustrerad och arg på henne. Hon måste väl ändå förstå att hennes beteende får helt motsatt effekt än den hon vill ha. Jag blir i alla fall glad att hon verkar få ordning på sig. Med hjälp av Ashley, som väl är en sådan där person som alla borde ha i sitt liv och som är kul att läsa om. Om jag hade umgåtts med henne så hade jag dock bara blivit utmattad. Och lite irriterad.

Slutet är väldigt abrupt. Nästan som att författaren ledsnade eller som att det saknas några sidor. En del skeenden gick lite för lätt. Jag tror inte att infekterade relationer fixas så enkelt. Jag känner mig trots det ganska nöjd med att lämna dem där.

Sommarhuset på stranden är för sentimental för mig. Den innehåller för mycket fluff och för lite svärta. Någonstans är det ändå en fin historia, om (ny oväntad och gammal) vänskap och gemenskap. Utan det desperata knapptryckandet, som gjorde att jag kände mig manipulerad, så tror jag att jag hade blivit berörd.

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,92 i genomsnitt (beräknat på 9 258 betyg).
Jag ger den 3,5.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sommarhuset på stranden: Boktanten, Boktokig och Frölids bokhylla

Tisdagstrion: August Strindberg

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: August Strindberg

Så här smala ämnen har jag lite svårt för. Det går ju liksom inte att tolka fritt, eller nja, men inte hur fritt som helst.

1. Jag har inte läst jättemycket av Strindberg, men en av hans texter har för evigt fastnat i mitt huvud; Ett halvt ark papper. Något av det finaste och sorgligaste jag någonsin har läst. Bara några sidor lång.

2. Jag är medveten om att det inte är just denna August Strindberg som menas med temat, men han heter ju så. Kristina Ohlssons serie om denne man, som inte är den August Strindberg, börjar med Stormvakt. Som jag inte har läst än.

3. En annan bok som jag inte har läst är August Strindberg och jag av Albert Engström, men många verkar uppskatta den.

TV-serie: Parenthood #4 (2012)

Titel: Parenthood
Originaltitel: Parenthood
Säsong: 4
Genre: Drama
Skapad av: Jason Katims
TV-bolag: NBC
Skådespelare: Lauren Graham, Peter Krause, Dax Shepard, Erika Christensen, Raymond Romano
Premiär: 2012-09-11
Produktionsland: USA
Antal avsnitt: 15
Avsnittslängd: ca 43 min
Såg den på Netflix 19 juli - 4 augusti 2026




Handling
Familjen Braverman drabbas av svåra prövningar: Kristina blir allvarligt sjuk, Julia och Joel kämpar med adoptionen av Victor, Sarah slits mellan fästmannen Mark och sin sure chef Hank och Crosby och Jasmine navigerar sitt nya äktenskap samt föräldraskap.

Min kommentar
Det har varit så mycket elände ett tag nu så att jag tyckte att jag ville ha något mer lättsamt och underhållande. Egentligen så passar väl inte Parenthood in på den beskrivningen, men det var den som låg närmast.

Min irritation togs till nya höjder den här säsongen och detta kan bli ett av mina gnälligaste inlägg. Av flera skäl. Mestadels familjen Braverman. Så jag börjar väl med allt det som störde mig.

Först och främst så har vi Adam och Kristina, ett av de sämsta föräldrapar jag sett. De gör helt fel saker, men åtminstone av rätt anledning. Nu när Haddie har lämnat för att gå på college så har de tid att curla Max ordentligt. På den nivån att jag blir alldeles mörkrädd. Och Max blir bara mer och mer odräglig. Det är inte alls snällt. Bara elakt.

Sedan har vi Sarah. Hon lägger sig i Drews liv på det mest osmidiga sätt man kan tänka sig. Själv kan hon inte ens reda ut sitt eget liv. Det är ett under att hon har lyckats ta sig till vuxen ålder.

När det gäller Crosby så har jag inget att klaga på när det gäller honom. Däremot hans fru, Jasmine. Hur kan man vara så konflikträdd? När det gäller mamma. Inte Crosby. Om sambon hade gjort som Jasmine gör så är faktiskt risken stor att jag hade gått. Dessutom så hade ju Crosby rätt i sak.

Det enda vettiga föräldraparet är Julia och Joel. Resten av familjen Braverman är helt sanslös. Men samtidigt så är de så otroligt fina. Om man behöver hjälp så finns de alltid där. Problemet ligger nog mer i att de tvingar på sin hjälp. Även när man inte vill ha den. Och de kan lätt gå över gränsen, så att de inte stöttar utan kväver.

Sidotråden med Luncheonettes ilskna granne förstår jag inte. Varför var den ens med? Var det för att få ihop fler avsnitt? Den tillförde i alla fall ingenting.

Parenthood har verkligen en förmåga att få mig att känna saker och det uppskattar jag nog alltid. Även om jag tycker att de gör fruktansvärt fel ibland så tror jag på dem.

På Trakt.tv har serien 4,0 i genomsnitt (beräknat på 1,5k betyg).
På IMDb har serien 8,3 i genomsnitt (beräknat på 4,4k betyg).
Jag ger säsongen 4,0

Serien är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Film: The Running man (2025)

Titel: The Running man
Originaltitel: The Running man
Genre: Thriller
Regissör: Edgar Wright
Manus: Michael Bacall, Edgar Wright, Stephen King (bok)
Skådespelare: Glen Powell, Jayme Lawson, Josh Brolin, Colman Domingo, Emilia Jones
Utgivningsår: 2025
Produktionsland: Storbritannien, USA
Längd: 133 min
Serie: -
Såg den på SkyShowtime 24 juli 2026




Handling
När den arbetslöse, hårt pressade Ben Richards tvingas delta i landets mest populära TV-program förändras hans liv över en natt. Det som börjar som en kamp för att överleva utvecklas snabbt till en hänsynslös jakt där varje steg följs av miljontals tittare.

I ett samhälle där underhållning, makt och propaganda går hand i hand blir sanningen en handelsvara och ingen vet längre vem som styr berättelsen. För att överleva måste Richards inte bara undkomma sina förföljare – han måste också kämpa mot ett system som har gjort honom till fiende inför hela världen.

Min kommentar
Den senaste tiden har det kommit en hel hög filmatiseringar av Stephen Kings böcker. Jag visste att det fanns en kvar att se, The Running man, men den hade inte dykt upp på någon av de vanliga streamingtjänsterna. När jag, envis som jag är, började leta, så hittade jag den på SkyShowtime. Som vi ju faktiskt har. Fredagsfilmen var räddad!

Boken läste jag någon gång före 1991 och originalfilmen från 1987 såg jag väl ungefär också. Jag minns ingenting av någon av dem, så jag kan inte jämföra dem. Vilket nog visade sig vara en bra sak, åtminstone när det gäller den gamla filmen. Den var ju, tydligen, en riktig actionfilm och jag undrar om inte många av dem som är besvikna på den nya versionen hade förväntat sig en remake på den. Då är detta fel film Själv förväntade jag mig ingen action alls, jag förväntade mig något som var skrivet av Stephen King.

Handlingen ligger ganska nära boken, om jag ska döma efter beskrivningen av den. Lite moderniserad, så klart. Boken kom ju ut 1982. Det kan också vara jag som tolkar, men jag tycker att de har gjort filmen väldigt aktuell. Fake news, inget skyddsnät överhuvudtaget för vanligt folk, tystnadskultur och så vidare.  Jag gillar det och just det att det ligger så nära verkligheten gör att det blir obehagligt på riktigt. Ännu en gång känns det som att King låg före sin tid.

Glen Powell, som jag verkar ha sett i en del annat, gör sin roll bra. Jag tror på honom. Det jag gillar allra mest med hans karaktär, Ben, är att han är en vanlig människa. Inte en elitsoldat som klarar allt. Han gör misstag och han fattar felaktiga beslut. Men han vägrar ge upp.

Om jag ska säga något negativt om filmen så är den kanske lite för lång. Det tycker jag alltid om filmer som är mer än två timmar. Men jag var aldrig uttråkad. Det händer mycket, men kanske inte alltid så att det syns. Jag var hela tiden engagerad i hur det skulle gå för Ben. Jag hoppas att jag hade varit på hans sida. Eventuellt så blev det lite för mycket Ensam hemma-vibbar i huset i Derry(!), men fräckt är det.

Slutet är visst ändrat i den här adaptionen och mycket mer tillrättalagt. Om det beror på regissören, författaren eller produktionen låter jag vara osagt. Det här slutet ger i alla fall hopp och det behöver vi väl nu. Personligen så tror jag att jag hade tyckte lite bättre om Kings slut, men det här funkar också.

The Running man är alltså inte främst en actionfilm, utan en dystopi om ett samhälle där en människa bara är en produkt (eller content, då). Där man inte kan lite på något som man inte ser med sina egna ögon. Där media och stora företag har all makt. Låter det som något du känner igen? Det är nog just därför filmen fungerade så bra för mig. Den känns inte som en osannolik framtidsvision, utan som ett samhälle som ligger obehagligt nära vårt eget. Nåväl, jag blev i alla fall riktigt sugen på att se om den direkt, när jag fick veta hur många påskägg för Stephen King-fans jag hade missat.


På Letterboxd hade den 3,13 i genomsnitt (beräknat på 557 507 betyg).
På IMDb hade den 6,4 i genomsnitt (beräknat på 117k betyg).
Jag ger den 4,0.

Filmen är

Spännande		Tråkig		Trovärdig
Klurig		Förutsägbar		Mystisk
Berörande		Osannolik		Underhållande
Snyggt foto		Rolig		Långsam
Romantisk		För lång		Fartfylld
Sorglig		För kort		Läskig
Rå		Charmig		Intensiv

Smakebit på söndag: Döden kvittar det lika

En smakebit på söndag är ett stående inslag bland bokbloggare, men där vår ordinarie samlingspunkt gått AWOL. Nu har Mia på Mias bokhörna förbarmat sig över oss och ordnat lite organisation.

En konstig ovh jobbig vecka har det varit. I tisdags krockade sambon med sin cykel, med en av de där elsparksmarodörerna, som antingen inte känner till några trafikregler eller helt enkelt inte bryr sig om dem. Det verkar ha gått bra i alla fall, inget brutet och inga allvarligare skador. Förutom på cykeln då. Så nu återstår väl bara att bråka med försäkringsbolaget. För naturligtvis så uppgav killen på elsparkscykeln ett telefonnummer som inte var rätt. Nåväl, det är bara världsliga ting. Helgen har i alla fall tillbringats i Halmstad. Den årliga återträffsmiddagen med sambons gamla kollegor och respektive har gått av stapeln. God mat, gott vin och (mestadels) roligt sällskap stod på agendan. I dag bär det av hemåt igen.

Eftersom jag då har befunnit mig i Halmstad så letade jag upp en bok som utspelar sig där (jag hittade faktiskt bara en). I nästan tio år har Döden kvittar det lika av Anne-Marie Schjetlein stått och väntat i hyllan, men nu var det alltså dags. Detta är första delen om kirurgen Andreas Nylund på sjukhuset i Halmstad.

Min smakebit är från sida 110:

Katrin var trött efter en sömlös natt. Hon reste sig upp från fåtöljen efter ett misslyckat försök till eftermiddagslur. Hon hade fått en chock kvällen innan av att bilden på Alex och Fabian var borta. Det fanns inget hon kunde göra åt det nu. Men fasan kröp som myror längs hennes ryggrad. Hon gick mot trappan som ledde henne upp till övervåningen och varje trappsteg kändes som att berg att bestiga.

Bok: Sommarboken av Emylia Hall

Författare: Emylia Hall
Titel: Sommarboken
Genre: Drama
Antal sidor: 314
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The book of summers
Översättare: Marianne Mattsson
Serie: -
Förlag: Bokförlaget Forum
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 17 juli 2026




Första meningen: Det är vita nätter som den här som Marika tar ner boken, när snön utanför tränger på mot fönsterluckornas hakar och rutorna är överdragna med frost.

Baksidetext
Beth Lowe arbetar på ett konstgalleri i London. En dag får hon ett tjockt brev med posten – ett brev som vänder upp och ner på hela hennes tillvaro. Där framgår nämligen att hennes mamma, som hon inte haft kontakt med på många år, är död. I brevet finns också en bok med foton som mamman har gjort och döpt till Sommarboken.

Beth har under lång tid trängt undan sina barndomsupplevelser, men nu återvänder alla bitterljuva minnen. De förtrollande somrarna hos hennes bohemiska mamma i den lilla konstnärsstaden vid sjön i Ungern. Kontrasten mot det stillsamma livet hos pappa i England. Och den allra sista, fruktansvärda sommaren.

Min kommentar
Av någon anledning, jag minns inte längre vad det kan ha varit, så köpte jag Sommarboken på bokrean för tio år sedan. Kanske var det så att jag längtade så intensivt efter vår att boken blev oemotståndlig. Februari är ju den näst värsta månaden på året, enligt mig. Oavsett anledning så har den nu stått i hyllan i ett decennium och på något sätt känns det som en maxgräns.

Min uppfattning om den här boken skiljer sig markant mot mångas, märkte jag. För mig är det ett stort problem när någon tittar på ett foto, tas tillbaka drygt ett decennium och minns en sommar i detalj. Med dialog och allt. Detta upprepas då för sju somrar. Visst, jag minns också min barndoms somrar, men det handlar mer om en skarp bild, som ett foto, av någon speciell händelse, och en känsla. Någon dialog är det inte tal om.

Ibland händer det att språket i en bok står i vägen för upplevelsen och den här boken är ett sådant exempel. Det är så många utsvävningar. Så många liknelser och adjektiv. Så många upprepningar. Det är ett förfärligt ältande. Och hur många sätt finns det att beskriva något på? Ja, det kan man få en känsla av om man läser den här boken. Dessutom skorrar det betänkligt mellan en tioårings upplevelser som skildras med en vuxens ord. Jag känner mig mycket tveksam till om en tioåring använder sådana ord och tänker sådana tankar. Det är ett vuxet konsekvenstänk.

Det här var en bok som inte lockade till fortsatt läsning, tvärtom. Det tog verkligen emot varje gång jag skulle sätta mig med boken. Ända fram till slutet. Då brände det till lite. Själva avslöjandet av "hemligheten" kändes dock som en antiklimax. Jag kommer nog aldrig att förstå människor som reagerar så starkt på något. Att man gör det som sextonåring är förståeligt, då är alla känslor stora, men att sedan envist hålla fast vid den känslan man fick då ... Det säger en del om den personen och det är inga positiva saker.

Beth som vuxen är det omöjligt att få grepp om, jag får inte lära känna henne alls. Inte ens hon själv verkar veta vem hon är. Hon är i stort sett en observatör och då bara den vecka under sju olika somrar som hon tillbringade i Ungern, när hon var mellan tio och sexton år. Varken hon eller hennes pappa reflekterar över hur eller varför de reagerar. Eller ens hur längesedan det var. Båda har undvikande som strategi. Ingen av dem utvecklas på något sätt. Den andra karaktärerna kommer jag inte heller nära. Alla får vi bara se genom ett barns ögon.

Man skulle nog kunna sammanfatta mina invändningar med att det blir för stor diskrepans mellan ett barns upplevelser, en vuxens ord, ett i stort sett fotografiskt minne och en vuxen som inte verkar ha bearbetat det som hände när hon var barn. Med en vuxens ögon så är det inte ens någon speciellt stor grej, men eftersom Beth har låtit den sista sommaren definiera henne och hon inte har någon som helst vilja till att gå vidare så stannar det där.

Att så många verkar tycka att Sommarboken är fantastisk har jag egentligen inte svårt att förstå. Till skillnad från mig så gillar de alldeles säkert "poetiskt" språk. Själv blir jag bara uttråkad och får känslan av att trampa vatten. För mig är det en ganska tråkig bok där inget rör sig framåt på ett meningsfullt sätt.

På Goodreads hade den 3,65 i genomsnitt (beräknat på 2 506 betyg).
Jag ger den 2,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Sommarboken: Annas bokblogg, Bokdamen och Beas bokhylla

Läsplanering september 2026

September närmar sig och då är det dags att börja fundera på vad som ska läsas då. September är också månaden då det bär iväg till Spanien och jag letade förtvivlat efter översatta spanska böcker, men både jag och ChatGPT kom fram att det inte finns några fler. Jag hittade i alla fall en svensk serie som utspelar sig i rätt land. Förmodligen blir det fler böcker än så här lästa, men jag börjar med dessa.

• Den som gräver en grav av Yrsa Sigurðardóttir. Vi möts igen. Hyllvärmare.
• Kirke av Madeline Miller. Boktolva. Hyllvärmare.
• Det finmaskiga nätet av Håkan Nesser. Finish That Series.
• Billy Summers av Stephen King. Hyllvärmare.
• Hyenorna av Carola Ressem & Mikael Ressem.

Hett i hyllan #538

Jag bara gissar nu, men jag tror inte jag är ensam om att ha en del böcker i hyllan som stått där i evinnerliga tider. Är det inte dags att de där, halvt, bortglömda böckerna får ta lite plats och synas? Jo, det tycker jag. Verkligen. Därför kommer de, en efter en, att dyka upp här varje varannan under rubriken Hett i hyllan. Lite lagom tvetydigt, eller hur? Vad har du för dolda skatter i hyllan?

De olästa böckerna från när jag fyllde år i slutet av maj 2024 är många ...

Anders de la Motte har blivit en självklar favorit för mig och då spelar det inte så stor roll om han skriver böckerna själv eller, som Ett fall på Capri, tillsammans med sin fru, Anette.

Den här boken önskar jag hade kommit året innan, då hade jag kunnat läsa den när jag var på Capri. Det hade jag gillat. Jag har fått intrycket att det här är mer mysdeckare, men jag vet inte om det stämmer och det spelar väl egentligen inte heller någon roll. Detta är i alla fall första delen i serien Mord under solen och så här långt har det kommit ut ytterligare två delar. Alla utspelar sig i Italien. Nu försöker jag ju att läsa hans böcker i den ordning de har kommit ut, men det kan bli lite besvärligt när han har tre olika serier igång. Vi får se vilken ordning jag läser dem i.

Så här står det på baksidan:

Sol, hav, mat, vin – och så ett mystiskt dödsfall.

Historieläraren Hugo Lind reser på en mat- och kulturresa till Capri tillsammans med en grupp andra nordbor. Arrangör är Belmonte Travels med den kluriga Lara i spetsen. Stämningen är hög och gruppen njuter av allt som paradiset har att erbjuda. Men en skugga faller över idyllen då en kropp hittas i vattnet nedanför den beryktade Salto Tiberio-klippan. Vem är den döde, och varför har personen en Belmonte Travels-broschyr i fickan? Har en orm smugit sig in i paradiset och är det rentav någon bland resenärerna som inte är på ön enbart för att uppleva livets goda?

Om du också vill vara med och visa upp dina böcker, antingen heta hyllvärmare eller heta av någon annan anledning, så lägg gärna in en länk här nedanför. Då hittar jag dig mycket lättare.

Bok: Giftmördaren av Sharon Bolton

Författare: Sharon Bolton
Titel: Giftmördaren
Genre: Thriller
Antal sidor: 461
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Poisoner
Översättare: Åsa Brolin
Serie: Florence Lovelady 2
Förlag: Modernista
Utgivningsår: (original) 2020 (min) 2020
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 13 juli 2026




Första meningen: Lagom till eftermiddagskaffet den sjätte januari nästkommande år planerade Stina Nilsson att vara död.

Baksidetext
Poliskommissarie Florence Lovelady återvänder till småstaden Sabden för att uppfylla ett löfte hon avgett till den döende Larry Glassbrook, en seriemördare hon överlistat och satt i fängelse. Fyra barnskelett har upptäckts nära ett barnhem. Larry har försäkrat Florence om att det inte handlar om några arkeologiska kvarlevor.

Samtidigt är Larrys dotter Cassie Glassbrook - efter beskedet om sin pappas död - nu fri att besöka sin hemstad för att försöka vinna tillbaka sin ungdomskärlek. Cassie är beredd att göra vad som helst för att vinna sin forna pojkvän tillbaka.

När de två kvinnorna återvänder till den stad som nästan tagit deras liv trettio år tidigare, kommer sedan länge begravda hemligheter i dagen. Hemligheter som kan komma att förgöra dem båda.

Min kommentar
För nästan två år sedan läste jag första delen i den här serien, Hantverkaren. Jag minns det som att jag hade en del invändningar mot den, men eftersom Sharon Bolton har en väldigt hög lägstanivå så blev det ändå bra. Nu var det dags att ta tag i del två, Giftmördaren. Jag tror inte att jag hade koll på att de här två historierna skulle hänga ihop så mycket.

Den här boken är både en prequel och en sequel. Ett väldigt komplicerat upplägg. Det som hände i förra boken fortsätter här, i sina två respektive trådar. En som utspelar sig 1969 och en 1999. Det gör det, minst sagt, lite krävande att läsa.

Det tog tid innan berättelsen fick grepp om mig, kanske delvis eftersom det gått två år sedan jag läste Hantverkaren. När handlingen väl tog fart visade Sharon Bolton återigen hur skicklig hon är på att väva samman sina trådar, men den ovanliga konstruktionen gjorde att starten kändes mer trevande än i föregångaren.

Först befinner vi oss i 1999, sedan hoppar vi till 1969 och därefter tillbaka till 1999. När vi kom till 1999 andra gången så var det rörigt i mitt huvud. Jag hade stora problem att hålla isär Florence och Cassie, som är berättare 1999. Eller sanningen är nog kanske mer att jag snarare hade problem att hålla isär Cassie och Sally. Cassie berättat tillsamman med Florence 1999 och Sally berättar tillsammans med Florence 1969. Låter det rörigt? Det är det. Men inte omöjligt. Bara utmanande.

I första boken låg fokus på platsen och jag tyckte att alla karaktärer, i stort sett, var konstiga och lite läskiga. I den här boken står karaktärerna i fokus och man får veta mycket om vad som egentligen hände. Saker jag trodde mig veta efter Hantverkaren får nu omvärderas.

Varför man väljer att skriva två historier och sedan blanda dem förstår jag bara inte. Å andra sidan så hade ju vissa saker varit omöjliga att åstadkomma med en linjär berättelse, men det krånglar till det. Från början hette ju den här boken The Poisoner i original (detta ändrades sedan till The Buried) och den titeln lämnar ju utrymme för tolkning. Den svenska titeln gör inte det och så här långt tycker jag att den är lite missvisande.

När jag slog igen Giftmördaren satt jag kvar med flera obesvarade frågor. Efteråt fick jag veta att serien ursprungligen var tänkt att bli en trilogi och det förklarar en del. Giftmördaren känns mer som en bro till en avslutande del än som ett definitivt avslut. Jag hoppas verkligen att den tredje delen kommer. Annars kommer hela den här historien att bli hängande i luften.

Avdelningen för olika funderingar:
Som jag nämnt så finns det en hel del obesvarade frågor när boken är slut. Som, vill exempel, vem var det som giftmördaren egentligen mördade med gift? Men framför allt, är giftmördaren den jag tror? [spoiler]Tammy försökte ju döda Cassie med kolmonoxid och det nämns i ett av giftmördarens kapitel. Men har hon dödat någon innan?[/spoiler]

Den här boken har varit med i En smakebit på söndag.

På Goodreads hade den 3,91 i genomsnitt (beräknat på 1 992 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande		Förutsägbar
Bladvändare		Klurig		Läskig
Långsam		Tempofylld		Obehaglig
Detaljrik		Fåordig		Nagelbitare
Mysig		Rå		Sorglig
Måbrabok		Tankeväckande		Rolig
Rörig		Genomtänkt		Mörk
Lättsam		Mystisk		Berörande

Andra som bloggat om Giftmördaren: Lottens bokblogg (engelsk utgåva), hyllan och Kvarteret Ängeln

Tisdagstrio: Namnet Georg/George

Tisdag igen. Då är det som vanligt dags för Tisdagstrion som sköts av Robert på Mina skrivna ord

Veckans tema: Namnet Georg/George

Min första tanke var att jag skulle ha ett förnamn, ett efternamn och en karaktär. Eftersom mitt "hemliga" mål är att ha med en King-bok varje vecka så var ju karaktären tvungen att hämtas därifrån. Och det funkade faktiskt.

1. Först har vi ju då förnamnet i form av George R R Martin, dock inte med det han kanske är mest känd för, utan en riktigt gammal goding som jag läste i början av 90-talet; Harmagedon rag. Den handlar om journalisten Sandy Blair, som tar på sig uppdraget att skriva om det bisarra och brutala mordet på en rockmanager. Jag kan inte påstå att jag minns särskilt mycket, mer än att jag tyckte att den var väldigt bra.

2. Efternamnet representeras av Nina George, som jag har läst två böcker av. Den lilla bokhandeln i Paris tyckte jag om. Trots att Frankrike och franskt aldrig har utövat någon som helst lockelse på mig. Men faktum är att författaren faktiskt är tysk.

3. Och så har vi då karaktären, polisen George Bannerman, som har förekommit i ett otal av Stephen Kings böcker, bland annat Död zon, Cujo, Köplust, Stark, Gwendys knappskrin, Elevation och Höstgärning.