"Spegelstaden" av Justin Cronin

Författare: Justin Cronin
Titel: Spegelstaden
Genre: Skräck
Antal sidor: 762
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The city of mirrors
Översättare: Jimmy Hofsö
Serie: Passagen 3
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2016 (min) 2017
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 6 augusti 2019




Första meningen: Marken sprack upp under hennes kniv och gav ifrån sig en mörk jordig doft.

Baksidetext
En spillra av mänskligheten har överlevt den stora epidemin och klarat sig undan viralernas intåg (viraler är människor som blivit smittade av ett dödligt virus och påminner om vampyrer). De få överlevande människorna har nu bott på en skyddad plats i Texas i tjugo års tid och hunnit föröka sig och blivit några tusen.

Efter att De första tolvs skräckvälde har störtats och de viraler som tillhörde dem tillintetgjorts (seriens andra del) lever människorna i tron att viralerna utrotats och de börjar så småningom flytta från sitt säkra muromgärdade område och breda ut sig över landet. Men det finns viraler kvar som håller sig gömda och bidar sin tid. Och fadern till De första tolv, Fanning, Noll kallad, har också överlevt. Hans raseri kan endast kväsas den dag då han kan förgöra Amy, Flickan från ingenstans, i ett sista slag mot mänskligheten.

Amy har även hon smittats men vet att hon utsetts till att möta Noll i slaget mellan människorna och viralerna och hon förbereder sig nu på att utmana honom.

Min kommentar
För sju år sedan läste jag första delen i den här trilogin, Flickan från ingenstans, och den överraskade mig på ett väldigt positivt sätt. När andra delen, De första tolv, kom, så fick den inte vänta speciellt länge i hyllan innan jag läste den. Och blev besviken. Det har Spegelstaden fått lida för, litegrann. Det tar helt enkelt emot att börja på en bok som är drygt 750 sidor lång när man minns den tidigare delen som seg och tråkig (vilket faktiskt inte verkar vara sant när jag läser vad jag skrev om den). I år fick alltså Passagentrilogin vara med i min Finish That Series Challenge så att jag äntligen skulle få läst den. Och jösses, säger jag bara.

Med tanke på att det var fem och ett halvt år sedan jag läste andra delen så kommer jag snabbt in i det igen. Den lilla resumén i början, skriven lite som en biblisk text, hjälper till att få mig på banan. Den största utmaningen är nog att släppa på kontrollbehovet, att ha koll på allt och alla. När jag väl gör det så får jag faktiskt koll. Det är en otrolig mängd karaktärer här, men jag har aldrig svårt att hålla isär dem. Alla är sina egna personer med sina egna röster. Det finns en lista över alla karaktärer sist i boken, egentligen behövdes den inte, men den var ett bra stöd för minnet.

Även Spegelstaden är uppdelad i olika delar, fjorton stycken plus både prolog och epilog. Vissa delar, de flesta, är fantastiska medan andra bara är konstiga. Förmodligen så har de en symbolisk betydelse, men för mig blir de bara utfyllnad. Fannings del, där man får veta själva upprinnelsen till alltihop, är ganska tråkig, men blir lite bättre när det handlar om honom innan han blev smittad. Här blir det dock lite väl långt.

Cronin gör något som jag inte kan komma ihåg att jag har varit med om tidigare, han låter en ny generation växa upp efter apokalypsen. En generation som inte har några minnen eller erfarenheter av viralerna. Som vanligt tror sig den nya generationen vara smartare än den förra och historien upprepar sig, på sätt och vis. Det blir liksom en post-postapokalyps av det hela.

Det är så mycket mer jag skulle vilja veta för plötsligt hoppar vi runt 800 år fram i tiden och de karaktärer vi lämnar åtta sekler tidigare är de som jag egentligen är mest nyfiken på. Hur de överlevde och hur de skapade en ny värld. Men sanningen är egentligen att det där är ganska trevligt att fundera på själv.

Jag bävade ju som sagt för att läsa den här tegelstenen och var orolig för om allt skulle gå ihop på slutet. Och en bok på drygt 750 sidor, där man egentligen redan visste hur allt hade gått, hur bra kunde det egentligen bli? Det visade sig att det kunde bli bra på riktigt, kanske främst för att handlingen flyttades fram till en ny generation. Det höga medelbetyget på Goodreads är välförtjänt och utan de konstiga delarna så skulle jag själv ha gett den ett högre betyg. Det var ofta oerhört svårt att lägga ifrån sig boken för att göra något annat och jag skulle vilja säga att detta är ett fantastiskt avslut på ett mäktigt epos.

En liten brasklapp här bara: Jag läste en intervju med Justin Cronin och det verkar faktiskt vara på väg en fjärde bok. Vad jag tycker om det vet jag inte.

Den här boken har varit med i En smakebit på søndag.

På Goodreads hade den 4,20 i genomsnitt (beräknat på 40 916 betyg).
Jag ger den 4,0.

Boken är

Tråkig		Spännande
Förutsägbar		Klurig
Långsam		Tempofylld
Ordbajsig		Fåordig
Mysig		Suggestiv
Måbrabok		Tankeväckande
Rörig		Genomtänkt
Sorglig		Rolig

Andra som bloggat om Spegelstaden: Litteraturkvalster, Bokstapeln och Kulturnästet.

Boken kan köpas på Adlibris, Bokus och cdon.

"De första tolv" av Justin Cronin

Genre: Skräck
Antal sidor: 677
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The twelve
Översättare: Jimmy Hofsö
Serie: Passagen 2
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (original) 2012 (min) 2013
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 25 december 2013






Första meningen: 1. Och det hände sig vid den tiden att världen hade blivit ond och människorna hade tagit krig till sin hjärtan och begått stora förbrytelser mot allt levande så att världen blev en mardröm om döden.

Baksidetext
Den stora katastrofen ledde till en ny värld. I ruinerna av den gamla försöker de som inte smittats överleva, ständigt jagade av mänsklighetens nya härskare.

Läkaren Lila är gravid och försöker förbereda sig för sitt barns födsel. Kittridge försökte stoppa de infekterade, men misslyckades och är på flykt. Tonåringen April är ansvarig för sin lillebror i en karg och skoningslös värld.

Hundra år senare kämpar Amy och hennes kamrater för mänsklighetens räddning. Men reglerna har ändrats och fienden utvecklats. Alla som försöker störta De första tolv kommer att få betala ett högt pris.

Min kommentar
Som jag har längtat efter den här boken. Dessutom lät jag den ligga ända till min långa julledighet, så att jag verkligen skulle ha tid att grotta ner mig i den. Men... jag blev besviken.

Boken är uppdelad i tolv delar (många saker är tolv i den här boken) De två första delarna, ca 200 sidor, var lysande, men av någon anledning så handlade de om år 0. Alltså tiden då allt började. Med andra ord 92 år innan större delen av första boken. Jag älskade karaktärerna här, den coole, siste överlevande i Denver, den godmodige och snälle busschauffören, den förvirrade kvinnan som vägrar att se verkligheten som den är, ja till och med halv-människan som egentligen är en ganska godhjärtad man. Sedan får vi inte längre följa (de flesta av) dem.

Tredje delen var också fullkomligt briljant, den handlar om vad som hände på ett majsfält år 79. Mycket av detta förklarar en hel del av vad som hände sedan och visst, en del av karaktärerna härifrån dyker också upp senare, i de resterande nio delarna. Det var i de delarna som det började gå utför. Vi har hoppat ändra fram till år 97, fem år efter första boken slutade och här får man träffa många bekanta. Tack vare det digra persongalleriet i slutet av boken kunde jag hyfsat lätt återknyta bekantskapen och hålla koll på vem som var vem, men för mig blir inte en bok bättre ju fler personer man stoppar in i den. Snarare tvärtom. När det dessutom börjar flyga kroppsdelar åt både höger och vänster så blir det helt enkelt för mycket splatter för min del.

Jag känner det som en typisk mellanbok, där allt som hände innan måste förklaras för att resten ska hänga ihop. Eftersom jag älskar struktur så vill jag helst läsa i kronologisk ordning och när då 250 sidor läggs på att hoppa tillbaka i tiden så kan jag bli lite irriterad. Även om nu dessa 250 sidor faktiskt var de bästa i boken. Det känns som att något saknas eller kanske är det något annat som är för mycket, men något är det som gör att jag inte alls gillar den lika mycket som Flickan från ingenstans. Någonstans blir det också lite väl flummigt, med tankeöverföring, återfödelse, döda som plötsligt dyker upp igen med fantastiska nya egenskaper och bibliska referenser. Mycket antyds, men sägs inte rakt ut. Kanske är det anspelningar på första boken, men tyvärr minns jag inte den ordagrant.

Naturligtvis kommer jag att vänta otåligt på tredje och sista delen, den engelska ska släppas i år sägs det, men mina förväntningar har nog sänkts.

Boktipsets estimerade betyg var 4.0. Jag ger den 3.5.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om De första tolv: Annas bokhörna, Litteraturkvalster och Bokgalleriet.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.

"Flickan från ingenstans" av Justin Cronin

Genre: Skräck
Antal sidor: 907
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The passage
Översättare: Jimmy Hofsö
Utmärkelser: -
Serie: Passagen 1
Förlag: Norstedts
Utgivningsår: (första) 2010 (min) 2011
Format: Inbunden
Källa: Bokhylla
Utläst: 10 juli 2012





Första meningen: Innan hon blev Flickan från ingenstans - Hon som kom gående, Den första och sista och enda, som levde i tusen år - var hon helt enkelt en liten flicka i Iowa som hette Amy.
Sista meningen: Jag ska gå och se vad det är.

Baksidetext
En liten flicka tycks vara den enda som kan rädda världen. Hon heter Amy Harper Bellafonte och är flickan från ingenstans. Det var hon som var där när allting började och världen började gå mot sin undergång.

Först, det otänkbara: ett fruktansvärt militärexperiment kollapsar och dess hemska innehåll släpps lös i världen.

Sedan, det onämnbara: en natt av kaos och fullständig förödelse leder till att världen för alltid förändras.

Allt som återstår för de chockade överlevarna är att kämpa. Det är en framtid som präglas av rädsla för mörkret, för döden och för ett öde som är ännu värre än så. Civilisationens undergång leder till en ny värld av rovdjur och byten.

I detta undantagstillstånd söker två personer efter en säker plats där de kan gömma sig. Det är FBI-agenten Brad Wolgast och den föräldralösa sexåringen Amy Harper Bellafonte, som strax före katastrofen lyckades rymma från militärbasen där apokalypsen släpptes lös.

Brad Wolgast är fast besluten att skydda Amy. Men för Amy är detta början på en mycket längre resa, en resa över tid och rymd, mot tiden och platsen där hon måste avsluta det som aldrig borde påbörjats.

Min kommentar
Jaha, då har även jag läst denna bok, som hela bokbloggosfären verkar ha läst och också tokhyllat. Den har blivit jämförd med Stephen Kings Pestens tid och Cormac McCarthys Vägen. Pestens tid är den bästa bok jag någonsin läst. Vägen har jag inte läst, men sett och jag tyckte den var bra. Flickan från ingenstans kom dessvärre inte alls upp i samma nivå som Pestens tid, men oj, så bra den var ändå.

Jag fångades skickligt in från början, när Amys bakgrund berättades och grunden till hela berättelsen lades. Små bitar av information och ledtrådar portioneras ut, men inget förklaras i detalj. Vad det egentligen var som hände, hur och varför, det får man veta först längre fram. Även det i små bitar och fullkomligt naturligt.

Det är härligt att slippa långrandiga miljöbeskrivningar, boken är tjock nog ändå och förmodligen var de överlevande upptagna med viktigare saker än att titta på naturen (som de inte var ute i). Som till exempel att överleva. Därmed inte sagt att man inte får veta något alls om miljöerna, utan det är precis lagom för att dra slutsatsen att det i stort sett inte finns så mycket kvar att titta på. Med få undantag.

Boken är uppdelad i olika delar och förutom en svacka någonstans i mitten så hålls spänningen uppe hela tiden. Del IV berättas baklänges och det är en teknik jag inte alls gillar, men det funkar utan att bli alltför rörigt. Delarna om Kolonin, där ett hundratal avkommor till några överlevande är bosatta, känns lite som filmen The Village (förutom att hemskheterna är verkliga här). Barnen får till exempel bo helt avskilda från de vuxna och får inte veta något alls om världen utanför förrän den dag de fyller åtta år. Den här biten har jag överhuvudtaget ingen som helst förståelse för. Men människan förnekar sig inte, inte ens när hon nästan är utrotad. Till och med i den här lilla klicken, som nästan kan betraktas som familj, vill man ha någon att skylla på och törstar efter blod.

Några små saker som störde mig var dålig korrekturläsning, som till exempel något jag sett ofta på många olika ställen, att man helt enkelt använder den engelska benämningen på nine-eleven, som då på svenska blir helt fel. Här skrivs det utan reflektion 9/11 (sid 58). Och jag har lite svårt att förstå hur vissa saker, som de här människorna överhuvudtaget aldrig har sett, än mindre använt, kan vara så naturliga för dem. Som till exempel att köra bil, laga ett tåg och användning av större vapen. Och en liten spoiler då, om du har läst boken eller inte bryr dig om spoilers, då kan du markera nedanstående text.

I slutet ger Peter Alicia en spruta med viruset och jag antar att det är för att hon ska överleva sina skador. Men då fattar jag inte varför han plötsligt är beredd att sticka kniven i bröstet på henne. Varför ge Alicia sprutan och sen döda henne? Ett tag var jag faktiskt orolig för att de andra skulle ta varsin spruta också, men tack och lov så förstördes de andra rören med virus. Det hade blivit en riktigt konstig historia annars.

Och så avslutas det hela med den numera sedvanliga cliffhangern i slutet. Det hade den inte behövt göra. Jag kommer att läsa del två oavsett.

Boktipsets estimerade betyg var 4.7. Jag ger den 4.0.

Boken är

Tråkig		Fantasirik
Rolig		Klurig
Trovärdig		Förutsägbar
Osannolik		Välskriven
Romantisk		Dåligt språk
Sorglig		För lång
Spännande		För kort

Andra som bloggat om Flickan från ingenstans: Eli läser och skriver, Lingonhjärta och Annika.

Boken kan köpas på AdLibris, Bokia och Bokus.